Efter gårdagens resa ut ur Yellowstone var vi nu i området strax väster om Yellowstone som heter Big Sky och hotellet Buck’s T-4 Lodge. Här skulle vi dock inte stanna länge, vi ville vidare! Vi började i riktning norrut på väg 191 upp till staden Belgrade innan vi vek av västerut på I-90. Efter ett tag på denna väg svängde vi av motorvägen för att äta en lätt liten smörgås-lunch med tre två gafflar i det lilla samhället Three Forks.

Nästa stopp var turligt nog precis runt hörnet, Lewis & Clark Caverns State Park. Lewis and Clark var två filurer som i början av 1800-talet var på en expedition genom Nordamerika som syftade till att hitta en vattenväg mellan Missouriflodens vattensystem och Stilla havet. De lyckades inte hitta en sådan men tack vare deras expedition kartlades stora områden i nordvästra Amerika och de upptäckte också en mängd nya djur- och växtarter.

Så vad har då dessa två herrar att göra med grottorna i nationalparken vi befann oss i? Svaret är att dessa två en gång stannat till inom synhåll från grottöppningen men sedan lyckligt ovetande gjort de de gjorde bäst – expedierat vidare. När man sisådär 80 år senare upptäckte grottorna valdes ändå namnet Lewis & Clark för att marknadsföra parken på bästa sätt möjligt. Falskt? Smart. Rött? Svart.

För att komma upp till grottöppningen var man först tvungen att följa en stig uppför berget i ungefär en halvtimma. Vi hade med oss en guide som skulle visa oss runt och berätta om grottorna när vi väl kom dit.

Framme!

Det började bra med en familj fladdermöss precis ovanför våra huvuden.

Vi följde guiden genom grottsystemet och på sina håll var det så lågt i tak att man nästan fick krypa fram och på ett ställe till och med åka rutschkana. Långt där inne i berget öppnade det upp sig till stora bergsrum med vackra formationer av alla de slag.

Långt inne i berget släckte guiden plötsligt alla lampor och tände ett ensamt litet stearinljus. Han berättade sedan en historia om en man som jobbat i grottan för länge sedan. Det var innan elektriskt ljus fanns på plats så stearinljus användes istället. Mannen i fråga försökte tjäna några dollar genom att gå ner i grottan och bryta loss droppstensformationer som han tänkt sälja. Den här gången slarvade han dock med ljuset som brann ut. Tre dagar senare hittade man honom i grottan, kraftigt förvirrad och med tron att hela hans hud var full med spindlar och andra insekter.

Guiden släckte sedan ljuset och det blev svart, inte bara mörkt – helt svart. Och där stod vi hela gruppen i mörkret. Vi väntade flera minuter och trots det gick det inte ens att se handen framför sig. Creepy.

Lite längre fram på vägen stannade vi en natt i staden Missoula där en av mina favoritrestauranger under resan vid namn The Silk Road låg. The Silk Road är en tapas-restaurang som samlat rätter från världens alla hörn. Jag tror vi åt 10 små rätter totalt och alla var fruktansvärt goda och uppfinningsrika. Tyvärr var vi så hungriga att vi inte tänkte på att ta några bilder på maten den här gången. Men de var… väldigt goda.

Dagen efter svängde vi in i delstaten:

…på vår väg mot Seattle. Här någonstans i krokarna började det bli grönare, kyligare och skogigare. Det kändes nästan som hemma (eller var det kanske tröjan som förvillade mig?) men snart var vi tillbaka i plattlandet igen en sista gång innan Kaskadbergen tornade upp sig framför oss innan dagens mål. Här en utkiksplats vid dessa berg.

Och till slut så var vi framme och efter en lång dag på väg visade sig det sig vara väldigt svårt att hålla sig… sömnlös i Seattle.

Gardiner Guest House B&B hette det lilla bed and breakfast vi bodde på den här natten och det var också första B&B som vi provade på under Vilda Västern Runt. Husägaren Nancy var verkligen genuint supermysig och hade bakat hemlagade kakor till oss när vi kom fram på kvällen.

Frukosten nästföljande dag var helt enorm med allt från gröt, korvar och äggröra till flingor, hembakat bröd och massor med olika pålägg. Att Nancy gjorde allt detta för oss och gästerna i de andra två rummen kändes verkligen lyxigt! Vid frukosten träffade vi både på ett amerikanskt nygift par från Laramie (där vi varit tidigare under resan) som var i parken på smekmånad och en indisk semesterfirande familj.

Forsränning var något vi sett folk göra i Colorado och det var något som jag verkligen ville pröva på så dagens plan var just detta. Vi begav oss till företaget Montana Whitewater för en heldag på Yellowstone-floden. På plats fick vi instruktioner om säkerhet, paddling, dagsplanen och mycket annat. Vi blev tilldelade en guide till vår gummiflotte som vi delade med en familj från Colorado som faktiskt bott i San Diego tidigare.

Det hela började ganska lugnt och försiktigt och vi flöt och paddlade om vartannat nedför floden. Vid lunchtid stannade vi till ute på en liten ö ute i floden och åt vår medhavda lunch. När vi sedan åkte vidare blev det på sina ställen bättre fart och riktig fors. Vid ett tillfälle ramlade familjens yngsta kille (runt 7 år) till och med i (!) vilket blev väldigt dramatiskt. Pappan hoppade reflexmässigt i efter sonen och lyckades till slut få tag på honom i det kalla strömmande vattnet. Lätt chockad och ganska frusen var han snart tillbaka i flotten igen och någon timma senare var han helt återställd igen. Den här bilden är tagen precis innan han ramlar i.

Resten av dagen gled vi mestadels sakta nerför floden och jag hoppade i flera gånger och flöt med flotten sakta nerför floden. Underbart!

Framåt kvällningen stannade vi till i Gardiner för en Elk-burgare (en slags hjort och inte älg som man skulle kunna tro) med tillhörande lokalbrygd öl innan vi återigen åkte in i parken för att åka vidare västerut.

Inne i parken bestämde vi oss för att pröva på en av de varma källor som guiden berättat om under forsränningen. Kokhett vatten flödar här upp ifrån underjorden och ut i den kalla Yellowstone-floden. Det gällde att befinna sig på rätt ställe här, kom man för långt ut så var man ute i flodens iskalla vatten och för långt in så kunde man bränna sig. Vattenriktarna i form av lagda stenar hjälpte till att skapa en behaglig liten naturlig pool att vara i och att sitta här efter en dag på floden när solen sakta började gå ner var en riktig upplevelse.

Nybadade och fulla med energi (nåja) åkte vi till Mammoth Hotsprings (också inne i parken) där ett hotell ligger med samma namn. Utanför hotellet strövade en stor elk-familj omkring. Och precis bredvid hotellet fanns dessa vackra svavelosande och rykande små berg.

Det började snart mörkna och till slut var vi nästan ensamma på vägarna som skulle leda oss ut ur parken. Här och där pyrde det upp svaveldoftande spöklik vit rök ur marken.

Det var dags att säga godnatt och adjö till Yellowstone men om det är ett ställe som jag vill åka tillbaka till och spendera mer tid vid så är det hit. En magisk och mycket speciell plats här på jorden.