Etikettarkiv: hike

Vilda Västern Runt – Dag 32 och 33

Natten innan hade vi kört till sent in på småtimmarna och när vi vaknade upp befann vi oss i den lilla staden Crescent City strax söder om delstatsgränsen mellan Kalifornien och Oregon. Här i krokarna finns stora Redwood-skogar som fått stå orörda sen urminnes tider. Redwood är världens högsta träd, kan bli över 100 meter höga och tusentals år gamla. Får en att tänka lite då fröerna som blev till vissa av dessa träd kan ha grott under ett ensiffrigt årtal.

Nåväl nog funderat. Vi åt en lätt frukost och packade ned matsäck för att snabbt komma iväg till Jedediah Smith Redwood State Park.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 1

Vi hade redan innan kollat upp ett vandringsspår som vi ville gå som heter Boy Scout Trail och det börjar en bit in i skogen vid en liten grusväg. Redan när vi åkte längs med vägen till starten på vandringsleden tornade de enorma träden upp sig längs med vägen.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 2

HELLO!

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 0

Denna park är kanske inte lika känd som en del andra Redwood-parker vilket gjorde att vi nästan fick vara helt ensamma. Väldigt mäktig upplevelse med tystnaden, de enorma jättarna till träd och allt det frodigt gröna och fuktiga. Andligt ligger inte långt bort, och det skulle det nog kunna beskrivas som.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 22

Förresten så har en hel del filmer spelats in här, välkommen till the Forest Moon of Endor!

EndorStrikeTeamCapture

Klicka gärna på de små bilderna nedan, de visar lite på hur stora dessa träd faktiskt är.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 5

På sina håll fann vi ganska många av dessa små gula sniglar så jag lekte lite naturfotograf, visst var de fina?

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 18 Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 19

Men Sara tyckte inte enbart att de var fina utan var också lite orolig att de skulle… ja jag vet inte, vad nu sniglar kan tänkas göra. Speciellt på ett ställe på tillbakavägen när vi gick igenom ett snår där vi sett sniglar tidigare trodde hon att de skulle… göra det sniglar gör. Men var det verkligen rätt ställe?

http://youtu.be/NauVm0OSIrI

Sniglar sniglar SNIGLAR!

http://youtu.be/pxifDdCt-ws

När vi lämnade vandringsspåret bakom oss var det med ett lugn i hela kroppen, både från den sköna promenaden och den mäktiga miljön.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 27

Snart pekade skyltar oss mot något som vi bara var tvungna att göra, detta är ju Amerika trots allt! Det var hög tid att få köra igenom ett Redwood. Jeepen passade som handen i handsken för detta, taket snuddade vid trädet och backspeglarna hade nog ungefär 2 mm till godo per sida eller så.

Roadtrip - Chandelier Tree 1 Roadtrip - Chandelier Tree 2

Färden fortsatte ner längs med kusten och då var den plötsligt där – vägen som skulle ta oss hem – den vackra vägen – urvägen numero uno!

Roadtrip - Highway 1 1

Vägen slingrades sig ner längst med kusten och här började det bli riktigt vackert på sina håll.

Roadtrip - Highway 1 5

Molnen försvann och för ett tag blev det… vykortsvarning.

Roadtrip - Highway 1 4

Roadtrip - Highway 1 3

Roadtrip - Highway 1 2

Natt och godnatt och sen var det morgon igen här på det lilla hotellet i Fort Bragg som för övrigt var ett väldigt mysigt litet hotell med vita väggar och blåa dörrar. Godmorgon!

Roadtrip - Fort Bragg 1

Vi åkte några mil och åt frukost på ett mysigt litet café i Mendocino som hette Goodlife Cafe & Bakery. Får en att tänka på hur mysigt det skulle kunna vara på många ställen om inte de stora kedjorna tagit över och anonymiserat hela café-amerika. I’m looking at you Starbucks.

Roadtrip - Mendocino Goodlife Cafe 1

Strax norr om San Francisco ligger ett välkänt vindistrikt vid namn Napa och där befann vi oss nu. För oss båda kändes det som om vi blivit förflyttade från amerikanska västkusten till Italien med vingårdar, berg, sol och fantastisk mat.

Roadtrip - Napa 6

Roadtrip - Napa 2

En liten vinprovning hos Robert Sinskey.

Roadtrip - Napa 1

Roadtrip - Napa 3

…och en liten matbit på restaurangen Farmstead på Long Meadow Ranch med lokala råvaror och viner (så klart).

Roadtrip - Napa 4

När även denna fantastiska dag började närma sig sitt slut begav vi oss mot nästa stora stad som skulle visa sig vara min nya amerikanska favoritstad. San Francisco.

Roadtrip - San Francisco 1

Vilda Västern Runt – Dag 24

Visste jag att självaste huvudpersonen från den mästerliga (nåja) filmen Waterworld har både kasino, restaurang och turistbuss i Deadwood. Svaret är nej. Men vilken grej, vilken grej.

Kvällen innan när vi landat efter resan från Mount Rushmore hade vi ätit på Kevin Costners egna restaurang (The Midnight Star) och spelat bort ett par dollar på ett kasino i närheten. Ny dag nu och dags för historielektion på Kevins egna turistbuss.

Roadtrip - Deadwood 0

Morgonstund har guld i mund. Det skulle bli en lång dag men den började med en tillbakalutad resa i bussen med en mycket lustig chaufför som inte kunde sluta skämta om trasiga bromsar och bussolyckor. Han berättade också mycket om Wild Bill Hickok som blev skjuten till döds här i Deadwood för 140 år sedan eller så och om Deadwoods historia.

Vi fick veta att uttrycket Dead Mans Hand i poker kommer från Wild Bills pokerhand när han blev skjuten och att Deadwood var i stort sett laglöst och inget ställe man egentligen ville befinna sig på. Wild Bills grav var en av turens stopp.

Roadtrip - Deadwood 2

En inte helt odum utsikt över staden Deadwood. Husen i själva staden är förresten inte samma hus som stod där för 100 år sedan då en skogsbrand och efterföljande översvämning förstörde hela staden. Historierna finns dock kvar och mycket är återställt helt eller delvis.

Bussen och chauffören där bakom någonstans (tyvärr hade Kevin fått beviljad semester just idag).

Roadtrip - Deadwood 3

Vid lunchtid kände vi oss ganska nöjda med Deadwood och åkte vidare genom South Dakota-skogarna och faktiskt tillbaka in i Wyoming igen.

Roadtrip - Wyoming 2

Vi var på väg mot den lilla staden Buffalo i Wyoming men innan det stannade vi till för en Hike runt Devil’s Tower (någon som minns vilken Spielberg-film som utspelade sig här?). Vi tog oss ann den längre av de två hikerna runt tornet (sisådär 8-10 kilometer) och det bjöds på fantastiskt fin och varierad terräng och natur. Lätt fem stjärnor för den här hiken!

Roadtrip - Devil's Tower 3

Det mystiska tornet var hela tiden bara ett snabbt ögonkast till höger om oss och det kändes lite malplacerat där det stod, helt enormt och annorlunda mot allt annat i närheten.

Roadtrip - Devil's Tower 4

Det fanns också en del riktigt farliga djur att se upp med… Eller..?

När vi började närma oss slutet av hiken drog ett oväder in vilket gjorde det hela än mer spöklikt med konstant muller och lågt flygande rovfåglar.

Precis när regnet började ösa ner hoppade vi in i bilen och snart var vi framme vid målet för dagen som var det historiska hotellet Occidental i staden Buffalo. Hotellet är inrett och ser ut på pricken som det gjorde för 100+ år sedan. Är inte det här den finaste hotellobbyn du sett?

Roadtrip - Occidental Hotel 4

Vi hade bokat Owen Wister-rummet som är döpt efter författaren som skrivit novellen The Virginian: A Horseman of the Plains just här. Andra kändisar som bott på hotellet och även har rum uppkallade efter sig är till exempel de båda presidenterna Roosevelt och Hoover.

Med marginal det mest originella och trevliga hotellrummet under hela hela resan.

Roadtrip - Occidental Hotel 1

Roadtrip - Occidental Hotel 2

Vi avslutade denna långa dag med en bisonburgare och efterföljande biljard med traktens lätt överförfriskade biljardexpert. Denne cowboy upprepade sitt mantra och tips sisådär en miljon gånger – hit where the light is. Hit where the light is on the ball. Hit where the light is!!

Slutet på en underbar dag. Goood night.

Roadtrip - Occidental Hotel 7

Vilda Västern Runt – Dag 20 och 21

Det var dags för ännu en ny vacker väg, denna gång väg 130 österut från Saratoga till Laramie i Wyoming. Väg 130 går genom Medicine Bow National Forest och här bestämde vi oss lyckosamt för att följa ett vandringsspår som gick en bit ut i vildmarken. Ett mycket bra val då detta nog var den bästaste hiken på hela resan!

Roadtrip - Medicine Bow National Forest 1

Roadtrip - Medicine Bow National Forest 0

Låter här bilderna tala för sig själva här.

Roadtrip - Medicine Bow National Forest 3

Vita berg. Spegelblanka sjöar. Tystnad. Svalka. Luft. Känsla av litenhet. Andakt.

Roadtrip - Medicine Bow National Forest 24

Vi åt några kex och åkte vidare genom skogarna och upp och ner genom bergen tills vi till slut kom ut på slätterna i Wyoming igen. Här kunde jag inte låta bli att fundera lite på vad människan egentligen är och gör på jorden. De 1000-tals kvadratkilometer vi täckte under vår resa var nästan helt uteslutande exploaterat av människan, antingen för matproduktion i form av inhägnade fält producerande en (besprutad) gröda eller stad och väg.

Roadtrip - Medicine Bow National Forest 29

Förutom de få parker som fanns längs med vägen finns det egentligen ingen plats kvar för vilda större djur eller naturliga ekosystem vilket gör mig sorgsen. Det gör mig även än mer övertygad i min syn på att den största politiska utmaningen är hur man ska lyckas begränsa och minska människans antal här på jorden. Vilket gör mig sorgsen på nytt då det är ytterst få politiker som ens tänker i dessa banor (eller vågar tala om det).

Den här föreläsningen av numera bortgångne Dr Albert Bartlett borde visas varje år i världens alla skolor. Se den även om den verkar lite knepig och gammal i början, det är din skyldighet som människa.

Så, tillbaks till resan! Sent om sider kom vi fram till Laramie där vi bestämde oss för att vila en extradag innan det var dags att fortsätta ta sig ann den Riktiga Vilda Västern!

Vilda Västern Runt – Dag 17

Vi vaknade upp på vårt lilla hotell i Snowmass som så här års har ett ganska motsägelsefullt namn. Det var sommarvärme och snön lyste så klart med sin frånvaro. Så vad gjorde vi här kanske du undrar? Jo, vi skulle prova på att cykla mountainbik på berget. Ingen av oss hade någon erfarenhet av mountainbike på berg så vi gick iväg ner till byn tidigt på morgonen för att hyra våra cyklar och få lite tips på hur man går till väga.

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 1 Roadtrip - Snowmass 21

Två mountainbikes och lika många hjälmar senare begav vi oss ut på stigarna som går längs med bergssidan. Sound of Music-time.

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 10

Första delmålet var en liten bänk med väldigt vacker utsikt och dit kom vi redan efter en timma eller så.

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 11

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 9

Vi fortsatte på vår stig och träffade snart på ett gäng vandrare som vänt om då de hört en björn som varnat precis intill vägen. Då vi inte var så sugna på att komma öga mot öga med denna björn så valde vi att vända om och cykla tillbaka mot byn. Jag kom då på den geniala idén att vika av från spåret nerför en ganska brant backe vilket senare skulle visa sig vara dagens, om inte årets, största misstag.

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 12

Vägen fortsatte nedåt en bit och vi stannade till för lunch och lite svalka.

Efter lunchen fortsatte vi swischa ner för backarna i full fart, WOHO, INGET KAN STOPPA OSS!!!

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 16

Efter något som kändes som en timma åkandes i konstant nedförsbacke märkte vi att vi hamnat på andra sidan dalen, mittemot Snowmass… Då det inte fanns någon väg tvärs genom dalen bestämde vi oss för att bita i det sura päronet och vända om tillbaka.

Tillbakavägen uppför kan sammanfattas som aningens mer ansträngande än det var nedför. Vår planerade downhill-tur hade blivit till en uphill-mardröm! Då det började bli eftermiddag vart det också bara varmare och varmare. Sara är helt övertygad om att det här är det mest fysiska hon gjort i sitt liv och jag är beredd att hålla med. Här ett par timmars uppförsbacke senare…

Roadtrip - Snowmass Mountainbike 19

Och här kommer en film från verkligheten precis precis precis när vi tar oss upp över krönet på den milslånga uppförsbacken.

Nästan kvällning, lätt uttorkade och med gelében hade vi äntligen lyckats ta oss tillbaka till hotellet. Den trevliga pricken i hyrcykelbutiken sa att han börjat bli lite orolig för oss (med all rätta). Få gånger om en någon gång har det varma badet i bubbelpoolen känts så bra.

Vilda Västern Runt – Dag 11 till 13

I långsam takt färdades vi längs med väg 290 västerut, bakom oss försvann Houston snart i backspegeln och framför oss hägrade Texas huvudstad Austin. En av anledningarna till varför vi valt att åka till just Austin var för att kunna besöka en park vid namn Hamilton Pool Preserve. Väl på plats upptäckte vi att parkeringen var väldigt begränsad vilket gjorde att vi fick vänta någon halvtimma på att få komma in. Men den som väntar…

Roadtrip - Hamilton Pool 10

Väl inne började färden mot poolen med en liten hajk på sisådär ett par kilometer. Lunch, badkläder och badsug var medpackat.

Roadtrip - Hamilton Pool 0

Framme vid målet möttes vi av en av de mest fantastiska badplatser jag varit vid. En liten liten sjö mitt i skogen med ett enormt överhängande berg som det droppade ner små vattenfall ifrån.

Roadtrip - Hamilton Pool 1

Vi stannade här större delen av dagen och badade och förundrades över denna märkliga och vackra plats.

…och sen blev det snabbt väldigt märkligt.

…så vi blev tvungna att åka därifrån.

Snabbspolning och sen var vi helt plötsligt i Dallas! Fantastiskt kul att se stadskärnans inglasade skyskrapor kända från den klassiska tv-serien… Dallas. För att balansera Texas-stekarna litegranna valde vi här att äta finmat.

Jag älskar verkligen den här typen av kokkonst, att maträtterna både smakar gott och ser ut som små konstverk. Ju mindre chans det är att man någonsin skulle kunna göra maträtten hemma desto gladare blir jag. I det här fallet är det en bit gåslever med tillbehör (som nog är en rätt ganska långt ifrån något jag skulle ge mig på).

Roadtrip - Dallas Restaurant 1

Förutom bra mat bjöd Dallas också på ett mycket intressant museibesök, nämligen The George W. Bush Presidential Library and Museum. Att se vad Bush åstadkommit och gjort med en lite annan vinkling än den i stort sätt allenarådande i Sverige (”Bush var dålig och dum”) var både kul och lärorikt.

Roadtrip - Bush Museum 1

Läste förresten detta av Birger Schlaug där han skriver om hur diverse inflytelserika samhällsroller använder helt olika måttstockar för Bush och Obama. Tankvärt, kanske speciellt om man lite med automatik tycker Obama är ”helt ok” och Bush var ”dålig”. Hur som helst – här fanns hur mycket som helst att göra och titta på. Denna korrespondens mellan Bush och Bono tyckte jag var väldigt kul. Fatta vad coolt att skriva ”Yo Bush !” till USAs president (och få svar på samma sätt tillbaka)!

Roadtrip - Bush Museum 11

Visste ni förresten att det finns en kopia av detta rum i Vita huset? Mindboggling.

Roadtrip - Bush Museum 2

På tal om Vita huset så såg jag Olympus has fallen igår, sevärd action om man är på jakt efter det. Mer action blev det också på museet. Det verkar vara något speciellt med Åhlströmingar och bussar i miniformat…

Efter museet och lite sömn körde vi vidare norrut och igenom staten Oklahoma för att komma upp till Kansas och staden Wichita, Det var fortsatt väldigt varmt (runt 45 grader) vilket tog lite på krafterna. Låt mig presentera utkiksplats nummer sjuttioelva.

Vi stannade till sist för natten i Pizza Huts hemstad Wichita där vi stötte på denna godbit. Super Supreme i storlek Large med Cheese-crust. Cheeeeeese Crust. mmmmmmm

Roadtrip - Wichita Pizza

Dagen därpå var det dags att rulla in i bilen (bokstavligen) och fortsätta resan västerut mot Klippiga bergen. Men mer om det i nästa inlägg!

Rickard och Pappa på besök – Mot öknen! (Dag 5)

Vi vaknade upp där vi skulle (som tur var) i Burbank L.A. och hoppade raskt in i bilen för att bege oss mot starten av en mycket klassisk vägsträcka i Los Angeles – Mulholland Drive. Denna skulle ta oss till nästa del av äventyret som var historiska Route 66 men först lite frukost.

Pappas och Rickards besök - Muholland Frukost

Mulholland Drive har många fina utsiktsplatser med storslagna vyer över Los Angeles och har också använts i en mängd filmer och serier.

Varsegoda att följa med på en sväng!

Från denna väg har man även ett utsökt tillfälle att se den klassiska skylten. Visste ni förresten att det först stod HOLLYWOODLAND och att skylten från början var en reklamskylt för att köpa mark i Hollywood?

Vi följde Mulholland hela vägen till Hollywood Freeway (med ett par felkörningar på vägen) innan vi fortsatte österut på Route 66. Här lite bilåka på Foothill Freeway någonstans mellan Pasadena och San Bernardino. DJ Rickard briljerar så klart.


Mot slutet av Foothill Freeway vände vi norrut för att åka igenom Cajon-passet som går mellan San Gabriel- och San Bernardino-bergen upp mot Mojave-öknen och… värmen. Närmare 40 grader i skuggan väntade oss när vi öppnade dörrarna och det var dags för hamburger-lunch på Dennys i Barstow.

Nomnomnom

Pappas och Rickards besök - Dennys 3

Vatten och proviant i form av Beef Jerky och chips inhandlades sedan på Walmart innan vi fortsatte än längre in i landet.

Pappas och Rickards besök - Walmart

Mycket av Route 66 har förfallit och övergivits när modernare motorvägar tagit över trafiken vilket skapat en lite läskig postapokalyptisk miljö.

Men i bilen var det inte fullt så spöklikt… Stepplöparjakt!

Vi åkte vidare längs med Route 66 / 40 österut med välmatchad musik i bilen. Den här informationen delades också ut under resans gång.

På utsidan.

…och på insidan?

Dags för det fantastiskt fina Mojave-reservatet. Rekommenderar alla som har möjlighet att besöka detta, magnifik tystnad och miljö. Har skrivit lite om detta tidigare när vi besökte det under Spring Break.

Några mil in presenterades resans enda fysiskt krävande aktivitet – att bestiga Kelso Dunes… och inte hur som helst. I varm ökentemperatur och raskt tempo. Hey ho!

Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 3 Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 1

Nästan uppe (och med en hel del mjölksyra)!

Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 4 Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 2

För vissa är inget tufft nog… Ironman-pappa bestämde sig så klart för att bestiga berget på hårdaste möjliga sätt. Respekt.

Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 7 Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 8

Dynan är erövrad!

Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 6 Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 5

Dags att ta sig ner igen! Man hör det inte så bra i filmen men när man hoppar i sanden så ger den ifrån sig ett väldigt karakteristiskt ljud. Dokumentärfilmsdags.

Två timmar senare var vi nere på fast mark igen.

Pappas och Rickards besök - Kelso Dunes 13

Och så här rosigmosig kan man bli efter en dag i öknen…

Pappas och Rickards besök - Red

Vi åkte i lugnt tempo genom öknen tills solen gick ner mot en välförtjänt middag.

Som bestod av en äkta amerikansk Big Mac.

Och efter en lång dag kraschlandade vi till slut i våra sängar som den här gången came with a view. Godnatt…

Pappas och Rickards besök - Bellagio 1

  • Mulholland Drive f_peter f_pappa f_sara

  • Route 66 f_peter f_pappa f_sara

  • Mojave Preserve f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • Kelso Dunes f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • McDonalds f_peter f_pappa

  • Denny’s f_peter f_pappa f_sara

Rickard och Pappa på besök – San Diego (Dag 1)

Efter en god natts sömn var det dags att starta familjeäventyret. Först en stabil amerikansk pannkaksfrukost hemmavid.

Pannkakan var själva startskottet för dagens resa som började lokalt i San Diego där vi spanade in sälarna i La Jolla Cove. Måsarna kom förresten dit innan oss och ignorerade totalt avspärrningen. Måsar är faktiskt bara marginellt bättre än mygg och fästingar på det mesta. Inget speciellt att hänga i julgranen med andra ord.

Pappa var här vääääldigt nära att premiärbada lätt ofrivilligt (eller var det?) men räddade både skjortan och koftan med ett klassiskt crazy ninja move.

Pappas och Rickards besök - Torrey Pines 8

Vi åkte sedan vidare till Torrey Pines och hikade runt längs med stranden. Torrey Pines är ett av mina favoritställen här i San Diego, väldigt vackert och annorlunda och perfekt för en promenad / hike.

Dags för lunch (tyckte Sara verkligen mycket i sista bilden ovan) och därmed Kaliforniens stolthet i snabbmatsburgarväg – In-n-Out burger!

Pappas och Rickards besök - Torrey Pines 7

In-n-Out burger har bl.a. goda hamburgerbröd som görs färska varje dag. Mycket bra burgare!

Pappas och Rickards besök - In and Out

Kvällen avslutades med kubb hemmavid på stranden och sedan obligatorisk grillning.

Så.. vad tyckte då gänget om de relativt avslappnade aktiviteterna denna första dag på resan..?

  • Mission Beach (stranden) f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • Torrey Pines och Gliderport f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • In-n-Out Burger f_peter f_pappa f_rickard f_sara

Stranden var alltså en klar vinnare första dagen!

Potatischips i promenadform

Det var ett tag sen det hikades här i San Diego men i förrgår var det dags att röra på sig igen och den här gången tillsammans med landsmannen Linus från ”Huset” i Pacific Beach. Tidigare har Cowles Mountain och Torrey Pines erövrats och nu var det dags för en promenix upp till den så kallade Potato Chip Rock.

Just den här vandringen visade sig vara ganska tuff eller som någon skrev i en recension ”I’m an athletic guy but this hike kicked our behinds”. Hiken började vid en mysig liten sjö som heter Lake Poway där det finns möjlighet att fiska och hyra små paddelbåtar ála svensk camping.

Sedan fortsatte det uppåt ganska oavbrutet i runt två timmar i lagom promenadtakt. Ett par pauser på vägen upp för att hämta andan och ta in landskapet var väl spenderad tid.. Det är nog så i många fall när jag tänker efter att pauserna är det bästa med den här typen av promenader.

Till slut uppenbarade sig resans mål i horisonten – chipset!! Och i och med det var det dags att ta fram mina mad mad skillz från klätterkursen. Peter och Linus VS chipset: 1-0.

Yay!

Potato Cliff 5

Over and Out från San Diego för den här gången. Och en sak till – IT’S ALL BECAUSE OF YOOOOUUUUUUUUU. Heja Sverige!!

Potato Hike 5

Att bestiga berg

Lördagen den 20 april 2013 var dagen det hände. Dagen då solen sken på oss alla lite extra. Dagen då nyckelpigorna nycklade lite extra. Dagen då vi på riktigt besteg ett riktigt berg på riktigt för första gången.

I klätterkursen vi tar ingår en heldagsutflykt till Mission Gorge strax öster om San Diego och det var denna vi skulle ut och testa på idag. Klättringen började väldigt tidigt så vi satt i bilen redan klockan 6 på morgonen.

Climbing Sunset

Väl parkerade och klara vid Mission Gorge började vår klättringsresa med 15 minuters hike upp till vårt ställe där våra två supertrevliga klättringsledare Sean-Kelly och Jeff satte upp och presenterade våra tre klättervägar för dagen.

Climbing View 2 Climbing view Climbing Wall

Hjälm och sele på och dags att klättra. On belay – Belay on – Climbing – CLIMB ON!

Climbing Me 1 Climbing Zoë Climbing Zoë 3 Climbing X Climbing The Hand Climber 1 Climbing 3 Climbing 4 Climbing Breakfast 2 Climbing Breakfast 12 Climbing Breakfast 8 Climbing Breakfast 5 Climbing Yay

Och sist men verkligen inte minst – en stilstudie i när Sara bestiger The Tower.

Att klättra utomhus var något helt annat än på inomhusväggen både mentalt och tekniskt. Men annorlunda på ett väldigt bra sätt med både spänning och att få vara ute i naturen tillsammans med ytterst trevliga människor. Jag är mycket mycket glad att jag tog chansen att gå den här kursen och göra något som jag nog normalt antagligen inte skulle prövat på eller ens haft chansen att få göra på det här sättet.

Och med de orden avslutar vi från San Diego för ikväll. Godnatt käre läsare.

Spring Break Safari – Dag 4

Med eld i kaminen och med ökenvinden lätt vinande i tältduken sov vi gott några timmar tills det var dags att gå upp för att se på soluppgången över Mojave.

Det blir lika kallt på natten som det är varmt på dagen i Mojave. Filt-läge på.

DSC02130 Nipton 1 DSC02117

Efter att solen gått upp hittade vi den här samlingen med gamla burkar. Det är ju inte för inte som man börjar fundera lite på hur de hamnade här mitt i öknen. Bönburkar från ett gäng cowboys som stannat här för länge sedan månne?

Burkar

Hotellet hade en liten mexikansk restaurang som vi åt frukost på. Jag åt något som kallades för Skosula (stekt ägg på tortilla med salsa på). Väldigt väldigt gott!

Mexikansk frukost

Vi packade ihop oss så smått och begav oss mot mitten av Mojave-reservatet längs med enkla grusvägar som stundvis gick precis bredvid järnvägsrälsen. Här såg vi även lite djur – ett bältdjur, små jordekorrar, en kanin och lite ödlor (som alla sprang iväg innan vi hann fota dem).

DSC02145 Joshua Trees

Sara blev så orolig för de stackars djuren att hon tog över ratten för ett tag.

DSC02137

Vi kom så småningom ner till Kelso Visitor Center där vi hittade information om något mäktigt. Mitt i Mojave ligger det en jättejättejättestor sandhög med sanddynor som är uppemot 200 meter höga. Vi bestämde oss för att åka dit och försöka bestiga dessa.

Kelso Dunes

Det rekommenderades att göra detta tidigt på morgonen eller sent på kvällen på grund av värmen men vi trotsade detta och började vår bestigning mitt på dagen istället. 30 grader och vindstilla. Vid sanddynornas början tyckte jag det påminde lite om stranden på Böda..

Kelso Dunes Climb 8

Det ser inte så stort och högt ut på bilden men kan garantera att det var det i verkligheten. Från starten och till toppen tog det ungefär två timmar. Värmen och ansträngningen var utmanande men vi kämpade på.

Kelso Dunes Climb 1 Kelso Dunes Climb 7

..och till slut! Efter ett antal vattenduschar och några liter mjölksyra stod vi båda uppe på toppen och blev belönade med en 360 graders utsikt utöver det vanliga. Breathtaking som de säger här.

Kelso Dunes Climb 5 Kelso Dunes Climb 6 Kelso Dunes Climb 2

Man kan se storleken på dynerna här, den lilla pricken i mitten är Sara.

Kelso Dunes Climb 4 Kelso Dunes Climb 3

Trötta och inte så lite stolta över att vi nått toppen åkte vi västerut mot en annan sevärdhet. I Mojave finns det en mängd ej aktiva vulkaner som går att se från vägen.

Cinder Cones

Vid minst en av dessa finns något som kallades för Lava Tubes som är tunnlar som bildats när lavan runnit ner för vulkanens sida. Just dit vi åkte finns en sådan där taket rasat in på ett ställe vilket gör att man kan gå ner i den. Men först ett par godispersikor för att stärka nerverna.

Lava tubes 2 Lava tubes 3 Lava tubes 4

Vi gick en bit in i tunneln men sen blev det helt mörkt och utan ficklampor nöjde vi oss med det.

Lava tubes 5 Lava tubes 7

Lava-kontakt av första graden.

Lava tubes 6

Vi avslutade dagen med att åka tillbaka till Baker och äta Gyros innan vi återigen vek av norrut för att ta oss mot Amerikas finlandsbåt nummer 1 – Las Vegas.