Etikettarkiv: köra bil

Vilda Västern Runt – Dag 36 och 37

10 mil nordväst om Santa Barbara ligger Pismo Beach som verkligen inte är vilken strand som helst. Här får man till skillnad från alla andra stränder i Kalifornien faktiskt köra bil nere på stranden. Precis intill ligger Oceano Dunes – stora, mjuka, vita, mysiga sanddynor så långt ögat kan nå.

Innan vi kom ner till själva stranden åkte vi genom ett litet samhälle och när vi till slut kom fram till ingången och betalat oss igenom var vi framme. Vilket ställe! Människor i alla åldrar som verkligen njöt av livet. 5-åringar på små crossar och 50-åringar vid sina husbilar, hillbillies i pickups och vi i vår Jeep – alla delade på detta fantastiska område.

Vi åkte omkring lite här och Jeepen trivdes som fisken i vattnet i den mjuka sanden. Lågväxel och inkopplad fyrhjulsdrift gjorde oss hungriga och efter någon timmas körning var det dags för picknick-lunch vid havet.

http://www.youtube.com/watch?v=dwoS1n1Fnaw&feature=youtu.be
The American Dream.

Roadtrip - Oceano Dunes 8

Stranden och sanddynorna försvann i backspegeln när vi lämnade Pismo Beach och snart såg vi skylten till detta ställe  – Feed this bad boy!!

Roadtrip - Ostrich Land 1

Känt från TV och något som visade sig vara resans kanske mest lustiga grej – strutsmatning. Men först ett litet missöde med inlåst bilnyckel… Som tur var var bakluckan olåst och efter lite cirkuskonster var ordningen återställd. Tada!

Roadtrip - Ostrich Land 2

Strutsar är förresten ett väldigt skumt djur… finns det något djur som är mycket fulare än en struts? Och upplevs som mer ointelligent? Sorry alla strutsar men nej, antagligen inte.

Ja, jag menar dig. Ja du där. Ge mig mat! GE MIG MAT NU!!! NU NU NU!!!!

Roadtrip - Ostrich Land 6

Going down @ 0:14…

http://www.youtube.com/watch?v=60cJoRPaFjg&feature=youtu.be

Lite mer av en dramatisering… Men ändå, BANG @ 0:46.

http://www.youtube.com/watch?v=g0H7QXyYuD0&feature=youtu.be

När skrattfesten hos strutsarna var över återvände vi till bilen för att ta oss de sista milen ner till resans sista mål – vackra Santa Barbara. Till dagen efter hade vi bokat in en guidad tur till vingårdar i Santa Ynez-dalen strax norr om Santa Barbara så vi gick och lade oss för att vara redo på vad än detta kunde innebära.

Företaget vi bokat med hette Grapeline och vi blev upphämtade ganska tidigt på morgonen för att hinna med de fem olika vingårdar vi skulle få åka till enligt deras hemsida. Lite frukost på hotellet först. Nomnomnomnom.

Roadtrip - Santa Barbara 1

Vår guide och chaufför hette Tom och han skulle visa sig vara en fantastiskt trevlig, lustig och bra guide. Lätt 5+. När vi kom ombord på den lilla bussen var det bara vi och två andra och när vi fortsatte plocka upp folk längs med vägen var stämningen sådär lugn, artig och trevande som den är när man träffar nya människor för första gången. Detta skulle dock komma att ändras under dagen…

Första vingården vi skulle till var Firestone som är en ganska stor producent av vin och här visades vi runt och en guide berättade om de olika delarna i deras produktion, allt från hur de skötte vinrankorna till hur vinet skördades och lagrades. Visste du att de flesta vinrankor i Kalifornien har amerikanska rötter men europeiska ”ovandelar”? Efter detta fick vi äntligen prova deras viner, mums.

Vi åkte snart vidare mot nästa stopp som var Lincourt Vineyards, en betydligt mindre producent och med mycket mer hemma hos-känsla vilket var fanastiskt! Vinerna var väldigt goda och här köpte jag en flaska med mig hem som vi faktiskt avnjöt för ett par dagar sedan.

Roadtrip - Santa Barbara 8

Vår genomtrevliga guide Tom inspekterar fyndet. Fick godkänt som tur var.

Roadtrip - Santa Barbara 9

Här bjöds vi också på lunch och nu började stämningen verkligen höjas men det var inget mot hur det skulle vara efter stopp nummer tre som var vingården Sunstone. Här var det fullt party inne i provningslokalen och antalet viner man ville prova (eller hur många gånger man ville prova samma vin) var… godtyckligt. Woho!

Nästan hela gänget från bussen. Och vilket gäng sedan!

Roadtrip - Santa Barbara 13

Siste planerade stoppet var vid Shoestring Winery – också en lite mindre vinproducent och här höll ägaren i själva provningen och berättade om vingårdens historia och annat vilket tillförde mycket till provningen.

När alla vingårdar var avklarade kastade Tom helt fräckt in en extra provning på en liten vinbar i Solvang (danska kopplingar) och det var det ingen som tackade nej till.

Roadtrip - Santa Barbara 16

Och med denna fantastiska upplevelse och sakta gåendes tillbaka till hotellet i solnedgång var vår Vilda Västern Runt-resa över. Den här resan har utan jämförelse varit den bästa reseupplevelse jag varit med om och är något jag aldrig kommer glömma. Helt fantastiskt.

Roadtrip - Santa Barbara 17

Vilda Västern Runt – Dag 32 och 33

Natten innan hade vi kört till sent in på småtimmarna och när vi vaknade upp befann vi oss i den lilla staden Crescent City strax söder om delstatsgränsen mellan Kalifornien och Oregon. Här i krokarna finns stora Redwood-skogar som fått stå orörda sen urminnes tider. Redwood är världens högsta träd, kan bli över 100 meter höga och tusentals år gamla. Får en att tänka lite då fröerna som blev till vissa av dessa träd kan ha grott under ett ensiffrigt årtal.

Nåväl nog funderat. Vi åt en lätt frukost och packade ned matsäck för att snabbt komma iväg till Jedediah Smith Redwood State Park.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 1

Vi hade redan innan kollat upp ett vandringsspår som vi ville gå som heter Boy Scout Trail och det börjar en bit in i skogen vid en liten grusväg. Redan när vi åkte längs med vägen till starten på vandringsleden tornade de enorma träden upp sig längs med vägen.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 2

HELLO!

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 0

Denna park är kanske inte lika känd som en del andra Redwood-parker vilket gjorde att vi nästan fick vara helt ensamma. Väldigt mäktig upplevelse med tystnaden, de enorma jättarna till träd och allt det frodigt gröna och fuktiga. Andligt ligger inte långt bort, och det skulle det nog kunna beskrivas som.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 22

Förresten så har en hel del filmer spelats in här, välkommen till the Forest Moon of Endor!

EndorStrikeTeamCapture

Klicka gärna på de små bilderna nedan, de visar lite på hur stora dessa träd faktiskt är.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 5

På sina håll fann vi ganska många av dessa små gula sniglar så jag lekte lite naturfotograf, visst var de fina?

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 18 Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 19

Men Sara tyckte inte enbart att de var fina utan var också lite orolig att de skulle… ja jag vet inte, vad nu sniglar kan tänkas göra. Speciellt på ett ställe på tillbakavägen när vi gick igenom ett snår där vi sett sniglar tidigare trodde hon att de skulle… göra det sniglar gör. Men var det verkligen rätt ställe?

http://youtu.be/NauVm0OSIrI

Sniglar sniglar SNIGLAR!

http://youtu.be/pxifDdCt-ws

När vi lämnade vandringsspåret bakom oss var det med ett lugn i hela kroppen, både från den sköna promenaden och den mäktiga miljön.

Roadtrip - Jedediah Smith Redwood 27

Snart pekade skyltar oss mot något som vi bara var tvungna att göra, detta är ju Amerika trots allt! Det var hög tid att få köra igenom ett Redwood. Jeepen passade som handen i handsken för detta, taket snuddade vid trädet och backspeglarna hade nog ungefär 2 mm till godo per sida eller så.

Roadtrip - Chandelier Tree 1 Roadtrip - Chandelier Tree 2

Färden fortsatte ner längs med kusten och då var den plötsligt där – vägen som skulle ta oss hem – den vackra vägen – urvägen numero uno!

Roadtrip - Highway 1 1

Vägen slingrades sig ner längst med kusten och här började det bli riktigt vackert på sina håll.

Roadtrip - Highway 1 5

Molnen försvann och för ett tag blev det… vykortsvarning.

Roadtrip - Highway 1 4

Roadtrip - Highway 1 3

Roadtrip - Highway 1 2

Natt och godnatt och sen var det morgon igen här på det lilla hotellet i Fort Bragg som för övrigt var ett väldigt mysigt litet hotell med vita väggar och blåa dörrar. Godmorgon!

Roadtrip - Fort Bragg 1

Vi åkte några mil och åt frukost på ett mysigt litet café i Mendocino som hette Goodlife Cafe & Bakery. Får en att tänka på hur mysigt det skulle kunna vara på många ställen om inte de stora kedjorna tagit över och anonymiserat hela café-amerika. I’m looking at you Starbucks.

Roadtrip - Mendocino Goodlife Cafe 1

Strax norr om San Francisco ligger ett välkänt vindistrikt vid namn Napa och där befann vi oss nu. För oss båda kändes det som om vi blivit förflyttade från amerikanska västkusten till Italien med vingårdar, berg, sol och fantastisk mat.

Roadtrip - Napa 6

Roadtrip - Napa 2

En liten vinprovning hos Robert Sinskey.

Roadtrip - Napa 1

Roadtrip - Napa 3

…och en liten matbit på restaurangen Farmstead på Long Meadow Ranch med lokala råvaror och viner (så klart).

Roadtrip - Napa 4

När även denna fantastiska dag började närma sig sitt slut begav vi oss mot nästa stora stad som skulle visa sig vara min nya amerikanska favoritstad. San Francisco.

Roadtrip - San Francisco 1

Vilda Västern Runt – Dag 25

Kort sovmorgon i den fantastiska hotellsängen och sen var det dags att gå på upptäcktsfärd i hotellet vi kommit fram till igår kväll. Rekommenderar verkligen detta hotell till alla som någon gång är i närheten av staden Buffalo i Wyoming! För en rimlig peng får man bo i tidstypisk Vilda Västern-miljö men helt utan det ruffiga och dammiga. En riktig pärla till lyxhotell från gamla dagar!

Roadtrip - Occidental Hotel 8

Börjar med en liten utsiktsbild från vår alldeles egna lilla minibalkong

Roadtrip - Occidental Hotel 9

Här satt han och författade ihop The Virginian på sin gamla Macbook år 1902, den där Mr Wister

Roadtrip - Occidental Hotel 11

Det var som sagt många kändisar som bodde här när det begav sig, inte bara presidenter utan även en del (lika kända) bovar och banditer…

En sista bild från Buffalo och Occidental Hotel. Längst uppe till höger är balkongen tillhörande vårt rum som första bilden i inlägget togs från.

Roadtrip - Occidental Hotel 10

Efter en god frukost på det lilla fiket bredvid åkte vi nordost, nu på lite mindre vägar som så småningom skulle ta oss upp till Red Lodge i delstaten Montana.

Red Lodge markerar nämligen starten på en av Amerikas mäktigaste vägar – Beartooth Highway. Denna väg är den högst belägna av alla vägar i norra Klippiga Bergen (runt 3500 meters höjd på flertalet ställen) vilket man nästan kan misstänka när man ser svängarna på kartan.

Roadtrip - Beartooth Highway 13

Här var det återigen dags för att fastna i wow-loopen… Och samtidigt känna sig väldigt liten.

Piff och Puff bodde här vid en av utkiksplatserna.

På ett ställe blev det stopp vi vid ett litet vägarbete och det med taket nere, men det var inte bara vi som stannat här – ungefär sisådär en miljard mygg tyckte också att det var en bra idé att stanna just precis här.

När det väl var vår tur att åka och vi blev framvinkade vägrade mannen i kön framför oss att åka, blinkljuset visade ju faktiskt rött! Efter ett lönlöst försök till övertalning körde vi förbi honom och om inte ett mirakel hänt står han nog kvar där än. Med sin blåa Fiat och lilla hund.

Roadtrip - Beartooth Highway 17

Som om inte landskapen runt Beartooth Highway och själva vägen i sig skulle vara nog så leder den också till något om möjligt ännu mer fantastiskt – Yellowstone National Park! Här vid skylten träffade vi på en väldigt trevligt tjej som skulle in och campa i Yellowstone och hjälpte oss med ett foto.

Roadtrip - Yellowstone 1

När vi först kom in i parken var det bara så vackert, gröna stora kullar och skogar, forsar och varm eftermiddagssol. Då såg vi den, en bisonoxe! Den var en bit bort men exalterade och glada höll vi på ett tag och försökte ta kort på den.

Roadtrip - Yellowstone 2

Vad vi inte visste var att ett par kilometer bort längs med vägen fanns det hundratals fler bison… Har svårt att sätta ord på hur magiskt det kändes att stå där i kvällssolen mitt i den frustande och fritt strövande bisonflocken i denna orörda del av Amerika.

Han dreglade lite… men det är ok.

http://www.youtube.com/watch?v=PkeTWMTSanM&feature=youtu.be

Solen höll på att gå ner och vi började så smått närma oss staden Gardiner som är en liten stad precis utanför Yellowstones parkgräns. Då bestämde sig herr gammel-bison för att ta sig en promenad i mitten av vägen. Vi kunde inte göra mycket annat än att sakta följa honom. Jag tror att han helt enkelt visade vem som bestämde. Kanske var detta något han roade sig med varje dag? Antagligen. Efter någon halvtimma bestämde han sig att nog fick vara nog och vi fick återigen fri passage fram till Gardiner. Här en liten film på precis när han bestämde sig för att släppa förbi oss, hejdårå.

http://www.youtube.com/watch?v=hLcuh-f0QjI&feature=youtu.be

Framme i Gardiner checkade vi in på vårt lilla Bed and Breakfast och gick och lade oss. Dag 26 skulle nämligen innebära en premiär och ett riktigt äventyr för oss… men mer om det i nästa inlägg!

Vilda Västern Runt – Dag 18

Dag 18 och sakta men säkert närmade vi oss tre veckor på resande fot. Det var dags att lämna Snowmass och medan vi åkte norrut genom Klippiga bergens gröna landskap var det lätt att drömma sig bort och tänka på annat. Fantastisk känsla detta med att bara vara på väg!

Roadtrip - Rocky Mountains 36

Om någon läsare är på jakt efter fina vägar för till exempel motorcykelåka så kan jag varmt rekommendera väg 7/72 från Nederland upp till Estes Park och faktiskt överhuvudtaget Colorado-delen av klippiga bärgen.

Roadtrip - Rocky Mountains 32

Sara hade läst om ett hotell vid namn Stanley i Estes Park som hon gärna ville besöka. Estes Park ligger strax nordväst om Denver och där var vi nu. Någon som känner igen hotellet från någonstans?

Roadtrip - Stanley Hotel 4

Svaret är att The Stanley Hotel är platsen där Stephen King kom på idén till boken The Shining och även började skriva på den. Kubrick-filmen spelades inte in här men väl miniserien med samma namn (som Stephen King själv regisserade). Welcome to The Overlook Hotel.

Roadtrip - Stanley Hotel 1

That’s swell. I like ya, Lloyd. I always liked ya. You were always the best of ’em. Best god-damn bartender from Timbuktu to Portland, Maine – or Portland, Oregon for that matter.

Roadtrip - Stanley Hotel 14

Väl på plats var det lätt att se vart Stephen King fått inspirationen till boken från.

We've always been the caretakers

We’ve always been the caretakers

Förutom själva hotellet i sig hade de också ett litet museum i källaren som innehöll rekvisita från The Shining och oväntat nog så visade det sig att hotellet varit med i en annan film också. Slutet på Dum&Dummare (när de är på hotellet) var faktiskt inspelat här. Topp!

Roadtrip - Stanley Hotel 10

Blev nog lite påverkad av hotellet, tur att vi inte stannade över vintern

Efter en mysig middag var det dags att gå och lägga sig och jag är normalt inte den som sover dåligt men med alla mystiska ljud som var här och efter att ha sett båda Shining-versionerna blev det inte många minuters sammanhängande sömn. Men kanske var det inte bara det..? Kanske finns förklaringen i filmerna från övervakningskamerorna på hotellet?

Vilda Västern Runt – Dag 16

I Colorado Springs bodde vi en natt på ett väldigt mysigt litet hotell med utsikt över bergen. Efter allt platt land och hetta kändes det väldigt spännande med den ändring i landskapet som bergen ger.

Roadtrip - Colorado Springs

Vi åt frukost med några lokalbor som varnade för översvämmade vägar upp i bergen då detta tydligen var vanligt förekommande på eftermiddagarna. Här en film från bergen ovanför Colorado Springs som filmades bara tre dagar innan vi kom dit.

Vi lät dock inte detta stoppa oss utan begav oss iväg till Garden of the Gods som ligger strax utanför Colorado Springs.

Roadtrip - Garden of the Gods 1

Namnet Colorado kommer förresten från det spanska ordet röd vilket i sin tur kommer från den rödfärgade sandstenen som är vanlig här. Just sådan sandsten som de majestätiska klipporna i Gudarnas Trädgård är gjorda av, väl värt ett besök om man är i krokarna. Om man gillar bergsklättring kan det tilläggas att man även får klättra i dessa.

Jag tycker det är lite lustigt men som så ofta på sådana här ställen så försöker man ”spice it up a little”. Vilka typ av djur är det som pussas i det här berget till exempel?

Roadtrip - Garden of the Gods 2

Dagens mål var skidorten Aspen mitt inne i Klippiga Bergen och då det faktiskt var en bit att åka lämnade vi Colorado Springs. Naturen och klimatet ändrades återigen snabbt och från platta och heta Kansas var skillnaden total. Här var det istället barrträd, bergigt som sagt och runt 20 grader.

Det blev snabbt lunchdags och vi hade packat med oss en liten picknick. Vi lyckades hitta en liten ”4×4 only”-väg som vi följde en bit upp i skogen och där vi fann en perfekt (björnfri) plats för lunch.

Det var någon insekt (?) som lät väldigt skarpt lite här och där. Ungefär som en elpistol och efter lite efterforskning så verkar det kunna ha varit cikador. Sara var dock inte helt övertygad.

Vi åkte sedan vidare genom bergen och ganska snart svängde vi av på State Highway 82 som slingrar sig upp längst med bergväggarna ända upp till Independence Pass på nästan 4000 meters höjd. Höjderna och vägarna utan staket gjorde någon lite lätt nervös.

Roadtrip - Rocky Mountains 11

Men vi tog oss trots allt ända upp och den här vägen är helt klart i topp av alla de vägar vi åkte under resan. Släng dig i väggen Highway 1! Väl uppe bjöds det på milslång utsikt ända till Mount Elbert som är den högsta toppen i Klippiga bergen.

En glaciärsnöboll minsann, aldrig fel bara så himla rätt.

Roadtrip - Rocky Mountains 15

Innan vi åkte ned mot Aspen fick vi också se ett mycket oväntat, ovanligt och väldigt kyligt nakenbad.

Roadtrip - Rocky Mountains 20

Vägen slingrade sig ner dagens mål och plötsligt började de karaktäristiska asp-träden (Aspen trees) visa sig.

Roadtrip - Aspen 1

Och så var vi framme i Aspen.

Roadtrip - Aspen 2

Vi bodde i en liten by vid namn Snowmass och vi gick snabbt och lade oss för imorgon, imorgon var det dags för nya äventyr igen!

Vilda Västern Runt – Kort om resan

Nu är vi tillbaka i San Diego igen! Eller nåja – tillbaka i Rancho Bernardo iallafall som är en liten stad strax nordöst om San Diego. Har börjat leta boende för höstterminen så smått och ska åka och kolla på en imorgon som verkar väldigt lovande. Är lätt trött (men nöjd i hela mig) och tror att jag vet lite mer om hur det känns att vara rockstjärna på turné.

Men först en kort hälsning.

Sista juni lämnade vi San Diego med bilen fullpackad med kläder, kylväska, kamera och annat livsnödvändigt för att bege oss österut och påbörja vår månadslånga roadtrip – Vilda Västern Runt! Jag har aldrig under mina 32 år gjort något liknande så när vi väl maganiserat de ägodelar vi inte skulle ha med oss och lämnat San Diego bakom oss infann sig en något lustig känsla. Inget hem och mer än men månad av oplanerad resa framför oss.

Själva resan i sig blev en ”rundtur” kring Klippiga Bergen och samtidigt försökte vi täcka stora delar av västra USA-halvan. Idén till resvägen fick vi från en trevlig filur i Salton City under vår kortare resa under vårlovet. Resvägen innehöll klimatmässigt allt från 50-gradig öken i Arizona, fuktigt nästan tropiskt klimat med stormar i sydöstra Texas, frodiga skogar uppe i norr och till och med snö (!) längst upp i Klippiga bergen.

Roadtrip Route

…och i siffror:
Körda mil: 1350
Dagar på väg: 36
Antal hotell/motell/B&B: 29
Besökta delstater: 12

Boende efter vägen bokade vi allteftersom med Hotels, Priceline och Hotwire. Priceline har en väldigt trevlig sak som heter Express Deals där man inte får se vilket hotell det är när man bokar (men väl hur många stjärnor, pris och om det finns pool etc.). För detta får man mellan 10 % och 50 % rabatt. Jag tycker också det är ett stort plus när man inte vill lägga så mycket tid på att undersöka var man ska bo som i vårt fall där vi stannat en eller två nätter per ställe. Finns också app till de tre stora plattformarna vilket är mycket bra när man är på resande fot. Om någon tänkt göra något liknande någon gång så räkna med ungefär 300-400 kronor per natt för helt ok hotell.

Och till sist – en av många fördelar (kanske den största?) med att göra en sån här resa är den mäktiga schamposamlingen man har när man väl kommer hem igen.

Schampo

Mer om höjdpunkterna under resan kommer i nästkommande inlägg… 🙂

Rickard och Pappa på besök – Truckerkeps i L.A. (Dag 3)

Tisdag, upp tidigt och tidigt iväg. De fyra hjältarna lämnade nu San Diego för några dagar för att undersöka andra delar av Kalifornien. Två av oss hade så klart ingen aning om vart vi skulle men snart började Los Angeles-skyltarna swischa förbi vilket väckte en del misstankar.

Första stoppet var på Starbucks strax norr om San Diego (det finns över 13 tusen Starbucks i USA..) där vi handlade frukost som vi tog med ner till stranden. Väl där presenterades vad vi skulle göra – det var dags för att åka en bit av vackra Highway 1 upp längst med kusten. Och inte bara det – vi skulle alla utföra uppgiften iklädda specialtillverkade truckerkepsar.

Färden tog oss upp längs Los Angeles kust och vi stannade till vid några av alla de kända stränder som kom i vår väg (Venice, Huntington, Laguna etc.). Rickard fick ett hett erbjudande att sommarjobba som badvakt och funderade länge och väl på att stanna vid vackra Newport Beach.

Pappas och Rickards besök - Highway1 2

Om någon är intresserad av materialet som delades ut tillsammans med kepsarna så går det att hämta här.

De stadsdelar som ligger nära havet här är verkligen jättefina och tvättäkta Kalifornien. Efter denna överdos av surf-känsla, folkabussar och palmer stannade vi för att äta lunch på Umami som ligger mycket högt på min topplista över de godast hamburgare här i USA. Här är en liten film från just Umami.

Road-tripens första boende var Tangerine Hotel som är beläget precis på gränsen mellan stadsdelarna Burbank och Hollywood i Los Angeles. Hotellet har den klassiskt amerikanska motell-looken men är ändå väldigt modern inrett med en liten och väldigt skön pool.

Pappas och Rickards besök - Hollywood Tangerine

Pappas och Rickards besök - Hollywood Tangerine 2

Vi lade in packningen och körde sedan ner till Hollywood för en guidad rundtur på Hollywood Boulevard med Red Line Tours. Rundturen var till fots och började vid Graumans egyptiska teater där guiden bland annat berättade om att begreppet filmstjärna uppfanns av Sid Grauman för att höja skådespelarnas status i samhället. Vår guide var väldigt trevlig och rundturen gav en mycket bra inblick i Hollywoods historia och nutid.

Creedence i lurarna..?

Pappas och Rickards besök - Hollywood 9

Tränar inför premiären i Oscars-trappan

Pappas och Rickards besök - Hollywood 10

En sväng till Morton’s Steakhouse för en äkta amerikansk biff fick avsluta en lång och händelserik dag.
Pappas och Rickards besök - Mortons 1

Pappas och Rickards besök - Hollywood 2

Pappas och Rickards besök - Mortons 2

Så vad tyckte nu gänget om denna dag? Dags för betygsättning.

  • Highway 1 upp till Santa Barbara f_peter f_pappa f_rickard

  • Umami Burger f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • Red Line Tour på Hollywood Blvd f_peter f_pappa f_rickard f_sara

  • Hollywood Boulevard f_peter f_pappa f_sara

  • Mortons Steakhouse f_peter f_pappa f_sara

Pappas och Rickards besök - Hollywood 4

162 mil och 132 dagar senare

När jag gick ut för att hämta posten i morse fanns där något oväntat och roligt. Mitt amerikanska körkort hade äntligen lyckats ta sig igenom den amerikanska byråkratins kringelikrok och hittat fram till dit där min brevlåda bor. Nu ligger det här på köksbordet lite käckt och tittar på mig. Hej körkort.

Körkort

Ärendet hos California Department of Motor Vehicles (DMV) för just mitt körkort hade efter min lyckade uppkörning den 11 januari vandrat från deras kontor på Normal Street här i San Diego till DMV Legal Presense Check Unit i Sacramento och sedan tillbaks till San Diego och hem till mig på i sammanhanget futtiga 132 dagar.

Saras körkort tog ungefär 128 dagar kortare att få levererat efter lyckad uppkörning. Vad var då skillnaden kan man undra – jo jag visade stolt upp mitt svenska körkort innan uppkörning vilket Sara inte gjorde då hon inte har något. En teori är att uppvisandet av mitt svenska körkort triggade något som jag kallar en byråkratisk process-signal. Detta gör att ärendet kommer ”in i systemet”. Väl ”i systemet” måste stämplar bli stämplade och papper bli vända i en loop där antalet iterationer bestäms av en mycket komplex formel. De två i särklass viktigaste parametrarna i denna formel är politiskt intresse för antalet skapade arbetstillfällen och antalet påtryckningar från individen. I mitt fall var parameter 1 okänd och parameter 2 ungefär 15 till antalet.

En alternativ teori till den byråkratiska process-signalen är att merparten av tiden gick till frakt av själva ärendet mellan kontoret här i San Diego och kontoret i Sacramento. Sträckan mellan dessa kontor är 81 mil och om vi antar att 129 dagar av de 132 var ämnade för frakt så kan vi komma fram till att ärendets höll hastigheten 0,5 km/h. Detta kan jämföras med om jag istället själv promenerat upp till Sacramento och tillbaka. Jag hade då haft mitt körkort redan efter tre till fyra veckor.

..och nu förstår jag det här Family Guy-klippet helt. Yay! 🙂

Lagar, regler och godtyckliga seder i den sandianska trafiken

Translate to English

Efter att jag nu kört bil här några månader kan jag konstatera att det mesta i trafiken är som hemma men med ett gäng tydliga och viktiga skillnader. Dessa kan vara bra att känna till och tänka på om du plötsligt skulle finna dig själv nersjunken bakom någon ratt i plysch här i soliga Kalifornien.

  • Fyrvägsstopp
    Fyrvägsstoppar är vanliga här och man känner igen dem på den lilla tillägsskylten All Way under den vanliga stoppskylten. Regeln är att den som först stannar vid korsningen också får köra vidare först. Så när du närmar dig en sådan korsning är det bara att hålla lite koll på om någon annan bil lyckats stanna innan dig och då låta den åka först. Känns kanske lite krångligt men fungerar bra i praktiken. Vår korsning vid lägenheten är en fyrvägsstopp och om du klickar på bilden tror jag att du kan se den lilla All Way-skylten.Korsning
  • Att köra mot rött
    Vid två tillfällen bör och får man köra mot rött här och om man inte gör det kan det hända att man blir tutad på av bilarna bakom. Och är det något man inte vill i trafiken så är det ju att bli tutad på, eller hur?  

    Den första och vanligaste rödljuskörningen är right turn on red. Den innebär att man får svänga höger i korsningar även om det är rött. För att få göra detta krävs bara två saker – dels ska man först stanna helt (precis som vid en stoppskylt) och sedan ska man lämna företräde till allt och alla i korsningen. Så i början kan det vara bra att kolla några gånger extra innan man prövar sig på detta. 

    Den andra och betydligt ovanligare rödljuskörningen är vänster in på enkelriktat. Om man befinner sig på en enkelriktad gata och ska svänga vänster in på en annan enkelriktad så går det bra att köra mot rött. Precis som vid högersvängen så har man först stopplikt och sedan ska man lämna företräde.

  • Heldragna linjer
    Heldragna linjer på vägarna här är i mycket större utsträckning tolkade som rekommendationer än faktiska barriärer för de som kör. Så räkna med att andra bilar korsar dessa lite hur som helst och var inte rädd om du själv behöver korsa lite heldraget, it’s the American way.
  • Enkelriktade gator och väglinjer
    På tal om heldragna linjer så är vägmarkeringen för enkelriktat och utfarter i korsningar lite förvirrande för en svensk (det är en heldragen linje för alla filer). Det bästa sättet att hålla koll på om gatan man vill svänga in på är enkelriktad är att titta på skyltningen och leta efter den vita One Way-skylten som oftast sitter högt placerat någonstans över korsningen alternativt hur folk står parkerade på vägen man ska in på. Om det inte finns någon sådan är det fritt fram att svänga åt valfritt håll.
  • Att välja fil
    På flerfiliga vägar är synen på vilken fil man bör ligga i om man håller en viss hastighet betydligt mer liberal än hemma. Omkörningar på valfri sida är tillåtet och något att räkna med när man kör. Så länge man håller sig borta från filen/filerna längst till vänster (”fast lanes”) så spelar det inte så mycket roll var man ligger och byt hellre fil en gång för lite än en för mycket. 

    Det kan också tilläggas att filen längst till höger väldigt ofta förvandlas till en avfart vilket kan vara bra att se upp med (håll utkik efter gula Exit Only-skyltar och byt fil om du ser en sådan).LA-trafik

  • Avstånd till bilen framför
    På vägarna här är det inte så ovanligt att bilar bakom ligger väldigt nära. Så bli inte orolig eller arg om någon kryper upp lite nära bakom dig.
  • Lampor på bilen
    Inga lampor behövs dagtid och generellt sätt är blinkers röda och inte gula som vi är vana vid hemma. Detta kan vara lite knepigt då det (iallafall för mig) är lätt att blanda ihop att någon blippar på bromsen eller blinkar, speciellt när man bara ser det i ögonvrån.
  • Blixtlåsprincipen
    Det är också väldigt vanligt med blixtlåsprincipen här och den fungerar mycket bra. Inte som det ofta känns i Stockholm att folk försöker tjäna någon bil och gasa till lite extra för att klämma sig in. Här lutar nästan alla sig tillbaka och lämnar en hel del luft mellan bilarna och det är nästan alltid varannan bil från respektive fil. Väldigt skönt!
  • Hastighet
    På motorvägen verkar den generella hastigheten ligga på ungefär hastighet + 5mph, så lite mindre premium än hemma.
  • 25 mph vid skolor
    Vid skolor här i San Diego finns det oftast en skylt som det står 25 på tillsammans med en lite längre text. Det kan vara bra att känna till att denna hastigheten bara gäller om du kan se barn vid sidan av vägen vilket i mina ögon är en ganska intressant regel.
  • Stopp vid skolbussar
    På tal om skolor så är det mycket viktigt att stanna och inte köra om en skolbuss som står stilla och blinkar rött samt fällt ut sin stoppskylt. Detta gäller i båda riktningar på vägen så det kan skapa lite oväntade köer och stopp.
  • Parkering på gatan
    Vi fick en parkeringsbot första månaden på grund av att jag inte hade koll på hur det funkade riktigt. I kombination med eventuella skyltar är färgmarkeringen på trottoaren mycket viktig. Vit färg (och gul som är något hårdare) betyder parkeringsförbud men man får stanna för ett kortare stopp, t.ex. hämta upp ett paket. Grönt betyder att parkering är ok och att man ska kolla efter skyltar och röd är stopp- och parkeringsförbud.
  • Skyltar
    Skyltar här är ofta lite fler och i många fall mer baserade på text än symbolik än hemma så det kan kännas som att det är mycket information att ta in när man till exempel närmar sig en korsning. Efter ett tag blir det dock mer naturligt men det känns fortfarande lite som att skyltarna är utplacerade på ett lite mer slumpartat sätt med lite mindre reglering än hemma. Detta gör att det alltid är bra att kolla lite extra för att se om man missat någon skylt.

Förutom detta kan jag tillägga att det går bra att köra på sitt svenska körkort här och man behöver heller inte skaffa någon internationell variant. Lycka till och kör försiktigt!

Att fånga ett körkort

Uppkörning hos DMVFör fyra timmar sedan satt jag i vår hyrbil, den vita Corollan ovan (med negativ motorvolym och automatlåda, en kombination som lätt avskräcker även de mest hårdhudade från att någonsin framföra ett fordon igen, japp). Hur som helst. Jag satt där, med uppkörningsnervositet och väntade på att en varelse från DMV skulle dyka upp och för att detaljgranska mina eventuella körkunskaper.

Efter några minuter kom en kvinna ut och började fråga ut mig om var blinkers, bromsljus och andra saker sitter. Det är hon som gömmer sig bakom stolpen i bilden.

Började mindre bra med att det stod Rolf Ilis i pappret från hyrbilsfirman, Rolf Peter Ilis i passet och Peter Ilis på mina körkortpapper. Försäkring är något de tar ohemult hårt på just när det gäller bilar här så det är inget att leka med. Efter lite diskuterande så kom de iallafall fram till att jag ändå skulle få ge mig på att pröva uppkörningen. Phu.

Själva körtestet bestod i att köra runt i kvarteret kring DMV under cirka 10 minuter och mitt i detta backa någon meter längst en trottoarkant. Resultat: Pass med ett fel (hastighet i bostadsområde). Yeay! Och så här glad var jag efteråt.

DSC00716Men jag hade ju ett fel kanske du tänker? För att få ett kaliforniskt körkort får man inte ha mer än ynka 15 fel under de ca. 10-15 minuter man kör. Uppskattningsvis använder man 15 gator under sin uppkörning så max ett fel per gata, kom ihåg det.