Författararkiv: Peter Ilis

Lagar, regler och godtyckliga seder i den sandianska trafiken

Translate to English

Efter att jag nu kört bil här några månader kan jag konstatera att det mesta i trafiken är som hemma men med ett gäng tydliga och viktiga skillnader. Dessa kan vara bra att känna till och tänka på om du plötsligt skulle finna dig själv nersjunken bakom någon ratt i plysch här i soliga Kalifornien.

  • Fyrvägsstopp
    Fyrvägsstoppar är vanliga här och man känner igen dem på den lilla tillägsskylten All Way under den vanliga stoppskylten. Regeln är att den som först stannar vid korsningen också får köra vidare först. Så när du närmar dig en sådan korsning är det bara att hålla lite koll på om någon annan bil lyckats stanna innan dig och då låta den åka först. Känns kanske lite krångligt men fungerar bra i praktiken. Vår korsning vid lägenheten är en fyrvägsstopp och om du klickar på bilden tror jag att du kan se den lilla All Way-skylten.Korsning
  • Att köra mot rött
    Vid två tillfällen bör och får man köra mot rött här och om man inte gör det kan det hända att man blir tutad på av bilarna bakom. Och är det något man inte vill i trafiken så är det ju att bli tutad på, eller hur?  

    Den första och vanligaste rödljuskörningen är right turn on red. Den innebär att man får svänga höger i korsningar även om det är rött. För att få göra detta krävs bara två saker – dels ska man först stanna helt (precis som vid en stoppskylt) och sedan ska man lämna företräde till allt och alla i korsningen. Så i början kan det vara bra att kolla några gånger extra innan man prövar sig på detta. 

    Den andra och betydligt ovanligare rödljuskörningen är vänster in på enkelriktat. Om man befinner sig på en enkelriktad gata och ska svänga vänster in på en annan enkelriktad så går det bra att köra mot rött. Precis som vid högersvängen så har man först stopplikt och sedan ska man lämna företräde.

  • Heldragna linjer
    Heldragna linjer på vägarna här är i mycket större utsträckning tolkade som rekommendationer än faktiska barriärer för de som kör. Så räkna med att andra bilar korsar dessa lite hur som helst och var inte rädd om du själv behöver korsa lite heldraget, it’s the American way.
  • Enkelriktade gator och väglinjer
    På tal om heldragna linjer så är vägmarkeringen för enkelriktat och utfarter i korsningar lite förvirrande för en svensk (det är en heldragen linje för alla filer). Det bästa sättet att hålla koll på om gatan man vill svänga in på är enkelriktad är att titta på skyltningen och leta efter den vita One Way-skylten som oftast sitter högt placerat någonstans över korsningen alternativt hur folk står parkerade på vägen man ska in på. Om det inte finns någon sådan är det fritt fram att svänga åt valfritt håll.
  • Att välja fil
    På flerfiliga vägar är synen på vilken fil man bör ligga i om man håller en viss hastighet betydligt mer liberal än hemma. Omkörningar på valfri sida är tillåtet och något att räkna med när man kör. Så länge man håller sig borta från filen/filerna längst till vänster (”fast lanes”) så spelar det inte så mycket roll var man ligger och byt hellre fil en gång för lite än en för mycket. 

    Det kan också tilläggas att filen längst till höger väldigt ofta förvandlas till en avfart vilket kan vara bra att se upp med (håll utkik efter gula Exit Only-skyltar och byt fil om du ser en sådan).LA-trafik

  • Avstånd till bilen framför
    På vägarna här är det inte så ovanligt att bilar bakom ligger väldigt nära. Så bli inte orolig eller arg om någon kryper upp lite nära bakom dig.
  • Lampor på bilen
    Inga lampor behövs dagtid och generellt sätt är blinkers röda och inte gula som vi är vana vid hemma. Detta kan vara lite knepigt då det (iallafall för mig) är lätt att blanda ihop att någon blippar på bromsen eller blinkar, speciellt när man bara ser det i ögonvrån.
  • Blixtlåsprincipen
    Det är också väldigt vanligt med blixtlåsprincipen här och den fungerar mycket bra. Inte som det ofta känns i Stockholm att folk försöker tjäna någon bil och gasa till lite extra för att klämma sig in. Här lutar nästan alla sig tillbaka och lämnar en hel del luft mellan bilarna och det är nästan alltid varannan bil från respektive fil. Väldigt skönt!
  • Hastighet
    På motorvägen verkar den generella hastigheten ligga på ungefär hastighet + 5mph, så lite mindre premium än hemma.
  • 25 mph vid skolor
    Vid skolor här i San Diego finns det oftast en skylt som det står 25 på tillsammans med en lite längre text. Det kan vara bra att känna till att denna hastigheten bara gäller om du kan se barn vid sidan av vägen vilket i mina ögon är en ganska intressant regel.
  • Stopp vid skolbussar
    På tal om skolor så är det mycket viktigt att stanna och inte köra om en skolbuss som står stilla och blinkar rött samt fällt ut sin stoppskylt. Detta gäller i båda riktningar på vägen så det kan skapa lite oväntade köer och stopp.
  • Parkering på gatan
    Vi fick en parkeringsbot första månaden på grund av att jag inte hade koll på hur det funkade riktigt. I kombination med eventuella skyltar är färgmarkeringen på trottoaren mycket viktig. Vit färg (och gul som är något hårdare) betyder parkeringsförbud men man får stanna för ett kortare stopp, t.ex. hämta upp ett paket. Grönt betyder att parkering är ok och att man ska kolla efter skyltar och röd är stopp- och parkeringsförbud.
  • Skyltar
    Skyltar här är ofta lite fler och i många fall mer baserade på text än symbolik än hemma så det kan kännas som att det är mycket information att ta in när man till exempel närmar sig en korsning. Efter ett tag blir det dock mer naturligt men det känns fortfarande lite som att skyltarna är utplacerade på ett lite mer slumpartat sätt med lite mindre reglering än hemma. Detta gör att det alltid är bra att kolla lite extra för att se om man missat någon skylt.

Förutom detta kan jag tillägga att det går bra att köra på sitt svenska körkort här och man behöver heller inte skaffa någon internationell variant. Lycka till och kör försiktigt!

Första IPhone-appen

Sitter och fnular med den sista inlämningsuppgiften i Objective-C/XCode-kursen. Borde nog egentligen göra annat (plugga inför tentorna som kommer) men då det här är så fantastiskt mycket roligare och intressantare får det gå före. Så klart.

Hade jag kunna hålla på med sådant här hela dagarna så kan jag konstatera att jag nog faktiskt gjort det.. och konstigt nog.. är det ju det jag gör.

Själva appen gör egentligen inget nyttigt alls utan det mesta av det något sånär torra krutet är lagt på att utforska de olika delarna i XCode och Cocoa Touch. Vad tycks?

Ett oväntat paket kom lastat..

För några dagar sedan när jag rensade posten (för övrigt en av mina favoritsysslor) låg det en paket-avi bland den dagliga skörden av reklam från Albertsons, Cox och diverse snabbmatskedjor. Som så ofta så var jag vid tillfället ganska förvirrad och valde att kasta denna. Då jag redan fått ett paket tidigare.. som aviserats. Snurrigt värre. Nu var det ju dock så att det här var ett riktigt paket. Från Sverige! Hej Sverige.

Stängt paket

Det finns många saker som är väldigt bra här ’Merica. Men det finns också en hel del saker att sakna hemifrån. Och märkligt nog var det precis som att någon läst våra tankar och fyllt paketet med precis allt det vi saknat!

Paket 1 Paket 3

Världens gulligaste syskon, föräldrar och respektive hade överraskat och skickat en överväldigande Peter och Sara-födelsedagslåda med gott, godare, godast och blandat från Sverige. I lådan låg även fina presenter i form av svensk-amerikanska Wunderbaums, svenska filmer och tidningar!

Paket 5 Paket 4

Nu blir det Vi hade iallafall tur med vädret och knäckebröd med hushållsmjukost. Sen tror jag det blir lösgodis- och ostbågs-frossa, kanske toppat med lite svensk kaffe. Efter det är det nog inte omöjligt att det kommer studeras lite Herman Hedning innan det är dags att knyta sig. STOOORT TACK ALLA NI, världens finaste present!

Att bestiga berg

Lördagen den 20 april 2013 var dagen det hände. Dagen då solen sken på oss alla lite extra. Dagen då nyckelpigorna nycklade lite extra. Dagen då vi på riktigt besteg ett riktigt berg på riktigt för första gången.

I klätterkursen vi tar ingår en heldagsutflykt till Mission Gorge strax öster om San Diego och det var denna vi skulle ut och testa på idag. Klättringen började väldigt tidigt så vi satt i bilen redan klockan 6 på morgonen.

Climbing Sunset

Väl parkerade och klara vid Mission Gorge började vår klättringsresa med 15 minuters hike upp till vårt ställe där våra två supertrevliga klättringsledare Sean-Kelly och Jeff satte upp och presenterade våra tre klättervägar för dagen.

Climbing View 2 Climbing view Climbing Wall

Hjälm och sele på och dags att klättra. On belay – Belay on – Climbing – CLIMB ON!

Climbing Me 1 Climbing Zoë Climbing Zoë 3 Climbing X Climbing The Hand Climber 1 Climbing 3 Climbing 4 Climbing Breakfast 2 Climbing Breakfast 12 Climbing Breakfast 8 Climbing Breakfast 5 Climbing Yay

Och sist men verkligen inte minst – en stilstudie i när Sara bestiger The Tower.

Att klättra utomhus var något helt annat än på inomhusväggen både mentalt och tekniskt. Men annorlunda på ett väldigt bra sätt med både spänning och att få vara ute i naturen tillsammans med ytterst trevliga människor. Jag är mycket mycket glad att jag tog chansen att gå den här kursen och göra något som jag nog normalt antagligen inte skulle prövat på eller ens haft chansen att få göra på det här sättet.

Och med de orden avslutar vi från San Diego för ikväll. Godnatt käre läsare.

Mycket mycket tuff dag i skolan

För första gången på golfkursen fick vi idag äran att gå ut och spela på riktigt på ”vår” klubb Riverwalk. Det var också livspremiär för mig att köra golfbil vilket kändes lite som att köra radiobilarna på Grönan, tillförde helt klart en ny rolig dimension till golfspelet.

Dagen började med trafikkaos som sig bör då vi var uppe i ottan och det var rusningstid.

Golf Sara Bil

Men redan efter ett par timmar i köerna kunde vi slappna av och börja spela. Jag kan efter detta med stor säkerhet och utan att darra på tangentbordet konkludera att föreläsningar och studier på golfbana är att föredra framför detsamma i klassrum.

Golf Me Bil Golf Course

Våra svenska Pacific Beach-vänner Axel och Linus storspelade så klart.

Golf Axel Sun Golf Linus Slag Golf Linus Axel Bil

Till sist skulle jag vilja utbringa ett stort tack till Konungadömet Sverige för att man får bidrag och lån för att utbilda sig. Tack Sverige.

Spring Break Safari – Dag 7

Radisson Yuma

Den sista och sjunde dagen tog vi det lugnt. Vi åt frukost på hotellet och lade oss vid den lilla hotellpoolen några timmar och åt sedan lunch på Taco Bell. De överdimensionerade läskmuggarna börjar nu kännas normala. Ytterst oroväckande.

Taco Bell

Runt lunch lämnade vi hotellet och åkte mot Yuma Prison. Det är inte längre ett aktivt fängelse utan ett museum där man återställt delar av fängelset. Roliga detaljer är att det under några år fick fungera som högstadie och också varit med i flertalet gamla västernfilmer.

Yuma Prison Yuma Prison Guard Yuma Prison Guard Tower

Original Gangsta.

Yuma Prison Cool Yuma Prison 2

Isoleringscellen var en liten håla med en metallbur i mitten där fångarna kunde få sitta kedjade i veckor om de gjort något dumt. Inga toalettbesök tilläts och bröd och vatten serverades en gång om dagen.

Prison dark 1

Det enda som finns kvar av själva buren är golvet som också verkställde som fångarnas säng.

Prison dark 2

Nu återstod bara resan hem till San Diego. Den sista vägen skulle också visa sig vara en av de vackraste. Speciellt efter några dagar i öknen var de gröna bergen och skogarna runt orten Campo helt sagolika. Temperaturen gick också ner en sisådär 15 grader vilket var välkommet.

Green Road 4 Green Road 3 Green Road 2

Sara bestämde sig för att stanna i Campo så om ni inte hört något från henne så är hon nog kvar där än.

Green Road 1

En fantastisk vecka med minnen för livet är nu över. Vi har sett fantastiskt mycket fint på bara några dagar och jag är väldigt glad att vi gjorde den här inte helt traditionsenliga Spring Break-resan!

Spring Break Safari – Dag 6

Bellagio har en väldigt fin foajé med taket fullt av glasblommor vilket var det sista vi såg innan vi lade det och Las Vegas bakom oss för fortsatt färd österut.

Bellagio Flowers

Strax efter vi lämnat Las Vegas var det skyltat mot Hoover-dammen utanför Boulder och vi kunde helt enkelt inte hålla oss utan åkte för att titta på den.

Hoover dam sign

Hooverdammen, benskakarmäktigt.

Hoover dam 2 Hoover dam 5 Hoover dam 4 Hoover dam 3

Här i krokarna började det bli varmt, riktigt riktigt varmt. Detta var något som skulle hålla i sig både genom Nevada och Arizona. För en inföding här i trakterna är det säkert lite lagom svalt vårväder men för oss var det hett.

Welcome to Nevada

Det var också tydligt att lokalborna visste att man hanterar solen med stängda fönster och tonade rutor runtom. Inte vi inte – taket och t-shirten av och full gas mot den lilla staden Lake Havasu, Arizona!

Hillibilly Driver Hillybilly Driver 2 Driver black and white Tornado

När vi kom fram till Lake Havasu visade det sig att det var en populär ort att fira Spring Break på så det var ont om lediga hotellrum. Solen gick sakta ner och vi hade ingenstans att sova..

Lake Havasu Sunset 1 Lake Havasu Sunset 2

Till slut beslutade vi oss för att åka hela vägen ner till Yuma vilket resulterade i den längsta bilåkardagen under resan – närmare 60 mil i bil efter en helkväll i Las Vegas, puh. Vi åkte förbi många samhällen som såg mysiga ut längst med Colorado-floden och till slut var vi framme i Yuma och kröp i sängs på Radisson Yuma. Natti gonatti.

Spring Break Safari – Dag 5

När vi vaknade var hotellrummet konstigt nog ganska helt. Lite lätt besviken kunde jag konstatera att det inte heller stod någon tiger i badrummet. Lika lättad var jag över att inte Mr. Chow verkade finnas i närheten.

Bellagio bath room Bellagio room

Åt frukost och frukostbuffen var som väntat helt enorm. Fanns allt från asiatiska varmrätter till bakverk och mjukglass (!). Efter frukosten suitade vi om till badkläder och gick ner och lade oss vid en av poolerna.

Bellagio pool

Fötter mot pool eller Pool mot fötter? Det tål att tänkas på.

Bellagio foot pool

Några timmar senare var det dags att bege sig ut i nattvimlet. En tjänst som jag använt en del här är opentable.com. Vet inte hur bra den är i Sverige men här är den riktigt nice. Man kan ange ett datum och tid och hur många man är och sen får man upp alla restauranger med lediga bord, betyg etc. Ett par klick senare är bordet bokat. Väldigt smidigt speciellt om det är en helgkväll, nyårsafton eller liknande då det kan vara lite knepigt att hitta bord.

Vi bestämde oss för restaurangen Mix på våning 67 i Mandalay Bay. Några bilder på vägen dit.

Las Vegas me The Strip 1 Las Vegas Statue of Liberty

Och väl uppe vid restaurangen. Väldigt god mat och ännu mera väldigt mätt efteråt.

Mandalay Bay roof Mix Mandalay Bay roof 2

Efter middagen prövade vi först lyckan på kasinot på Mandalay Bay men det riktiga flytet infann sig inte riktigt här så vi åkte tillbaka ”hem” till Bellagio och testade våra vingar där.

Sara efter midnatt på 15 koppar kaffe?

Sara not tired

Nej – Sara spelande Sex and the City-spelet så klart.

Sex and the City Slot

Med stirriga blickar och plingplångmusik snurrande i huvudet gick vi och lade oss och lyckades faktiskt somna redan efter ett par timmar då pulsen äntligen gått ner lite.

Spring Break Safari – Dag 4 (kvällen)

Som ni alla har väntat! Dags för kontrasternas afton! Dags att ersätta ökensafari med storstadssafari för ett par nätter! Dags för Laaaaas Vegas! *lätta applåder*

När vi närmade oss Las Vegas hade det blivit mörkt och det var verkligen speciellt att komma från öknens ingenmansland till en stad full av ljus, ljud och rörelse.

Las Vegas Road Las Vegas sign

Vi ville bo på ett hotell vi hört talas om och valde därför Bellagio. Vi checkade in och åkte upp till rummet som låg på 27e våningen, bytte om och gav oss ut för att spana in what all the fuss is about. Men.. bestigningen av sanddyner och klättrandet ner i lavatunnlar samma dag hade tagit på krafterna – vi var helt enkelt mer än lovligt utmattade. Inte ens detta kunde hålla oss borta från fontänten. THE Fontänen.

Bellagio Fontain Bellagio floor 27

Det kan låta lite skumt med en fontän som rör sig i takt med musik men det var det inte alls utan väldigt vackert. Musiken vid det första (och bästa) tillfället vi såg den var Time to say goodbye med Sara Brightman och Andrea Bocelli. Gåshudsvarning Deluxe. Det här är Inte min film men samma fontän och samma musik.

The Strip

Kvällen avslutades med varsin drink på en av hotellets barer vid namn Lily. Whiskey Sour och Bellini, mums och godnatt.

Drinkar