De två safari-hjältarna associerade fritt kring namnet Salton City. Hjälte nummer ett tänkte på saltlakrits och nummer två fick mer Lucky Luke-vibbar med vilda västern och bröderna Dalton.
Salton Sea ligger öster om Salton City och är en litet speciell sjö då den blir någon procent saltare för varje år som går. Det gör att art för art sakta dör ut i den den och flyter upp på dess stränder i en garanterat ickelevande form. Enligt en Saltian är det enbart Tilapia som lever i sjön nu för tiden. All denna döda fisk gör också att det från och till luktar.. fisk.. längs med stränderna.
Vi lämnade motellet bakom oss och åkte ner mot denna sjö. Miljön på vägen ner kunde varit hämtad ur någon postapokalyptisk film – lite kusligt i min mening.
Nere vid stranden gick vi ur bilen och ner till vattnet. ”Stranden” bestod av något som såg ut som korallkross blandat med fiskhuvuden och fiskrester. Tror inte det är så många som badar här trots namnet Salton Beach. Vi åkte sedan någon mil längs med sjön på en improviserad väg.
Tillbaka ute på asfalt igen åkte vi norrut på väg 86 upp mot Indio där vi stannade för att fylla på reserverna med några mumsiga tacos från mumsiga Taco Bell. Full fart österut på väg 10 och ett ögonblick senare svängde vi av norrut upp igenom Joshua Tree National Park. Då målet för dagen var att köra igenom parken för att till eftermiddagen nå en annan nationalpark (Mojave Preserve) hade vi inga planerade äventyr här. Ett oplanerat blev det dock då vi en bit in i Joshua Tree svängde vi av för att köra Daves Road.
Efter någon timma på denna grusväg blev vägen sämre och sämre och till slut blev den så dålig att vi inte vågade fortsätta – så vi vände och åkte tillbaka hela vägen igen. Lite så här såg det ut.
Vi höll oss sedan borta från spännande småvägar resten av dagen och tog oss snabbt och effektivt ut ur parken.
