Med eld i kaminen och med ökenvinden lätt vinande i tältduken sov vi gott några timmar tills det var dags att gå upp för att se på soluppgången över Mojave.
Det blir lika kallt på natten som det är varmt på dagen i Mojave. Filt-läge på.
Efter att solen gått upp hittade vi den här samlingen med gamla burkar. Det är ju inte för inte som man börjar fundera lite på hur de hamnade här mitt i öknen. Bönburkar från ett gäng cowboys som stannat här för länge sedan månne?
Hotellet hade en liten mexikansk restaurang som vi åt frukost på. Jag åt något som kallades för Skosula (stekt ägg på tortilla med salsa på). Väldigt väldigt gott!
Vi packade ihop oss så smått och begav oss mot mitten av Mojave-reservatet längs med enkla grusvägar som stundvis gick precis bredvid järnvägsrälsen. Här såg vi även lite djur – ett bältdjur, små jordekorrar, en kanin och lite ödlor (som alla sprang iväg innan vi hann fota dem).
Sara blev så orolig för de stackars djuren att hon tog över ratten för ett tag.
Vi kom så småningom ner till Kelso Visitor Center där vi hittade information om något mäktigt. Mitt i Mojave ligger det en jättejättejättestor sandhög med sanddynor som är uppemot 200 meter höga. Vi bestämde oss för att åka dit och försöka bestiga dessa.
Det rekommenderades att göra detta tidigt på morgonen eller sent på kvällen på grund av värmen men vi trotsade detta och började vår bestigning mitt på dagen istället. 30 grader och vindstilla. Vid sanddynornas början tyckte jag det påminde lite om stranden på Böda..
Det ser inte så stort och högt ut på bilden men kan garantera att det var det i verkligheten. Från starten och till toppen tog det ungefär två timmar. Värmen och ansträngningen var utmanande men vi kämpade på.
..och till slut! Efter ett antal vattenduschar och några liter mjölksyra stod vi båda uppe på toppen och blev belönade med en 360 graders utsikt utöver det vanliga. Breathtaking som de säger här.
Man kan se storleken på dynerna här, den lilla pricken i mitten är Sara.
Trötta och inte så lite stolta över att vi nått toppen åkte vi västerut mot en annan sevärdhet. I Mojave finns det en mängd ej aktiva vulkaner som går att se från vägen.
Vid minst en av dessa finns något som kallades för Lava Tubes som är tunnlar som bildats när lavan runnit ner för vulkanens sida. Just dit vi åkte finns en sådan där taket rasat in på ett ställe vilket gör att man kan gå ner i den. Men först ett par godispersikor för att stärka nerverna.
Vi gick en bit in i tunneln men sen blev det helt mörkt och utan ficklampor nöjde vi oss med det.
Lava-kontakt av första graden.
Vi avslutade dagen med att åka tillbaka till Baker och äta Gyros innan vi återigen vek av norrut för att ta oss mot Amerikas finlandsbåt nummer 1 – Las Vegas.
