Etikettarkiv: mat

Ett oväntat paket kom lastat..

För några dagar sedan när jag rensade posten (för övrigt en av mina favoritsysslor) låg det en paket-avi bland den dagliga skörden av reklam från Albertsons, Cox och diverse snabbmatskedjor. Som så ofta så var jag vid tillfället ganska förvirrad och valde att kasta denna. Då jag redan fått ett paket tidigare.. som aviserats. Snurrigt värre. Nu var det ju dock så att det här var ett riktigt paket. Från Sverige! Hej Sverige.

Det finns många saker som är väldigt bra här ’Merica. Men det finns också en hel del saker att sakna hemifrån. Och märkligt nog var det precis som att någon läst våra tankar och fyllt paketet med precis allt det vi saknat!

Världens gulligaste syskon, föräldrar och respektive hade överraskat och skickat en överväldigande Peter och Sara-födelsedagslåda med gott, godare, godast och blandat från Sverige. I lådan låg även fina presenter i form av svensk-amerikanska Wunderbaums, svenska filmer och tidningar!

Nu blir det Vi hade iallafall tur med vädret och knäckebröd med hushållsmjukost. Sen tror jag det blir lösgodis- och ostbågs-frossa, kanske toppat med lite svensk kaffe. Efter det är det nog inte omöjligt att det kommer studeras lite Herman Hedning innan det är dags att knyta sig. STOOORT TACK ALLA NI, världens finaste present!

Spring Break Safari – Dag 3

Dag nummero tre började med att vi lämnade Ramada Inn och letade upp en biltvätt. Öknen är oväntat nog är full av.. damm.

Vi åkte sedan i östlig riktning på väg 15 mot nästa mål som var ett reservat vid namn Mojave några mil söder om Las Vegas. Planen var att åka igenom och undersöka reservatet under dagen för att sedan stanna för natten i det lilla samhället Nipton.

På kartan såg vi att det fanns en spökstad i närheten av Barstow och vi kunde så klart inte hålla oss från att åka och titta. Spökstaden visade sig heta Calico men spökligheten var dock inte riktigt som vi föreställt oss utan mer av en turistattraktion med skyltar, restauranger, shower och butiker. Staden var delvis återuppbyggd i tidstypisk stil och det fanns mycket intressant information om stadens historia. Calico var en gång i tiden en stad med 1200 invånare som byggts upp med anledning av de stora silverfyndigheterna i området. När silverpriset kraschade dog också staden ut och folk flyttade.

Allt som fanns att titta på i Calico gjorde att vi blev lite sena till Mojave så vi åkte raskt vidare mot Baker för lunch när vi träffade på något vi inte sett på länge.

Efter ett par timmars bilkö utan synlig anledning mitt ute i Mojave-öknen kom vi fram till Baker och i och med det lunch på Denny’s!

Då klockan nu blivit så pass mycket bestämde vi oss för att skjuta upp Mojave-reservatet till morgondagen och istället åka direkt till Nipton.

Anledningen till att vi valde just Nipton var dels att det låg väldigt bra och nära Mojave men också för att de har de här lite speciella och supermysiga tältstugorna. Kändes nästan som ett tält med fladdrande tak och ljud från naturen men med riktig säng, bord och vedeldad kamin. Det blir kallt på nätterna i Mojave så kaminen fick gå varm hela natten.

Det visade sig också att Hotell Nipton har något som är väldigt ovanligt för ett hotell i en öken. En räddare i nöden när det blir som varmast – en bastu.

Middagsplanerna för kvällen bestod av korvgrillning så vi tände en eld och satt och väntade på solnedgången, grillade vår korv och njöt av ökenlivet.

Sport. Sport. Sport. Och Chicken Wings

Havspremiären på surfkursen idag var en minst sagt spännande upplevelse då det både blåste halv storm och fanns.. vågor. Förra veckan var vi inne i bukten och där var vågorna på sin höjd 3-4 cm. Detta var något helt annat. Efter lektionen var jag helt slut, snurrig och matt men jag hade lyckats åka med några stycken halvstående/halvliggande iallafall. Yay! Nästa vecka ska ställa mig upp helt, sådetså.

Sportklass nummer två är klättring och vi har nu klättrat ett par gånger. Gillar det skarpt. Bra träning i både styrka och smidighet och samtidigt väldigt kul. För er som inte prövat på det, gör det, det är mycket enklare och roligare än man kan tro. Här är klätterväggen som vi använder som finns i skolans gym. Notera att den är betydligt mindre suddig i verklighetens verklighet än i denna bild.

Och sen så har vi golfen som är den tredje sportklassen. En liten bonusbild på det tycker jag allt. Golfklubben heter Riverwalk Golf Club och ligger strax norr om centrala San Diego.

Avrundar denna festkavalkad i sport med en passande gammal goding.

Det var Superbowl i söndags och på amerikanskt maner försökte vi oss på att göra Chicken Wings. De blev typ det godaste ever (om jag får säga det själv, och det får jag förstås). Om någon är sugen på att testa så finns receptet vi använde här.

Amerikansk fotboll är inte alls så dumt heller, ganska mycket pauser och så men det var helt klart en spännande match. Beyonce underhöll i en av pauserna och gjorde det väldigt bra förstås.

Imorgon ska vi upp väldigt tidigt och åka ut på valsafari. Hoppas verkligen att vi får se en eller två! Over and out.

Sol och värme i San Diego

Det har varit en väldigt lugn och skön helg detta. Värmen börjar äntligen komma och det har varit uppemot 25 grader vilket är helt enormt jämfört med de försiktiga 15-17 som varit fram tills nu. I lördags gick vi till en närliggande gräsmatta/park och låg och solade. Sara tror att hon såg en säl som stack upp huvudet ur vattnet. Sälen tror att hon såg en rymdvarelse som stack upp huvudet ur gräset.

Martin Luther King, Jr.-dagen firades idag tämligen omärkt. Det skulle vara någon form av parad men antingen var den väldigt hemlig och liten eller så var den någon annanstans för vi missade den helt. Vi var iallafall lediga då skolan var stängd av denna anledning. Och så över till Pastor King för några viktiga ord.

Gåshud? Lite?

Förra veckan var det San Diego Restaurant Week här i stan vilket fungerar likadant som hemma i Stockholm – för ett fast (bra) pris får man prova en förkomponerad meny eller rätt. Fem minuter härifrån ligger Ruth’s Chris Steak House och det var turligen med på listan över ställen så igår var vi där och åt. Extra kul var att det var sjukt bra. 5+ och det godaste jag ätit här i USA. Köttet kan faktiskt ha varit det bästa jag ätit någonsin, mmmmmm… Har tyvärr ingen bild på just köttet men väl en på utsidan av restaurangen.

Och precis som desserten avslutade en mäktig middag så får den även avsluta detta inlägg. Later.

Nyårsviruset

Nu så här några dagar in på det nya året sitter jag här i soffan och väntar på att korvarna på spisen ska bli klara. En typ av rå korv så den tar lite längre tid att steka än vanlig men luktar väldigt gott.

Innan vi åkte hit tänkte jag att ett av mina mål skulle vara att bli mer i form, både kroppsligt och mentalt. Just i dessa dagar så brukar dessa tankar ju ändå komma men med tanke på att vi är här så känns de ju ändå ok. Var förbi ett ställe som heter Crossfit Invictus igår som bara ligger några kvarter bort och som namnet till trots kör en träningsform som heter just Crossfit. Tre månaders-kort är det kortaste man kan köpa men jag är väldigt sugen på att testa. Börjar en 2-veckors introduktionsvända på måndag så det ska till att bestämma sig snabbt nu.

Fredagsmyset ikväll kommer nog bestå av Bilbo, har hört mycket bra om den och ska försöka hitta en bio helt utan Imax, 7D, dubbelsupertrippel och annat som enligt mig inte tillför något på en bra film. oldfashioned.nu. Iallafall när det gäller bio.

Merry Christmas (i efterskott)

God Jul i efterskott alla! Har inte blivit något skrivande här på ett tag men nu är det dags igen!

Julen firades traditionsenligt den 25/12 med kalkon och tillbehör som tranbärssås och potatismos. Innan det försökte jag mig på att göra eggnog.. Krävs nog några fler försök innan det får ersätta glöggen men det var.. intressant. Smakade ungefär som en ganska ogod smällt Sundborn punch. Typ. Dock med reservation för att vi glömde köpa muskot och istället hade i vanlilj.

Vår ytterst trevliga hyrbil lämnades åter till Alamo igår och vi klassas därmed nu som temporary car-less. En ytterst skrämmande sak att vara här. Som tur är bor vi nära spårvagnen (”Trolleyn”) så den ska utforskas imorgon. Vi tänkte åka upp till ett ställe som heter Fashion Valley som är fem hållplatser bort och eventuellt spana på en kamera. SDSU ligger 13 stationer bort så det blir intressant att känna på hur långt dessa fem känns för att få en uppfattning om pendlingsavståndet till SDSU. Tågen ser iallafall utifrån moderna och fina ut. Återkommer med en rapport imorgon!

Amerikanskt telefonnummer som utlänning

Spenderade nästan hela dagen i en Verizon-butik i Westfield Mission Valley Mall idag för att försöka få ett amerikanskt telefonnummer (och köpa en ny telefon – julklapp till mig själv :)). Efter några timmars faxande och ringande av Verizon-Robert (inte helt olik Boxer-Robert) som snällt hjälpte mig i affären löste det sig.. inte. Visade sig vara aningen knepigare om man saknar ett social security number. Efter att ha fått både två kreditkort, körkort och $400 i deposition så kunde Verizon ändå inte riktigt lita på mig utan att även få visumet från passet faxat till sig som.. låg hemma. Efter en snabb 40-minuters biltur fram och tillbaka till hemmet och sedan ett par timmar till i butiken så sitter jag nu här i soffan som stolt USA-nummer-förälder.

Efter denna utmattande dag försökte vi oss på att göra hamburgare hemmavid och jag måste säga att de nog blev den godaste hemmaburgarna jag ätit. Vi körde bröden i rosten och själva burgarna gjordes av grovmalen färs med extra hög fetthalt. Hamburgare är nog det jag ätit mest här för övrigt – skulle tro att det blivit 0.75 burgare per dag i medel ungefär sen vi kom hit.

Hemma bra men borta McDonalds

Vi var på McDonalds för någon dag sedan och normalstorleken på läsk var som väntat som storlek ”plusmeny”. Läsk är bra. Sara är bra. Sara drack Fanta Jordgubb vilken var läskigt röd i färgen och nog mer socker än vatten i. Mindre bra. Big Mac smakade däremot nästan bättre än hemma, mums.

På tal om läsk så är dricka-utbudet på restauranger betydligt större här. I förrgår åt vi lunch på en pastarestaurang och där hade de läskmaskinen deluxe ™ – 25 olika sorters läsk i en och samma maskin – med krom, flashiga lampor och allt. ”Filtered Water” är favoriten än så länge men får be att återkomma med rapport när 24 övriga är testade.

Sist jag skrev gjorde jag mot alla odds ett fatalt misstag, bilen vi hyr är en Liberty – inte Patriot! Liberty, inte Patriot alltså. Den beter sig iallafall helt klanderfritt. Trodde aldrig jag skulle säga det men jag tror nog att det blir en bil med automat så småningom. Vissa av backarna här är inte att leka med och köerna här verkar kunna bli rätt långa ibland trots 5/6-filiga motorvägar. Eller.. eller.. så är det kanske så att jag redan börjar assimileras in i den amerikanska kulturen. Svampig SUV med automat, jajemen det tar vi.

En del grejer i trafiken är annorlunda mot hemma. Till exempel så får man köra mot rött i korsningar om man svänger höger vilket har visat sig kännas naturligt och smidigt redan efter ett par försök. Något man borde försöka införa hemma kan jag tycka. Vägarna är också väldigt breda och mångfiliga (Per – ”Fler och bredare vägar” är redan en verklighet här!!).

En sak som är lite sådär är att jag hade roaming påslaget på mobilen sen gammalt vilket jag missade helt så den låg gladeligen och synkade mail, Bike-race och annat totalt livsviktigt hela första natten och nu har jag fått sköna SMS om att jag nått någon slags data-tak á alldelesförmycket kr per minut. Igår när vi kryssade fram på Highway 5 på väg hem med solen i ryggen och bra musik på radion så vägde dock detta väldigt lätt. God Bless America.

Framme i San Diego!

Nu så, nu är vi framme! Sitter nu på hotellrummet och skriver och klockan är 9 på morgonen. Vaknade halv fem i morse och var väldigt pigg. Vi gick ner till frukosten vid 7 bara för att få veta att frukosten öppnade om en timma – klockan 7. Förvirrande tills vi förstod att väckarklockan på rummet gick fel.Kroppsklockan var inställd på lunch så det blev Huevos Rancheros som visade sig vara friterade tortilla-tacos med bbq-sås och ägg på. Godare än det låter!

Flygresan igår var händelserik, började med att flyget från Arlanda var en timma sent vilket inte gjorde något då vi hade tre timmars mellanlandning på Heathrow. Den timman blev två och när vi landade i London fanns det ingen gate ledig så 30 minuter senare sågs vi springande i överljudstempo med tunga handbagage på Heathrow. Vi hann. Sedan blev det jumbojet till San Deigo vilket var grymt – sköna fåtöljer, toppenservice och mjukt och fint.

Väl framme i San Diego var klockan svensk tid runt fyra på natten och i kombination med resan var vi lagom möra. Passkontrollen gick relativt smidigt och de svåra frågorna uteblev som tur var. Sen hände det.. Två av våra fyra resväskor kom inte fram, de var kvar i London. Snacka om otur då samma sak hände sist vi flög. Inte nog med det, när vi kontaktade personalen så hade deras hund sniffat upp något på vår tredje väska – många tankar som gick genom huvudet då. Guantanamo istället för SDSU ett år? Men när hunden luktade igen var det lugnt som tur var. Yay!

Vi lyckades sedan leta oss fram till shuttle-bussen som tog oss till hyrbilsfirman. Alamo Rentals hade vi bokat på och det var lite annorlunda – när vi kom dit så fick vi gå ut och välja på ungefär 10 olika SUVs i olika färger och märken (de jag såg var Ford, Chevrolet och Jeep) och det slutade med en Jeep med det passande namnet Patriot i färgen svart. Den var väldigt skön att köra, mjuk och härligt amerika-gungig.

Nu blir det snart lite lättare shopping för att sedan börja kontakta hyresvärdar. Vi har pratat med ett par sandianer om vilka stadsdelar de rekommenderar och Hillcrest, North Park och Downtown högt på listan.

… SURPRISE!!!

Igår kväll efter packning och väskinvägning skulle jag och Sara träffa Emma och Alex en sista gång innan avresa för något som vi trodde skulle bli en lugn mysig middag. Möjligen med ett glas vin. Eller två. Sara hade varit hos Kristina och Cilla på dagen och bussen därifrån var inställd på grund av vädret så det blev minst sagt stressigt då vi lovat vara hos Emma vid 5. När vi sent omsider kom iväg på vår kommunala pilgrimsvandring till Årsta så hann vi gå ungefär 200 meter mot tunnelbanan innan ena papperskassen gick sönder. Pannkaka.

Med hög puls och stressnivå närmade vi oss systers lägenhet – fönstrena var mörka men jag minns att jag tänkte att de släckt ner och kanske tänt lite ljus o så. När vi öppnade dörren så hände istället något oväntat – lampor tändes, fyrverkerier skjöts och en väldig massa människor ropade SURPRISE!!. Syskon med respektive och vänner, alla var där. Och det slutade inte med det, de hade fixat hur mycket fina grejjer som helst och allt i San Diego going away-tema.

Jag och Sara var president och serverades fantastisk amerikansk mat i form av Pigs in a blanket, Sliders, Chicken nuggets, Ribs, Coleslaw och en massa annat. Till detta bjöds god amerikansk öl och Cherry Coke vilket var nytt för mig och faktiskt inte så dumt som man kan tro.

Lekar hade förberetts och Joel gjorde en grym insats som vår lekledare. Vi blev indelade i Team Peter och Team Sara. Inte helt oväntat så visade det ena laget var skåpet skulle stå ganska snart.. Tävlingen var uppdelad i tre moment. Först skulle vi knyta ihop kända stockholmare och San Diego-bor (från och med nu sandianer) med rätt sysselsättning vilket visade sig vara knepigt värre. Lasermän blev kvällen till ära åklagare och miljardärer blev fotbollstränare. Sedan blev det frågor om San Diego och sist var det musik-quiz med artister från respektive stad. Visste ni förresten att Blink 182 är från San Diego. Yes det stämmer. Yeeaah.

Efter allt detta kom världens finaste tårta in med hallon och blåbär. Hemgjorda munkar och brownies till detta, blir inte bättre.

Tack så fruktansvärt mycket alla som var med och gjorde denna mest fantastiska kväll någonsin – jag kommer tänka på den här kvällen hela året och sakna er massor!

Peters blogg om San Diego

Om mig och mina studier på SDSU i San Diego och annat som intresserar mig i vardagen.