Etikettarkiv: beach

Vilda Västern Runt – Dag 36 och 37

10 mil nordväst om Santa Barbara ligger Pismo Beach som verkligen inte är vilken strand som helst. Här får man till skillnad från alla andra stränder i Kalifornien faktiskt köra bil nere på stranden. Precis intill ligger Oceano Dunes – stora, mjuka, vita, mysiga sanddynor så långt ögat kan nå.

Innan vi kom ner till själva stranden åkte vi genom ett litet samhälle och när vi till slut kom fram till ingången och betalat oss igenom var vi framme. Vilket ställe! Människor i alla åldrar som verkligen njöt av livet. 5-åringar på små crossar och 50-åringar vid sina husbilar, hillbillies i pickups och vi i vår Jeep – alla delade på detta fantastiska område.

Vi åkte omkring lite här och Jeepen trivdes som fisken i vattnet i den mjuka sanden. Lågväxel och inkopplad fyrhjulsdrift gjorde oss hungriga och efter någon timmas körning var det dags för picknick-lunch vid havet.

http://www.youtube.com/watch?v=dwoS1n1Fnaw&feature=youtu.be
The American Dream.

Stranden och sanddynorna försvann i backspegeln när vi lämnade Pismo Beach och snart såg vi skylten till detta ställe – Feed this bad boy!!

Känt från TV och något som visade sig vara resans kanske mest lustiga grej – strutsmatning. Men först ett litet missöde med inlåst bilnyckel… Som tur var var bakluckan olåst och efter lite cirkuskonster var ordningen återställd. Tada!

Strutsar är förresten ett väldigt skumt djur… finns det något djur som är mycket fulare än en struts? Och upplevs som mer ointelligent? Sorry alla strutsar men nej, antagligen inte.

Ja, jag menar dig. Ja du där. Ge mig mat! GE MIG MAT NU!!! NU NU NU!!!!

Going down @ 0:14…

http://www.youtube.com/watch?v=60cJoRPaFjg&feature=youtu.be

Lite mer av en dramatisering… Men ändå, BANG @ 0:46.

http://www.youtube.com/watch?v=g0H7QXyYuD0&feature=youtu.be

När skrattfesten hos strutsarna var över återvände vi till bilen för att ta oss de sista milen ner till resans sista mål – vackra Santa Barbara. Till dagen efter hade vi bokat in en guidad tur till vingårdar i Santa Ynez-dalen strax norr om Santa Barbara så vi gick och lade oss för att vara redo på vad än detta kunde innebära.

Företaget vi bokat med hette Grapeline och vi blev upphämtade ganska tidigt på morgonen för att hinna med de fem olika vingårdar vi skulle få åka till enligt deras hemsida. Lite frukost på hotellet först. Nomnomnomnom.

Vår guide och chaufför hette Tom och han skulle visa sig vara en fantastiskt trevlig, lustig och bra guide. Lätt 5+. När vi kom ombord på den lilla bussen var det bara vi och två andra och när vi fortsatte plocka upp folk längs med vägen var stämningen sådär lugn, artig och trevande som den är när man träffar nya människor för första gången. Detta skulle dock komma att ändras under dagen…

Första vingården vi skulle till var Firestone som är en ganska stor producent av vin och här visades vi runt och en guide berättade om de olika delarna i deras produktion, allt från hur de skötte vinrankorna till hur vinet skördades och lagrades. Visste du att de flesta vinrankor i Kalifornien har amerikanska rötter men europeiska ”ovandelar”? Efter detta fick vi äntligen prova deras viner, mums.

Vi åkte snart vidare mot nästa stopp som var Lincourt Vineyards, en betydligt mindre producent och med mycket mer hemma hos-känsla vilket var fanastiskt! Vinerna var väldigt goda och här köpte jag en flaska med mig hem som vi faktiskt avnjöt för ett par dagar sedan.

Vår genomtrevliga guide Tom inspekterar fyndet. Fick godkänt som tur var.

Här bjöds vi också på lunch och nu började stämningen verkligen höjas men det var inget mot hur det skulle vara efter stopp nummer tre som var vingården Sunstone. Här var det fullt party inne i provningslokalen och antalet viner man ville prova (eller hur många gånger man ville prova samma vin) var… godtyckligt. Woho!

Nästan hela gänget från bussen. Och vilket gäng sedan!

Siste planerade stoppet var vid Shoestring Winery – också en lite mindre vinproducent och här höll ägaren i själva provningen och berättade om vingårdens historia och annat vilket tillförde mycket till provningen.

När alla vingårdar var avklarade kastade Tom helt fräckt in en extra provning på en liten vinbar i Solvang (danska kopplingar) och det var det ingen som tackade nej till.

Och med denna fantastiska upplevelse och sakta gåendes tillbaka till hotellet i solnedgång var vår Vilda Västern Runt-resa över. Den här resan har utan jämförelse varit den bästa reseupplevelse jag varit med om och är något jag aldrig kommer glömma. Helt fantastiskt.

Vilda Västern Runt – Dag 11 till 13

I långsam takt färdades vi längs med väg 290 västerut, bakom oss försvann Houston snart i backspegeln och framför oss hägrade Texas huvudstad Austin. En av anledningarna till varför vi valt att åka till just Austin var för att kunna besöka en park vid namn Hamilton Pool Preserve. Väl på plats upptäckte vi att parkeringen var väldigt begränsad vilket gjorde att vi fick vänta någon halvtimma på att få komma in. Men den som väntar…

Väl inne började färden mot poolen med en liten hajk på sisådär ett par kilometer. Lunch, badkläder och badsug var medpackat.

Framme vid målet möttes vi av en av de mest fantastiska badplatser jag varit vid. En liten liten sjö mitt i skogen med ett enormt överhängande berg som det droppade ner små vattenfall ifrån.

Vi stannade här större delen av dagen och badade och förundrades över denna märkliga och vackra plats.

…och sen blev det snabbt väldigt märkligt.

…så vi blev tvungna att åka därifrån.

Snabbspolning och sen var vi helt plötsligt i Dallas! Fantastiskt kul att se stadskärnans inglasade skyskrapor kända från den klassiska tv-serien… Dallas. För att balansera Texas-stekarna litegranna valde vi här att äta finmat.

Jag älskar verkligen den här typen av kokkonst, att maträtterna både smakar gott och ser ut som små konstverk. Ju mindre chans det är att man någonsin skulle kunna göra maträtten hemma desto gladare blir jag. I det här fallet är det en bit gåslever med tillbehör (som nog är en rätt ganska långt ifrån något jag skulle ge mig på).

Förutom bra mat bjöd Dallas också på ett mycket intressant museibesök, nämligen The George W. Bush Presidential Library and Museum. Att se vad Bush åstadkommit och gjort med en lite annan vinkling än den i stort sätt allenarådande i Sverige (”Bush var dålig och dum”) var både kul och lärorikt.

Läste förresten detta av Birger Schlaug där han skriver om hur diverse inflytelserika samhällsroller använder helt olika måttstockar för Bush och Obama. Tankvärt, kanske speciellt om man lite med automatik tycker Obama är ”helt ok” och Bush var ”dålig”. Hur som helst – här fanns hur mycket som helst att göra och titta på. Denna korrespondens mellan Bush och Bono tyckte jag var väldigt kul. Fatta vad coolt att skriva ”Yo Bush !” till USAs president (och få svar på samma sätt tillbaka)!

Visste ni förresten att det finns en kopia av detta rum i Vita huset? Mindboggling.

På tal om Vita huset så såg jag Olympus has fallen igår, sevärd action om man är på jakt efter det. Mer action blev det också på museet. Det verkar vara något speciellt med Åhlströmingar och bussar i miniformat…

Efter museet och lite sömn körde vi vidare norrut och igenom staten Oklahoma för att komma upp till Kansas och staden Wichita, Det var fortsatt väldigt varmt (runt 45 grader) vilket tog lite på krafterna. Låt mig presentera utkiksplats nummer sjuttioelva.

Vi stannade till sist för natten i Pizza Huts hemstad Wichita där vi stötte på denna godbit. Super Supreme i storlek Large med Cheese-crust. Cheeeeeese Crust. mmmmmmm

Dagen därpå var det dags att rulla in i bilen (bokstavligen) och fortsätta resan västerut mot Klippiga bergen. Men mer om det i nästa inlägg!

Vilda Västern Runt – Dag 6 till 9

Brownsville är en liten stad som ligger längst ner i sydöstra Texas precis vid Mexikanska Gulfen ungefär i höjd med Miami i Florida. Här stannade vi tre dagar, både för att fira nationaldagen och för sol och bad. Eller här och här – vi åkte så klart över bron till South Padre Island där stränder och annat kul fanns.

South Padre Island hade nog i mina ögon det finaste vattentornet som vi såg under hela resan. Vad tycks?

Här finns inte bara fina vattentorn utan också ett litet ställe som heter Turle Rescue Center – det är helt gratis och väl där kan man titta på de havssköldpaddor man räddat från havet men ännu inte släppts tillbaka.

Här är människo-jag och sköldpadds-Gerry (japp, han heter så) ute och glider. Som bara jag och Gerry kan.

I den här tanken fanns en liten fisk som sköldpaddorna turades om att jaga. Väldigt underhållande – tror vi stod där i 20 minuter och kollade.

Tror jag har skrivit om det förut men i Kalifornien är vattnet ganska… kallt. Tack vare bytet av hav till Mexikanska golfen var temperaturen här väldigt mycket mer angenäm. Badade nog lika mycket här på en dag som jag gjort på ett helt halvår i San Diego. Det var också märkbart mycket mer djurliv i vattnet – fiskar, maneter och annat.

Efter lite mexikansk mat och en eller två Margarita fick vi äntligen se fyrverkerierna som vi åkt så långt för. Raketerna sköts upp från en flotte en bit ut i vattnet och runt den samlades snart väldigt många båtar. Själva upplägget var lite lustigt då det var ungefär 20 minuter med något som liknade helt vanliga hemmafyrverkerier med en raket var tionde sekund eller så och sedan 3 minuter med helt enorma grejer. De kändes aningens lite som att de verkligen verkligen ville ha ett havltimmas-fyrverkeri. Och därmed basta. Men finalen var som sagt helt överlägsen.

Samtidigt med fyrverkerierna spelades patriotisk musik vilket gjorde mycket för känslan. Den här var en av kvällens alla låtar och jag rekommenderar verkligen att du höjer volymen ordentligt och lutar dig tillbaka.

Efter några underbara solochbad-dagar lämnade vi South Padre Island och Brownsville bakom oss och åkte vidare i riktning nordost.

: På en rastplats i Texas fann vi märkligt nog en exakt kopia av mig!

: Passkontroll i Texas

: Händer orkaner? Orkaner händer.

Nästa anhalt, helt utan problem än så länge – Houston, Texas. Efter en god natts sömn i en förort vid namn Rosenberg åkte vi till parken Brazos Bend State Park som låg precis i närheten. På jakt efter vad kanske du undrar. På alligatorjakt kan jag berätta, jajamen.

Vårt parkbesök började med att vi följde en stig genom en skog. Stigen skulle enligt uppgift leda oss ner till en av sjöarna där det skulle finnas alligatorer. I skogen (nästan en djungel) var det så mycket syrsor och andra insekter att det skapade en väldigt mäktig ljudmatta, lite som att de varnade för vad som komma skulle. Kändes lätt nervöst att traska omkring där helt själva i skogen, speciellt när vi visste vad som väntade.

När vi väl kom fram till sjön visste Sara inte riktigt hur hon skulle hantera det som stod på skylten.

Det var överhuvudtaget en väldigt bra park med mycket djur och insekter så som sköldpaddor, fåglar, fjärilar och massa annat fint att titta på.

Och utan att hålla mycket längre på det… här kommer de!!!

En kompis tänkte hon, mat tänkte han.

När vi var nöjda och på väg ut ur parken bestämde vi oss i sista minut för att vi ville kolla upp ett utkikstorn som fanns vid en av parkens sjöar. Vi gick till tornet och på vägen tillbaka när vi vant oss vid tanken på att vi när som helst kunde bli uppätna lyckades vi faktiskt slappna av lite. Vi småpratade om annat och då – PANG – så låg han där – 2-meters-alligatorn-med-jättevassa-tänder och blockerade vår stig tillbaka till bilen. Hello.

Filmande lite också.

Några minuter senare precis när jag skulle brotta ned alligatorn i vattnet igen så vi kunde komma förbi kom parkvakterna och räddade honom.

Med nerverna på utsidan och lätta steg gick vi senare förbi stället Il Monstro gått ner i vattnet på. Han stannade kvar i vattnet den här gången och vi åkte hem till hotellet – glada att ha överlevt denna höjdardag.

Rickard och Pappa på besök – Hemresa? Nej tack. (Dag 8/9)

En helt helt fantastisk vecka var på väg att ta slut och den sista dagen åkte vi ner till den Mexikanska gränsen för en titt på outleten Las Americas. Pappa lyckades välja ut ett par nya glasögon med lite fashionista-hjälp från mig och Rickard som vi alla (?) var överrens om att han passade väldigt bra i.

Redan innan vi åkte till flygplatsen började varningsklockorna ringa, flygningen stod som ”Delayed” flygplatshemsidan… Mycket riktigt – flygningen blev inställd och pappa och Rickard blev kvar i San Diego på obestämd tid. Yay! 🙂

They are back!

Den extra dagen använde vi bland annat till att se Superman i IMAX-format (det var inte bara pappa som köpte nya solglasögon på outleten).

En väldigt händelserik vecka var nu över och jag kommer minnas den för alltid som en av de bästa semesterveckorna i mitt liv. Den här veckan påminde mig också om hur mycket jag faktiskt saknar min familj och vänner hemma i Sverige. Kram på er alla!

Las Americas

Rickard och Pappa på besök – Truckerkeps i L.A. (Dag 3)

Tisdag, upp tidigt och tidigt iväg. De fyra hjältarna lämnade nu San Diego för några dagar för att undersöka andra delar av Kalifornien. Två av oss hade så klart ingen aning om vart vi skulle men snart började Los Angeles-skyltarna swischa förbi vilket väckte en del misstankar.

Första stoppet var på Starbucks strax norr om San Diego (det finns över 13 tusen Starbucks i USA..) där vi handlade frukost som vi tog med ner till stranden. Väl där presenterades vad vi skulle göra – det var dags för att åka en bit av vackra Highway 1 upp längst med kusten. Och inte bara det – vi skulle alla utföra uppgiften iklädda specialtillverkade truckerkepsar.

Färden tog oss upp längs Los Angeles kust och vi stannade till vid några av alla de kända stränder som kom i vår väg (Venice, Huntington, Laguna etc.). Rickard fick ett hett erbjudande att sommarjobba som badvakt och funderade länge och väl på att stanna vid vackra Newport Beach.

Om någon är intresserad av materialet som delades ut tillsammans med kepsarna så går det att hämta här.

De stadsdelar som ligger nära havet här är verkligen jättefina och tvättäkta Kalifornien. Efter denna överdos av surf-känsla, folkabussar och palmer stannade vi för att äta lunch på Umami som ligger mycket högt på min topplista över de godast hamburgare här i USA. Här är en liten film från just Umami.

Road-tripens första boende var Tangerine Hotel som är beläget precis på gränsen mellan stadsdelarna Burbank och Hollywood i Los Angeles. Hotellet har den klassiskt amerikanska motell-looken men är ändå väldigt modern inrett med en liten och väldigt skön pool.

Vi lade in packningen och körde sedan ner till Hollywood för en guidad rundtur på Hollywood Boulevard med Red Line Tours. Rundturen var till fots och började vid Graumans egyptiska teater där guiden bland annat berättade om att begreppet filmstjärna uppfanns av Sid Grauman för att höja skådespelarnas status i samhället. Vår guide var väldigt trevlig och rundturen gav en mycket bra inblick i Hollywoods historia och nutid.

: Diskuterar Hatchet III-premiären

: Hollywood Boulevard

: Grauman’s Egyptian

: Biggest Fan

: Skylten!!

: Biggest Fan 2

Creedence i lurarna..?

Tränar inför premiären i Oscars-trappan

En sväng till Morton’s Steakhouse för en äkta amerikansk biff fick avsluta en lång och händelserik dag.

Så vad tyckte nu gänget om denna dag? Dags för betygsättning.

Highway 1 upp till Santa Barbara
Umami Burger
Red Line Tour på Hollywood Blvd
Hollywood Boulevard
Mortons Steakhouse

Är det verkligen en brödrost, verkligen?

Att flytta sina prylar till ett nytt hem när man bor så här lite tillfälligt utomlands är nog oftast ett ganska smärtfritt äventyr. Och jag måste nog säga att det faktiskt var det för oss också. Ungefär fyra timmar tog det att transportera vårt bohag de 11000 metrarna från Little Italy till vårt nya hem i Mission Beach.

Au revoir Little Italy!

: Höger utanför dörren

: Vänster utanför dörren

: ..och vår lilla balkong

Packa potentiellt livsräddande planka – check.

Tre vändor tog det innan lägenhetens innehåll var förflyttat.

Mission Beach ligger precis som det låter vid havet och är ett tillbakalutat område med fina stränder, strandpromenad och mycket surf.

På tal om surf så är vår kontakt hos firman som hyr ut lägenheten en dude. Denne trevlige prick som skulle släppa in oss i vår nya lägenhet var på d-dagen plötsligt ej nåbar. Det löste sig som tur var med ett samtal till företagets kontor. Ett lätt nervöst samtal kan tilläggas stående med flyttlasset på ryggen, hyran förskottsbetald och nya lägenheten låst och nedsläckt. Med halverad puls och väl inne i det nya hemmet fann vi en del konstiga grejjer, som denna brödrost.

Bland det första vi gjorde i nya hemmet var så klart att grilla. Som jag längtat! Om det är något jag saknat i Little Italy så är det att ha en grill. Speciellt eftersom vädret är så bra här hela tiden. Kommer nog inte bli många kvällar (eller dagar för den delen) där grillen inte går varm.. Prövade att grilla lammkotletter för första gången och dessa blev faktiskt långt över förväntan. Lamm är utan att tveka mitt favoritdjur att äta.

: Kryddat och klart

: Meckimeck

: …

Och till slut.. belöningen! Home Sweet Home.

Spring Break Safari – Dag 2

De två safari-hjältarna associerade fritt kring namnet Salton City. Hjälte nummer ett tänkte på saltlakrits och nummer två fick mer Lucky Luke-vibbar med vilda västern och bröderna Dalton.

Salton Sea ligger öster om Salton City och är en litet speciell sjö då den blir någon procent saltare för varje år som går. Det gör att art för art sakta dör ut i den den och flyter upp på dess stränder i en garanterat ickelevande form. Enligt en Saltian är det enbart Tilapia som lever i sjön nu för tiden. All denna döda fisk gör också att det från och till luktar.. fisk.. längs med stränderna.

Vi lämnade motellet bakom oss och åkte ner mot denna sjö. Miljön på vägen ner kunde varit hämtad ur någon postapokalyptisk film – lite kusligt i min mening.

Nere vid stranden gick vi ur bilen och ner till vattnet. ”Stranden” bestod av något som såg ut som korallkross blandat med fiskhuvuden och fiskrester. Tror inte det är så många som badar här trots namnet Salton Beach. Vi åkte sedan någon mil längs med sjön på en improviserad väg.

Tillbaka ute på asfalt igen åkte vi norrut på väg 86 upp mot Indio där vi stannade för att fylla på reserverna med några mumsiga tacos från mumsiga Taco Bell. Full fart österut på väg 10 och ett ögonblick senare svängde vi av norrut upp igenom Joshua Tree National Park. Då målet för dagen var att köra igenom parken för att till eftermiddagen nå en annan nationalpark (Mojave Preserve) hade vi inga planerade äventyr här. Ett oplanerat blev det dock då vi en bit in i Joshua Tree svängde vi av för att köra Daves Road.

Efter någon timma på denna grusväg blev vägen sämre och sämre och till slut blev den så dålig att vi inte vågade fortsätta – så vi vände och åkte tillbaka hela vägen igen. Lite så här såg det ut.

Vi höll oss sedan borta från spännande småvägar resten av dagen och tog oss snabbt och effektivt ut ur parken.

Väl ute tog vi väg 62 en bit västerut för att sedan vika av upp på väg 247 mot småstaden Barstow som blev vårt mål för natten. Tankade bilen med bensin och oss själva med en köttbit och sen var det läggdags på hotellet för kvällen – Ramada Inn.

Basketfotboll, laserhockey och nattpromenad i Laguna Beach

Translate to English

Ok – parallellt med att skriva har jag nu jobbat stenhårt i något som kändes som en evighet med att försöka få ut lagom mycket stenhård Ben & Jerry’s ur sin glassburk. Tydligen var det inte menat att jag bara skulle äta en del av det som var kvar. Så det får bli som det blir, jag varnade dig New York Super Fudge Chunk, jag varnade dig.

Det är en väldigt trevlig helg som börjar lida mot sitt slut. I fredags var vi ett tjugotal svenskar som skulle försöka se VM-kvalmatchen på en Irländsk pub i Pacific Beach. Vi hade blivit lovade storskärmsfotboll av högsta klass av en Irländsk pub-ägare av högsta klass . När vi kom dit 10 minuter innan matchen börjat Sverigetröjkittade och allt, visade det sig att var en viktig baskethelg och att det så klart inte gick för sig att titta på fotboll.

Basket basket basket. Efter ett tag gick vi iallafall två mindre skärmar till vår match, men ljud gick inte för sig.. Basket.. basket.. basket.. basketljud. Men allt är förlåtet, de hade öl på äkta glasburk!

Efter en god natts sömn gick vi upp i ottan för att åka till Los Angeles tillsammans med Linus och Christian (SDSU-studenter även de). Det var dags för NHL-hockey! Los Angeles Kings mot Vancouver Canucks stod på dagordningen. Så återigen full fart på 5:an norrut. Är glad att vi slipper trafiksituationen som finns på sina håll i Los Angeles här nere i San Diego, 7-filigt i båda riktningar sväljer dock en hel del trafik.

Arenan där hockeymatchen spelades heter Staples Center och när vi kom dit undrade vi lite om vi missat tiden. Det kändes nästan tomt där men det var som vanligt den amerikanska effektiviteten som visade sig från sin bästa sida. Inga köer, lätt och luftigt. Vi kunde till och med köpa en hamburgare en halvtimma innan matchen inne på arenan. Möjligen den effektivaste MC Donalds jag någonsin varit på. Hela menyn var serverad innan växeln hann komma tillbaka från kassörskan.

Snart dags nu. GO KINGS GO!

Fun Fact! En viss koppling till Sverige finns då Sedin-tvillingarna spelar i Vancouver. GO SVERIGE GO!!

Matchen var väldigt intensiv och tiden gick fort så som den gör när man har riktigt roligt. NHL-hockey rekommenderas varmt till alla som får chansen och jag skulle väldigt gärna se fler matcher.

När matchen var över tog vi en promenad i området runt arenan. Hittade bland annat detta fräcka hus med brandtrappa och allt. I mitt sinne urtypen av amerikanskt hus. Seinfeldt kanske?

Blandat med både moderna byggnader och skumma typer.

Avslutade dagen med en fruktansvärt god pizza på en italiensk restaurang vid namn Il Mare Italiano och sen bar det av hemåt igen.

Tog kustvägen förbi Huntington och Laguna Beach och stannade till en kortis för spana in stranden och havet vid Laguna Beach.

Laguna Beach by Night.

På tal om hav och vatten (?) så har vi druckit direkt från kranen sedan vi kom hit och förutom att det smakat lite klor har det gått jättebra. Nu har det dock visat sig att det inte verkar som någon annan gör det, alla vi pratar med tittar bara konstigt på oss när vi säger att vi dricker kranvattnet. Lite som i filmen Idiocrazy, ”Kranvatten – det är ju sådant man har i toaletten?!”. Så idag kastade jag in handduken och köpte två stora dunkar med Arrowhead Spring Water. Man vill ju inte vara den.. som är den.. som dricker kranvatten.

Världarnas krig?

Vi joggade på stranden för några dagar sedan och såg då något väldigt viktigt. Uppspolat längs med vattnet låg något skumt. Släta brunblanka ”ägg” med upp till en meter långa svansar. Detta är helt garanterat en invasion. Helt garanterat. Så därför ber jag dig att varna alla omkring dig för detta okända hot. Om någon beter sig märkligt i din närhet så vet du nu varför, se upp.

Robbie Ferrier: What is it? Is it terrorists?
Ray Ferrier: These came from some place else.
Robbie Ferrier: What do you mean, like, Europe?
Ray Ferrier: No, Robbie, not like Europe!

Peters blogg om San Diego

Om mig och mina studier på SDSU i San Diego och annat som intresserar mig i vardagen.

Etikettarkiv: beach

Vilda Västern Runt – Dag 36 och 37

Vilda Västern Runt – Dag 11 till 13

Vilda Västern Runt – Dag 6 till 9

Rickard och Pappa på besök – Hemresa? Nej tack. (Dag 8/9)

Las Americas

Rickard och Pappa på besök – Truckerkeps i L.A. (Dag 3)

Highway 1 upp till Santa Barbara

Umami Burger

Red Line Tour på Hollywood Blvd

Hollywood Boulevard

Mortons Steakhouse

Är det verkligen en brödrost, verkligen?

Spring Break Safari – Dag 2

Basketfotboll, laserhockey och nattpromenad i Laguna Beach

Världarnas krig?