Etikettarkiv: Wrangler

Vilda Västern Runt – Dag 36 och 37

10 mil nordväst om Santa Barbara ligger Pismo Beach som verkligen inte är vilken strand som helst. Här får man till skillnad från alla andra stränder i Kalifornien faktiskt köra bil nere på stranden. Precis intill ligger Oceano Dunes – stora, mjuka, vita, mysiga sanddynor så långt ögat kan nå.

Innan vi kom ner till själva stranden åkte vi genom ett litet samhälle och när vi till slut kom fram till ingången och betalat oss igenom var vi framme. Vilket ställe! Människor i alla åldrar som verkligen njöt av livet. 5-åringar på små crossar och 50-åringar vid sina husbilar, hillbillies i pickups och vi i vår Jeep – alla delade på detta fantastiska område.

Vi åkte omkring lite här och Jeepen trivdes som fisken i vattnet i den mjuka sanden. Lågväxel och inkopplad fyrhjulsdrift gjorde oss hungriga och efter någon timmas körning var det dags för picknick-lunch vid havet.

http://www.youtube.com/watch?v=dwoS1n1Fnaw&feature=youtu.be
The American Dream.

Stranden och sanddynorna försvann i backspegeln när vi lämnade Pismo Beach och snart såg vi skylten till detta ställe – Feed this bad boy!!

Känt från TV och något som visade sig vara resans kanske mest lustiga grej – strutsmatning. Men först ett litet missöde med inlåst bilnyckel… Som tur var var bakluckan olåst och efter lite cirkuskonster var ordningen återställd. Tada!

Strutsar är förresten ett väldigt skumt djur… finns det något djur som är mycket fulare än en struts? Och upplevs som mer ointelligent? Sorry alla strutsar men nej, antagligen inte.

Ja, jag menar dig. Ja du där. Ge mig mat! GE MIG MAT NU!!! NU NU NU!!!!

Going down @ 0:14…

http://www.youtube.com/watch?v=60cJoRPaFjg&feature=youtu.be

Lite mer av en dramatisering… Men ändå, BANG @ 0:46.

http://www.youtube.com/watch?v=g0H7QXyYuD0&feature=youtu.be

När skrattfesten hos strutsarna var över återvände vi till bilen för att ta oss de sista milen ner till resans sista mål – vackra Santa Barbara. Till dagen efter hade vi bokat in en guidad tur till vingårdar i Santa Ynez-dalen strax norr om Santa Barbara så vi gick och lade oss för att vara redo på vad än detta kunde innebära.

Företaget vi bokat med hette Grapeline och vi blev upphämtade ganska tidigt på morgonen för att hinna med de fem olika vingårdar vi skulle få åka till enligt deras hemsida. Lite frukost på hotellet först. Nomnomnomnom.

Vår guide och chaufför hette Tom och han skulle visa sig vara en fantastiskt trevlig, lustig och bra guide. Lätt 5+. När vi kom ombord på den lilla bussen var det bara vi och två andra och när vi fortsatte plocka upp folk längs med vägen var stämningen sådär lugn, artig och trevande som den är när man träffar nya människor för första gången. Detta skulle dock komma att ändras under dagen…

Första vingården vi skulle till var Firestone som är en ganska stor producent av vin och här visades vi runt och en guide berättade om de olika delarna i deras produktion, allt från hur de skötte vinrankorna till hur vinet skördades och lagrades. Visste du att de flesta vinrankor i Kalifornien har amerikanska rötter men europeiska ”ovandelar”? Efter detta fick vi äntligen prova deras viner, mums.

Vi åkte snart vidare mot nästa stopp som var Lincourt Vineyards, en betydligt mindre producent och med mycket mer hemma hos-känsla vilket var fanastiskt! Vinerna var väldigt goda och här köpte jag en flaska med mig hem som vi faktiskt avnjöt för ett par dagar sedan.

Vår genomtrevliga guide Tom inspekterar fyndet. Fick godkänt som tur var.

Här bjöds vi också på lunch och nu började stämningen verkligen höjas men det var inget mot hur det skulle vara efter stopp nummer tre som var vingården Sunstone. Här var det fullt party inne i provningslokalen och antalet viner man ville prova (eller hur många gånger man ville prova samma vin) var… godtyckligt. Woho!

Nästan hela gänget från bussen. Och vilket gäng sedan!

Siste planerade stoppet var vid Shoestring Winery – också en lite mindre vinproducent och här höll ägaren i själva provningen och berättade om vingårdens historia och annat vilket tillförde mycket till provningen.

När alla vingårdar var avklarade kastade Tom helt fräckt in en extra provning på en liten vinbar i Solvang (danska kopplingar) och det var det ingen som tackade nej till.

Och med denna fantastiska upplevelse och sakta gåendes tillbaka till hotellet i solnedgång var vår Vilda Västern Runt-resa över. Den här resan har utan jämförelse varit den bästa reseupplevelse jag varit med om och är något jag aldrig kommer glömma. Helt fantastiskt.

Vilda Västern Runt – Dag 32 och 33

Natten innan hade vi kört till sent in på småtimmarna och när vi vaknade upp befann vi oss i den lilla staden Crescent City strax söder om delstatsgränsen mellan Kalifornien och Oregon. Här i krokarna finns stora Redwood-skogar som fått stå orörda sen urminnes tider. Redwood är världens högsta träd, kan bli över 100 meter höga och tusentals år gamla. Får en att tänka lite då fröerna som blev till vissa av dessa träd kan ha grott under ett ensiffrigt årtal.

Nåväl nog funderat. Vi åt en lätt frukost och packade ned matsäck för att snabbt komma iväg till Jedediah Smith Redwood State Park.

Vi hade redan innan kollat upp ett vandringsspår som vi ville gå som heter Boy Scout Trail och det börjar en bit in i skogen vid en liten grusväg. Redan när vi åkte längs med vägen till starten på vandringsleden tornade de enorma träden upp sig längs med vägen.

HELLO!

Denna park är kanske inte lika känd som en del andra Redwood-parker vilket gjorde att vi nästan fick vara helt ensamma. Väldigt mäktig upplevelse med tystnaden, de enorma jättarna till träd och allt det frodigt gröna och fuktiga. Andligt ligger inte långt bort, och det skulle det nog kunna beskrivas som.

Förresten så har en hel del filmer spelats in här, välkommen till the Forest Moon of Endor!

Klicka gärna på de små bilderna nedan, de visar lite på hur stora dessa träd faktiskt är.

På sina håll fann vi ganska många av dessa små gula sniglar så jag lekte lite naturfotograf, visst var de fina?

Men Sara tyckte inte enbart att de var fina utan var också lite orolig att de skulle… ja jag vet inte, vad nu sniglar kan tänkas göra. Speciellt på ett ställe på tillbakavägen när vi gick igenom ett snår där vi sett sniglar tidigare trodde hon att de skulle… göra det sniglar gör. Men var det verkligen rätt ställe?

http://youtu.be/NauVm0OSIrI

Sniglar sniglar SNIGLAR!

http://youtu.be/pxifDdCt-ws

När vi lämnade vandringsspåret bakom oss var det med ett lugn i hela kroppen, både från den sköna promenaden och den mäktiga miljön.

Snart pekade skyltar oss mot något som vi bara var tvungna att göra, detta är ju Amerika trots allt! Det var hög tid att få köra igenom ett Redwood. Jeepen passade som handen i handsken för detta, taket snuddade vid trädet och backspeglarna hade nog ungefär 2 mm till godo per sida eller så.

Färden fortsatte ner längs med kusten och då var den plötsligt där – vägen som skulle ta oss hem – den vackra vägen – urvägen numero uno!

Vägen slingrades sig ner längst med kusten och här började det bli riktigt vackert på sina håll.

Molnen försvann och för ett tag blev det… vykortsvarning.

Natt och godnatt och sen var det morgon igen här på det lilla hotellet i Fort Bragg som för övrigt var ett väldigt mysigt litet hotell med vita väggar och blåa dörrar. Godmorgon!

Vi åkte några mil och åt frukost på ett mysigt litet café i Mendocino som hette Goodlife Cafe & Bakery. Får en att tänka på hur mysigt det skulle kunna vara på många ställen om inte de stora kedjorna tagit över och anonymiserat hela café-amerika. I’m looking at you Starbucks.

Strax norr om San Francisco ligger ett välkänt vindistrikt vid namn Napa och där befann vi oss nu. För oss båda kändes det som om vi blivit förflyttade från amerikanska västkusten till Italien med vingårdar, berg, sol och fantastisk mat.

En liten vinprovning hos Robert Sinskey.

…och en liten matbit på restaurangen Farmstead på Long Meadow Ranch med lokala råvaror och viner (så klart).

När även denna fantastiska dag började närma sig sitt slut begav vi oss mot nästa stora stad som skulle visa sig vara min nya amerikanska favoritstad. San Francisco.

Spring Break Safari – Dag 3

Dag nummero tre började med att vi lämnade Ramada Inn och letade upp en biltvätt. Öknen är oväntat nog är full av.. damm.

Vi åkte sedan i östlig riktning på väg 15 mot nästa mål som var ett reservat vid namn Mojave några mil söder om Las Vegas. Planen var att åka igenom och undersöka reservatet under dagen för att sedan stanna för natten i det lilla samhället Nipton.

På kartan såg vi att det fanns en spökstad i närheten av Barstow och vi kunde så klart inte hålla oss från att åka och titta. Spökstaden visade sig heta Calico men spökligheten var dock inte riktigt som vi föreställt oss utan mer av en turistattraktion med skyltar, restauranger, shower och butiker. Staden var delvis återuppbyggd i tidstypisk stil och det fanns mycket intressant information om stadens historia. Calico var en gång i tiden en stad med 1200 invånare som byggts upp med anledning av de stora silverfyndigheterna i området. När silverpriset kraschade dog också staden ut och folk flyttade.

Allt som fanns att titta på i Calico gjorde att vi blev lite sena till Mojave så vi åkte raskt vidare mot Baker för lunch när vi träffade på något vi inte sett på länge.

Efter ett par timmars bilkö utan synlig anledning mitt ute i Mojave-öknen kom vi fram till Baker och i och med det lunch på Denny’s!

Då klockan nu blivit så pass mycket bestämde vi oss för att skjuta upp Mojave-reservatet till morgondagen och istället åka direkt till Nipton.

Anledningen till att vi valde just Nipton var dels att det låg väldigt bra och nära Mojave men också för att de har de här lite speciella och supermysiga tältstugorna. Kändes nästan som ett tält med fladdrande tak och ljud från naturen men med riktig säng, bord och vedeldad kamin. Det blir kallt på nätterna i Mojave så kaminen fick gå varm hela natten.

Det visade sig också att Hotell Nipton har något som är väldigt ovanligt för ett hotell i en öken. En räddare i nöden när det blir som varmast – en bastu.

Middagsplanerna för kvällen bestod av korvgrillning så vi tände en eld och satt och väntade på solnedgången, grillade vår korv och njöt av ökenlivet.

Spring Break Safari – Dag 2

De två safari-hjältarna associerade fritt kring namnet Salton City. Hjälte nummer ett tänkte på saltlakrits och nummer två fick mer Lucky Luke-vibbar med vilda västern och bröderna Dalton.

Salton Sea ligger öster om Salton City och är en litet speciell sjö då den blir någon procent saltare för varje år som går. Det gör att art för art sakta dör ut i den den och flyter upp på dess stränder i en garanterat ickelevande form. Enligt en Saltian är det enbart Tilapia som lever i sjön nu för tiden. All denna döda fisk gör också att det från och till luktar.. fisk.. längs med stränderna.

Vi lämnade motellet bakom oss och åkte ner mot denna sjö. Miljön på vägen ner kunde varit hämtad ur någon postapokalyptisk film – lite kusligt i min mening.

Nere vid stranden gick vi ur bilen och ner till vattnet. ”Stranden” bestod av något som såg ut som korallkross blandat med fiskhuvuden och fiskrester. Tror inte det är så många som badar här trots namnet Salton Beach. Vi åkte sedan någon mil längs med sjön på en improviserad väg.

Tillbaka ute på asfalt igen åkte vi norrut på väg 86 upp mot Indio där vi stannade för att fylla på reserverna med några mumsiga tacos från mumsiga Taco Bell. Full fart österut på väg 10 och ett ögonblick senare svängde vi av norrut upp igenom Joshua Tree National Park. Då målet för dagen var att köra igenom parken för att till eftermiddagen nå en annan nationalpark (Mojave Preserve) hade vi inga planerade äventyr här. Ett oplanerat blev det dock då vi en bit in i Joshua Tree svängde vi av för att köra Daves Road.

Efter någon timma på denna grusväg blev vägen sämre och sämre och till slut blev den så dålig att vi inte vågade fortsätta – så vi vände och åkte tillbaka hela vägen igen. Lite så här såg det ut.

Vi höll oss sedan borta från spännande småvägar resten av dagen och tog oss snabbt och effektivt ut ur parken.

Väl ute tog vi väg 62 en bit västerut för att sedan vika av upp på väg 247 mot småstaden Barstow som blev vårt mål för natten. Tankade bilen med bensin och oss själva med en köttbit och sen var det läggdags på hotellet för kvällen – Ramada Inn.

Spring Break Safari – Dag 1

Translate to English

Spring Break, smaka på de orden. Ger de inte ofantligt mycket mer associationer till roliga och fantastiska aktiviteter än påsklov, sportlov och allt vad samma sak heter i Sverige? Begreppet bygger samtidigt upp en hel del förväntningar och kanske även lite press och stress. Och mycket riktigt – efter en Spring Break-dag eller två i San Diego var vi pressade och stressade som få (eller inte) och bestämde oss för att åka på några dagars egenregisserad safari.

Nu kanske du tror att det här är vilken vanlig Spring Break-safari som helst? Nej så är det faktiskt inte för det här är Peters och Saras ökensafari. Jojomen, så är det.

Med en fullpackad, fulltankad och nytvättad bil åkte vi österut på 8:an mot bergen runt den lilla orten Alpine strax öster om San Diego. Några kilometer upp och hungriga som få fällde vi ut våra stolar mitt i ingenmansland och åt den medpackade frukosten.

Väl tillbaks på 8:an åkte vi vidare österut och valde efter ett tag att byta till en mindre väg vid namn 79 och även ändra riktning från östlig till nordlig. Denna väg är långsamt stigande och slingrar sig upp till det lilla samhället Julian som en gång i tiden var ett centrum för guldgrävare. Nu för tiden har dock flertalet guldletarna ersatts med väldigt tappra och modiga äppelpajsletare.

Det märktes att Julian ligger så pass mycket högre över havet än San Diego och motorvägen vi lämnat bakom oss. Trots att vi bara åkt ett par mil så blev det runt 10 grader kallare och en helt annan växtlighet på bara denna korta sträcka. Men stopp och belägg nu.. du börjar kanske undra var den där öknen i ökensafarin tog vägen? Jo det är så att från Julian så slingrar sig vägen ner till dagens riktiga mål – Anza-Borrego Desert State Park.

I Anza-Borrego Desert State Park vid ett ställe som heter Borrego Springs finns det ett vandringsspår vid namn Borrego Palm Canyon Trail och detta tog vi oss an. Här slog det mig att det nog var bra att åka till öknen så här års och inte senare. Att vandra i 30 grader som det var nu är lite svettigt men på sommaren kan det bli både 45 och 50 grader i dessa trakter. En annan sak som är kul på våren är att kaktusarna blommar vilket gör att det normalt sett ganska färgfattiga ökenlandskapet får lite färg.

Vandringsspåret bjöd på vår första orm, en vild get, en oas och väldigt mycket annat att titta på.

Efter någon mils ökenvandring var vi väldigt nöjda med vad öknen gett oss och åkte mot motellet i Salton Sea för en god natts sömn.

Min nummer 23, ”nöjd”:

To be continued..

Happy Cow Car Wash och vibbar av Sverige

Translate to English

Det var inte plättlätt att hitta en biltvätt här i San Diego. Det finns väldigt många (och billiga) tvättar där man lämnar in bilen ett litet tag och får tillbaka den tvättad men då jag tycker det är ganska kul att tvätta bilen föredrar jag en gör-det-själv OKQ8 style. Efter en del sökade på Yelp hittade jag Happy Cow Car Wash i El Cajon (ganska nära universitet) och gasade dit.

Själva tvätten var fin och var en sådan där halvautomatisk variant med olika medel som kom ut ur ett högtrycksmunstycke. Resultatet blev helt ok och även insidan fick sig en dammsugning. Vädret var förresten extra fantastiskt idag, som svensk sommar i högform ungefär.

Efter detta belönade jag mig med en vända till Ikea för en efterlängtad dos av Sverige och det var verkligen en märklig känsla att vara där, allt var likadant som hemma. Allt. De hade till och med osthyvlar (vilket vi saknat). Yay!

En burk lingonsylt fick också följa med samt värmedoftljus (är det möjligt att åka till Ikea utan att få med sig värmeljus hem?).

Nu är det verkligen dags att sluta skriva och börja tentaplugga inför onsdagens två tentor i Objective-C och Java och möjligen.. möjligen.. göra en ostsmörgås.

Finansbilpyssel

Translate to English

Det var allt bra länge sen jag skrev här. Men nu är det dags igen. Yay kanske du tycker. Eller nay. Jag vet inte. Hur som helst, mjukstartar igen med Gott och Blandat.

Idag hade jag mitt första prov i Finance. Gick bra tror jag. Provet testade kunskaper i Time Value of Money (nuvärde, räntabilitet etc.), obligationer och riskanalys. Mycket bra och nyttiga saker som alla borde investera lite tid i enligt min mening. Popquiz! Vet du vad skillnaden är på effektiv och nominell ränta som det brukar stå på lån och liknande?

Det som hänt sen sist annars här är att jag efter ganska mycket strul lyckades försäkra bilen. Första månaderna som stolt och ny bilägare så har man bara ett temporärt körkort vilket försäkringsbolaget inte gillade speciellt mycket. Men de gav med sig till slut, tack för det Allstate.

Och på tal om bilen så belönade jag mig själv efter tentan idag med lite bilpyssel igen. Det var dags att göra något åt trösklarna då man står på dem när man lyfter av taket och de lätt bli repiga. Skaffade dessa från Jeep.

Gjorde lite rent och sen fotade jag bilen och mig själv. Samtidigt.

Och sen var det bara att smäcka dit dem. Vad tycks?

Efter allt det hårda jobbet tyckte jag mig förtjäna en öl. Min nya favorit är denna, Henry Weinhard’s Woodland Pass IPA.

Nu dags för tacos! byebye.

Ja vill ses, ja vill se dig igen San Diego. Dina stränder o hav och så våågorna, viiita vååågor

Det tog några timmar men nu är det klart. Som Joel aka The Frozen gissade så bytte jag högtalare på Jeepen och passade samtidigt på att fylla lådorna med fluff och Dynamat.

Och resultatet? Jag kan stolt berätta att San Diego med Sten & Stanley nu spelas både högre och klarare än innan. Ja vill ses, ja vill se dig igen San Diego, DINA STRÄNDER O HAV OCH SÅ VÅGORNA, VIIIIITA VÅGOR.

Bilpysseldags!

Kunde inte riktigt hålla fingrarna borta så nu är det dags. Dags för vad kanske du undrar? Dags att sätta mejseln i den nya bilen menar jag. Var iväg till tre olika butiker igår (Best Buy – ”Elgiganten”, Walmart – ”Har typ allt” och Harbor Freight – ”Jula”) och inhandlade följande.

Eventuell Poly-fil som blir över går till den som först gissar rätt på vad projektet går ut på. Vinstskatt betalas av vinnaren och priset upphämtas lokalt i San Diego.

Houston, we have a car

Ok.. helgen gick väldigt fort. Men det fanns en anledning till det – planen var att nu äntligen så skulle vi bli med egen bil!

Då Los Angeles är så enormt mycket större än San Diego och därmed har en enormt mycket större marknad för bilar så gick resan enormt mycket ditåt i lördags morse. En lista med ett antal bilhandlare var nerpackad, kortet var laddat med betalning och med solen i ryggen (eller inte – det spöregnade tyvärr) lämnade vi San Diego och gasade norrut i vår hyrbil. Vroom.

På vägen upp testade vi Carl’s Jr hamburgare för första gången, min burgare var faktiskt fantastiskt god men Sara hade lite otur med hennes. Den innehöll mest kött och ost, inte mycket till sallad eller annat där inte. Och Sara gillar inte kött i hamburgare alls. Men min.. den var mumsig värre. Mat i magen – check. Mot LALA-land.

Rätt som det var lättade vädret och solen tittade fram. Landskapet längst kusten är inte dumt alls, mycket kullar och berg och alltid nära till havet.

Ett par timmar senare började vi närma oss Los Angeles. Men först, lite om bilhandlare här. När man går in på parkeringen hos en bilhandlare i Kalifornien så tar det ganska exakt 0 sekunder innan en säljare frågar vilken bil man är intresserad av (att ta med hem på en gång). Då jag hade surfat ut bilen jag var intresserad av redan innan så var det dock enkelt att svara på den frågan. Vi sparkade lite på de fyra däcken och åkte sen ut och provkörde. Allting kändes 100 men för att få ett så bra förhandlingsläge som möjligt så skulle vi så klart åka och titta på en liknande bil hos en annan handlare. Sagt och gjort så åkte vi tvärs över Los Angeles till bilhandlare numero duo. Los Angeles är för övrigt något helt enormt stort. Sa jag enormt? Man kan åka på motorvägen hur länge som helst och ändå är det bara stad. och stad. och stad. Sa jag enormt? Jajemen, det sa jag.

Bilhandlare nummer två visade sig vara en lastbilshandlare som hade fått bilen i fråga i inbyte. Tyvärr var priset fel för den färgen bilen hade (Tan, en slags ljusbeige) så det blev tvärstopp. Tillbaka till bilhandlare nummer 1. Vroom.

Önskade få köpa bilen hos bilhandlare ett så vi började fylla i papper och så smått diskutera priset. När det visade sig att priset de hade var 20 % högre än det jag sett på Internet så blev det lite ”konstigt”. Det visade sig att den annonsen kom från bilfirman bredvid. Leendena och axelklapparna försvann ganska snabbt och vi blev ledda över till den andra firman som var betydligt enklare inredd och stylad. Servicen sjönk några steg också, men men – vad är väl en bal på slottet när man faktiskt vill ha bilen?

För att kunna påbörja affären så behövde de två saker 1. Mitt amerikanska körkort och 2. Betalning i form av check eller liknande. Körkortet låg kvar i San Diego vilket var två timmar bort och check fanns inte, hade tänkt betala med kort. Efter lite funderande så kom vi fram till att kortbetalning nog skulle kunna gå för sig men utan körkort kunde det inte gå alls. Så det var bara att åka tillbaka hem igen, boka in en ny hyrbil för dag två, ta några öl och gå och lägga sig.

Dag 2

Som tur var hade vi ju kört samma väg dagen innan så jag kunde sova på vägen upp.

Efter lite surfande på natten visade det sig att det fanns en annan bil i Los Angeles som faktiskt verkade bättre än bilen vi sett dagen innan så.. In i hyrbilen för avfärd norröver återigen. Vroom vroom.

Väl framme gick allt som smort och en halv dag senare är jag nu lycklig ägare till en Jeep Wrangler Unlimited. Valet stod mellan denna och en Mustang och efter mycket funderande så blev det till slut en Wrangler istället. Höjdpunkter är alla terrängprylar (stela axlar, låsbara diffar, lågväxel mm) och det nedfällbara tygtaget. En SUV som cabbe, hur coolt är inte det? Coolt.

Här är skönheten väl hemma i San Diego igen.

Japp, jag parkerar hur jag vill nu.

Så, sammanfattningsvis. För att köpa bil i USA är det bäst om man har:

en amerikansk bank så att man kan få ut en check.
ett amerikanskt körkort.
tålamod.
sett nedanstående klipp.

Peters blogg om San Diego

Om mig och mina studier på SDSU i San Diego och annat som intresserar mig i vardagen.

Etikettarkiv: Wrangler

Vilda Västern Runt – Dag 36 och 37

Vilda Västern Runt – Dag 32 och 33

Spring Break Safari – Dag 3

Spring Break Safari – Dag 2

Spring Break Safari – Dag 1

Happy Cow Car Wash och vibbar av Sverige

Finansbilpyssel

Ja vill ses, ja vill se dig igen San Diego. Dina stränder o hav och så våågorna, viiita vååågor

Bilpysseldags!

Houston, we have a car