Las Vegas fick vara vaket utan oss några timmar medan vi fick oss en skön natts sömn för att till slut vakna upp med batterierna återladdade och lätt kurrande magar. Just kurrandet skulle ganska snart rättas till då ett besök i Las Vegas ju inte är ett riktigt besök utan buffé. Istället för att välja det närmsta alternativet på Bellagio skulle vi pröva Ceasar Palace motsvarighet vid namn Bacchanal.
Vi promenerade ut i vimlet och efter att ha varit inne i den AC-tempererade hotellbubblan är hettan man möts av när man kommer ut (det ligger ju trots allt mitt i öknen) aningen… mäktig. Men med solsken i blick och med frukostkaffet hägrande kämpade vi oss faktiskt fram.
…och lyckades ta oss hela vägen till Ceasars Palace (några minuter senare insåg vi att man kunde gått hela vägen genom Bellagio istället och inte ens behöva gå utomhus för att ta sig mellan hotellen).
Bacchanal är relativt ny buffé och den var verkligen en riktig höjdare. Allt fick höga betyg (förutom pappas kycklingvingar som han inte gillade.. alls :)) och antalet rätter verkade aldrig ta slut (över 500 att välja på) med allt man kan tänka sig. Mycket trevlig inredning och service också.
-
-
Mat mat mat.. mat mat mat!
-
-
Hmmm, många svåra val
-
-
nom nom
..och här en liten (något skakig) film på det hela.
Efterrätterna var en av de saker som bara var för fina. Små konstverk som smakade än bättre än de såg ut.
-
-
Mmmm
-
-
Mmmmm
-
-
Mmmmmm
-
-
Mmmmmm
-
-
Pappas val
-
-
Rickards vänster och Saras höger
Fulla med frukost rullade vi hem till hotellet igen för en liten paus (!) i schemat. Sara valde att lägga sig vid en av de fyra poolerna medan jag och Rickard istället gick och testade hotellets gym som visade sig vara mycket trevligt.
-
-
Poolområdet
-
-
Vid poolkanten
-
-
Å
-
-
hej
Kvällen började närma och de fyra hjältarna begav sig återigen ut på äventyr. Taxin tog oss till Las Vegas högsta torn – Stratosphere Tower som med sina 350 meter är den 9:e högsta fristående byggnaden i USA. Jämförelsevis är Kaknästornet på Gärdet i Stockholm ungefär 155 meter och Kista Science Tower ungefär 120 meter. Och inte bara det, här hade de Happy Hour också.
Stärkta av flytande mod vågade vi oss ta oss upp till våningen ovanför (108:e) för att ta en svängom på taket.
Klockan började närma sig middag och det var dags för att testa på en riktigt riktigt bra restaurang som ligger i Bellagio vid namn Le Cirque. Restaurangen är inredd som ett cirkustält i miniformat och utanför fönstret hade vi första parkett till fontänen. I min värld kan man inte önska sig mycket mer än det vi fick av varken mat, miljö eller vin. Aaamazing.
-
-
Menyfodralet
-
-
Och vår meny
-
-
New Zealand Langoustine Carpaccio, Osetra Caviar, Granny Smith Apple, Lemon Verbena Gelée
-
-
Sara under tältduken
-
-
Sicilian Pistachio Crusted Diver Scallop, Corn Purée, Succotash, Lardons, Mache Salad, Parmesan Emulsion
-
-
Sonoma Rabbit Tasting, Rillete, Fennel Confit, Black Trumpets, Whole Grain Mustard Sauce
-
-
Rickard skämtade friskt med bordet bredvid
-
-
Honey Glazed Sonoma Duck Magret, Baby Turnips, Fava Beans Tendrils, Pearl Onions, Spring Peas Purée, Duck Confit Roulade, Sauce a L´Orange
-
-
Japp
Dagen efter var det dags för att börja färden hem mot San Diego igen men först… ett sista fontänbesök.
Och så klart – Jackpott!!
-
Stratosphere / Top of the World
-
Las Vegas, The Strip
-
Le Cirque
-
Ceasars Palace Bacchanal