Det var dags för roadtripens sista dag och därmed dags att börja resan hem mot San Diego igen. För att orka med en lång dag i bilen laddade vi stenhårt med den mumsiga buffén ”hemma” på Bellagio.
Cheerio Mr Las Vegas och på återseende.
Istället för att ta den snabba motorvägen hela vägen till San Diego valde vi en avstickare över San Bernardino-bergen via väg 247 från Barstow och sedan väg 18 genom bergen. Men innan vi kom upp i berget var det dags för lite ökenspaning för att få känna och klämma på några livs levande kaktusar.
Vi gasade sedan vidare och andrepiloten fick ta över ratten för ett tag.
Vi började klättringen upp i bergen och stannade några gånger för att titta på de storslagna vyerna. En klar kontrast i landskap från öknen och detta bara ett par kilometer upp. Temperaturen sjönk också med 15 grader eller så vilket svalkade skönt efter ökenvärmen.
Vem är det som kommer klättrande upp för berget? En solklar blodad klättertand efter Kelso Dunes.
Detta…
lite som detta..?
Och sen blev det bara konstigare… Det kan ha varit något med bergen men jag vet inte riktigt hur jag ska hantera den här bilden.
Kortfilm med bilåka!
Mitt i San Bernardino-bergen ligger Big Bear som på vintern är en skidort. Här passade vi på att äta lunch på Taco Bell och spana in sjön innan vi fortsatte hemåt.
…men innan vi åkte den sista lilla biten hem till San Diego gick pappa ut på jakt efter den livsfarliga amerikanska jättekotten. Och lyckades faktiskt fånga en redan efter ett par timmar. Woho!