Ok.. helgen gick väldigt fort. Men det fanns en anledning till det – planen var att nu äntligen så skulle vi bli med egen bil!

Då Los Angeles är så enormt mycket större än San Diego och därmed har en enormt mycket större marknad för bilar så gick resan enormt mycket ditåt i lördags morse. En lista med ett antal bilhandlare var nerpackad, kortet var laddat med betalning och med solen i ryggen (eller inte – det spöregnade tyvärr) lämnade vi San Diego och gasade norrut i vår hyrbil. Vroom.

På vägen upp testade vi Carl’s Jr hamburgare för första gången, min burgare var faktiskt fantastiskt god men Sara hade lite otur med hennes. Den innehöll mest kött och ost, inte mycket till sallad eller annat där inte. Och Sara gillar inte kött i hamburgare alls. Men min.. den var mumsig värre. Mat i magen – check. Mot LALA-land.

Rätt som det var lättade vädret och solen tittade fram. Landskapet längst kusten är inte dumt alls, mycket kullar och berg och alltid nära till havet.

Ett par timmar senare började vi närma oss Los Angeles. Men först, lite om bilhandlare här. När man går in på parkeringen hos en bilhandlare i Kalifornien så tar det ganska exakt 0 sekunder innan en säljare frågar vilken bil man är intresserad av (att ta med hem på en gång). Då jag hade surfat ut bilen jag var intresserad av redan innan så var det dock enkelt att svara på den frågan. Vi sparkade lite på de fyra däcken och åkte sen ut och provkörde. Allting kändes 100 men för att få ett så bra förhandlingsläge som möjligt så skulle vi så klart åka och titta på en liknande bil hos en annan handlare. Sagt och gjort så åkte vi tvärs över Los Angeles till bilhandlare numero duo. Los Angeles är för övrigt något helt enormt stort. Sa jag enormt? Man kan åka på motorvägen hur länge som helst och ändå är det bara stad. och stad. och stad. Sa jag enormt? Jajemen, det sa jag.

Bilhandlare nummer två visade sig vara en lastbilshandlare som hade fått bilen i fråga i inbyte. Tyvärr var priset fel för den färgen bilen hade (Tan, en slags ljusbeige) så det blev tvärstopp. Tillbaka till bilhandlare nummer 1. Vroom.

Önskade få köpa bilen hos bilhandlare ett så vi började fylla i papper och så smått diskutera priset. När det visade sig att priset de hade var 20 % högre än det jag sett på Internet så blev det lite ”konstigt”. Det visade sig att den annonsen kom från bilfirman bredvid. Leendena och axelklapparna försvann ganska snabbt och vi blev ledda över till den andra firman som var betydligt enklare inredd och stylad. Servicen sjönk några steg också, men men – vad är väl en bal på slottet när man faktiskt vill ha bilen?

För att kunna påbörja affären så behövde de två saker 1. Mitt amerikanska körkort och 2. Betalning i form av check eller liknande. Körkortet låg kvar i San Diego vilket var två timmar bort och check fanns inte, hade tänkt betala med kort. Efter lite funderande så kom vi fram till att kortbetalning nog skulle kunna gå för sig men utan körkort kunde det inte gå alls. Så det var bara att åka tillbaka hem igen, boka in en ny hyrbil för dag två, ta några öl och gå och lägga sig.

Dag 2

Som tur var hade vi ju kört samma väg dagen innan så jag kunde sova på vägen upp.

Efter lite surfande på natten visade det sig att det fanns en annan bil i Los Angeles som faktiskt verkade bättre än bilen vi sett dagen innan så.. In i hyrbilen för avfärd norröver återigen. Vroom vroom.

Väl framme gick allt som smort och en halv dag senare är jag nu lycklig ägare till en Jeep Wrangler Unlimited. Valet stod mellan denna och en Mustang och efter mycket funderande så blev det till slut en Wrangler istället. Höjdpunkter är alla terrängprylar (stela axlar, låsbara diffar, lågväxel mm) och det nedfällbara tygtaget. En SUV som cabbe, hur coolt är inte det? Coolt.

Här är skönheten väl hemma i San Diego igen.

Japp, jag parkerar hur jag vill nu.

Så, sammanfattningsvis. För att köpa bil i USA är det bäst om man har:

1. en amerikansk bank så att man kan få ut en check.
2. ett amerikanskt körkort.
3. tålamod.
4. sett nedanstående klipp.