Risker här i livet går ju i mångt och mycket att beräkna eller uppskatta. Om man till exempel hoppar fallskärm så finns det ju en liten chans att skärmen inte väcklar ut sig. Idag hände dock något totalt oväntat, något man inte skulle kunna räknat med, något som kan få större konsekvenser än först anat och något som man så här i efterhand skulle kunna räknat med skulle kunna hända. Man skulle kunna kalla det för en svart svan.
Hur som helst, vi var uppe på Albertssons i Hillcrest och handlade. Bland annat skulle vi få ihop ingredienserna till vår favoritlasagne av Per Morberg (recept). Vet inte om jag skrivit om det tidigare men osten här är ingen höjdare så jag stod länge och väl och valde mellan olika typer av lika ogoda ostar. Helt plötsligt stack det till i armen! Jag tittade på den och döm av min förvåning – något kröp på min arm. SPINDEL!! tänkte jag. Men det visade sig vara ett fruktansvärt sticksuget bi.
Ännu en sak att oroa sig över när ni åker och handlar alltså: bin i ostdisken. Bin och getingar är förresten mina två sämsta djur, lömska som få. Jag tryckte inte ens till denna – det var en helt oprovocerad attack. Lömska djur.
Och förresten igen, lasagne är ett väldigt konstigt stavat ord. Kastanj till exempel är mycket rimligare stavat och låter nästan likadant. Lasanj, smaka på den.
Ok.. helgen gick väldigt fort. Men det fanns en anledning till det – planen var att nu äntligen så skulle vi bli med egen bil!
Då Los Angeles är så enormt mycket större än San Diego och därmed har en enormt mycket större marknad för bilar så gick resan enormt mycket ditåt i lördags morse. En lista med ett antal bilhandlare var nerpackad, kortet var laddat med betalning och med solen i ryggen (eller inte – det spöregnade tyvärr) lämnade vi San Diego och gasade norrut i vår hyrbil. Vroom.
På vägen upp testade vi Carl’s Jr hamburgare för första gången, min burgare var faktiskt fantastiskt god men Sara hade lite otur med hennes. Den innehöll mest kött och ost, inte mycket till sallad eller annat där inte. Och Sara gillar inte kött i hamburgare alls. Men min.. den var mumsig värre. Mat i magen – check. Mot LALA-land.
Rätt som det var lättade vädret och solen tittade fram. Landskapet längst kusten är inte dumt alls, mycket kullar och berg och alltid nära till havet.
Ett par timmar senare började vi närma oss Los Angeles. Men först, lite om bilhandlare här. När man går in på parkeringen hos en bilhandlare i Kalifornien så tar det ganska exakt 0 sekunder innan en säljare frågar vilken bil man är intresserad av (att ta med hem på en gång). Då jag hade surfat ut bilen jag var intresserad av redan innan så var det dock enkelt att svara på den frågan. Vi sparkade lite på de fyra däcken och åkte sen ut och provkörde. Allting kändes 100 men för att få ett så bra förhandlingsläge som möjligt så skulle vi så klart åka och titta på en liknande bil hos en annan handlare. Sagt och gjort så åkte vi tvärs över Los Angeles till bilhandlare numero duo. Los Angeles är för övrigt något helt enormt stort. Sa jag enormt? Man kan åka på motorvägen hur länge som helst och ändå är det bara stad. och stad. och stad. Sa jag enormt? Jajemen, det sa jag.
Bilhandlare nummer två visade sig vara en lastbilshandlare som hade fått bilen i fråga i inbyte. Tyvärr var priset fel för den färgen bilen hade (Tan, en slags ljusbeige) så det blev tvärstopp. Tillbaka till bilhandlare nummer 1. Vroom.
Önskade få köpa bilen hos bilhandlare ett så vi började fylla i papper och så smått diskutera priset. När det visade sig att priset de hade var 20 % högre än det jag sett på Internet så blev det lite ”konstigt”. Det visade sig att den annonsen kom från bilfirman bredvid. Leendena och axelklapparna försvann ganska snabbt och vi blev ledda över till den andra firman som var betydligt enklare inredd och stylad. Servicen sjönk några steg också, men men – vad är väl en bal på slottet när man faktiskt vill ha bilen?
För att kunna påbörja affären så behövde de två saker 1. Mitt amerikanska körkort och 2. Betalning i form av check eller liknande. Körkortet låg kvar i San Diego vilket var två timmar bort och check fanns inte, hade tänkt betala med kort. Efter lite funderande så kom vi fram till att kortbetalning nog skulle kunna gå för sig men utan körkort kunde det inte gå alls. Så det var bara att åka tillbaka hem igen, boka in en ny hyrbil för dag två, ta några öl och gå och lägga sig.
Dag 2
Som tur var hade vi ju kört samma väg dagen innan så jag kunde sova på vägen upp.
Efter lite surfande på natten visade det sig att det fanns en annan bil i Los Angeles som faktiskt verkade bättre än bilen vi sett dagen innan så.. In i hyrbilen för avfärd norröver återigen. Vroom vroom.
Väl framme gick allt som smort och en halv dag senare är jag nu lycklig ägare till en Jeep Wrangler Unlimited. Valet stod mellan denna och en Mustang och efter mycket funderande så blev det till slut en Wrangler istället. Höjdpunkter är alla terrängprylar (stela axlar, låsbara diffar, lågväxel mm) och det nedfällbara tygtaget. En SUV som cabbe, hur coolt är inte det? Coolt.
Här är skönheten väl hemma i San Diego igen.
Japp, jag parkerar hur jag vill nu.
Så, sammanfattningsvis. För att köpa bil i USA är det bäst om man har:
Första skoldagen var idag och därmed dags för kurskraschning. Krascha innebär att man försöker få en plats genom att gå på första lektionen och böna och be professorn. Typ. Om det finns plats över och professorn är på bra humör så är det grönt.
Idag kraschade vi bara en kurs och det var ENS116A – Beginning Golf där vi faktiskt lyckades få plats. Konstigt nog verkade det inte som om läraren var en professorstyp. Han hette Travis och verkade heltrevlig. Hur som helst, jag tror jag börjar närma mig något slags världsrekord i antal nybörjarkurser i golf nu. Min tredje gång. Japp.
En förmiddag i veckan kommer vi vara på golfbanan. Sportkurserna på SDSU ger bara en poäng per kurs mot tre poäng för vanliga kurser vilket gör att vi behöver komma in på två andra sportkurser också. Återstår att se vad det blir. Efter det korta besöket på SDSU bestämde vi oss för att åka mot La Jolla och Torrey Pines..
I Torrey Pines (där även den kända golfbanan med samma namn konstigt nog ligger) gick vi en längre promenad på stranden. Stranden vid Torrey Pines ser först ut som en vanlig strand men ca. 20 meter in är det sandstensberg tämligen brant rakt upp. När vi gått några kilometer så såg vi en trappa upp för detta berg och tänkte då att vi skulle ta bergsvägen tillbaka. Så vi gick upp.
En timma senare, lätt anfådda kom vi tillbaka ner på samma trappa – det visade sig vara en enda lång återvändsgränd (i form av ett så kallat hiking-spår)! Det blev dock en bra workout och samtidigt fick vi lite färg i ansiktet.
(Jobbar här på mitt modellansiktsuttryck)
.. och sist men inte minst hann vi med att åka och titta på bil idag. Vi slog inte till men det var kul ändå. Får se vad det kan bli för modell till slut.
Istället för att åka till San Diego Zoo eller försöka hitta en golfbana som vi först tänkte att vi skulle göra blev det så att vi åkte iväg till en vandringsled som går upp för berget Cowles Mountain. Berget ligger mitt i Mission Trails Regional Park som är Kaliforniens största park (23 km2). Parken ligger bara 1.5 mil från centrala San Deigo så det går fort att ta sig dit men.. det första vi såg när vi var på plats gjorde att hälften av vårt stolta tvåmannagäng vände. Nästan.
Även om berget inte är högre än 486 meter kan jag lova att det kändes i benen när vi väl stod där upp på toppen. Vägen upp är en slingrande stenig stig längst med sluttningen. Det är torrt och lite ökenlikt men det växer ändå saker här och där. Uppe på toppen togs vi emot av en fantastisk 360 graders utsikt över San Diego.
Bakom oss i bilden är centrala San Diego och precis snett ovanför till vänster om mitt huvud ligger Downtown (där alla skyskrapor är). De vita lite större byggnaderna mer rakt åt vänster från min panna är SDSU. Till vänster om min högra fot ligger en sten som sover.
På vägen ner träffade vi en Sandian vid namn Kathy som vi hade en väldigt trevlig pratstund med (man blir lika förvånad varje gång en helt okänd människa börjar prata med en, och det händer ändå hela tiden). Hon berättade om en golfbana som heter Sun Valley som vi kommer testa framöver, om skidåkning och en massa annat spännade.
Nu är det dags att välja kurser för imorgon är det orientering vilket innebär att man börjar höra med de olika professorerna om det finns plats och man kan få gå i just deras klass. Två kurser är redan klara, Managementand Organizational Behavior och Fundamentals of Finance. Återstår att se vilka övriga två blir.
För fyra timmar sedan satt jag i vår hyrbil, den vita Corollan ovan (med negativ motorvolym och automatlåda, en kombination som lätt avskräcker även de mest hårdhudade från att någonsin framföra ett fordon igen, japp). Hur som helst. Jag satt där, med uppkörningsnervositet och väntade på att en varelse från DMV skulle dyka upp och för att detaljgranska mina eventuella körkunskaper.
Efter några minuter kom en kvinna ut och började fråga ut mig om var blinkers, bromsljus och andra saker sitter. Det är hon som gömmer sig bakom stolpen i bilden.
Började mindre bra med att det stod Rolf Ilis i pappret från hyrbilsfirman, Rolf Peter Ilis i passet och Peter Ilis på mina körkortpapper. Försäkring är något de tar ohemult hårt på just när det gäller bilar här så det är inget att leka med. Efter lite diskuterande så kom de iallafall fram till att jag ändå skulle få ge mig på att pröva uppkörningen. Phu.
Själva körtestet bestod i att köra runt i kvarteret kring DMV under cirka 10 minuter och mitt i detta backa någon meter längst en trottoarkant. Resultat: Pass med ett fel (hastighet i bostadsområde). Yeay! Och så här glad var jag efteråt.
Men jag hade ju ett fel kanske du tänker? För att få ett kaliforniskt körkort får man inte ha mer än ynka 15 fel under de ca. 10-15 minuter man kör. Uppskattningsvis använder man 15 gator under sin uppkörning så max ett fel per gata, kom ihåg det.
Om någon vill ta körkort i Kalifornien så kommer här en redogörelse för hur det går till att få sitt Permit (teoriprov, behövs för att få övningsköra).
Igår gick vi till DMV för att skriva upp. Vi hade inte bokat någon tid utan gick dit på drop-in. Väl där stod vi kanske fem minuter i kö innan vi kom fram till disken där vi fick säga vad vi önskade göra. Det blev mer och mer folk ju mer klockan blev så det är nog att rekommendera att vara där på förmiddagen.
Ett ifyllt formulär (adress och telefonnummer behövdes bl.a.) senare och med en nummerlapp i hand gick vi glada ut i solen och väntade på vår tur. Det tog ungefär en timma innan vi fick lämna in det ifyllda pappret, fingeravtryck och 32 dollar vardera. De ville också se pass med visum samt vårt I-20.
Foto togs och sen var det dags att skriva upp!
40 frågor med 3 eller 4 alternativ per fråga (endast ett var rätt) skulle man svara på. Högst 6 fel innebar godkänt.
Det slutade med att både Sara och jag fixade det med bara två fel vardera, yay! 🙂 Vi kände oss värda en kaffe och kaka på Starbucks så det fick det bli innan vi gick hem.
Nu väntar uppkörning på fredag så idag ska vi hämta en hyrbil och köra runt lite för att värma upp. Blir nog en sväng till Coronado också då vi inte varit där än.
Det börjar närma sig körkortsdags och vi tänkte försöka skriva upp imorgon. För att checka läget tog vi en promenad till DMVs kontor idag. Grape Street till 6th, University Avenue in på Normal Street. 5 km enkel, vad gör man inte om man är utan bil.. Imorgon förmiddag är det iallafall dags att skriva upp. Tror det kommer gå bra men det får visa sig. Tydligen får man två försök på sig samma dag om man skulle missa det första.
Börjar så smått vänja mig med att det är sol här varje dag nu, nästan så man blir lite bortskämd. Nu till exempel ligger jag i sängen och surfar trots att solen skiner för fullt utanför fönstret. Men.. den kommer skina imorgon också. Och dagen efter det. Och.. Love it!
Här kommer tre bonusbilder söndagen till ära!
Sara tar seden dit hon kommer. En höjdskillnad på uppskattningsvis 2 meter – rulltrappa både upp och ner. Trappan till höger var tämligen dammig och oanvänd.
Från marknaden igår, vi investerade i en väldigt ogod grön smoothie innehållande gurka, grönkål och annat som man egentligen inte bör dricka. I min andra hand bor en påse lokalt kravodlade grapefruits. Dessa å andra sidan var väldigt smarriga.
Man kan handla clementiner med grön kvist på här. Näe säger du, joe säger jag. Just denna på bilden låg precis på balkongräcket på vår lilla balkong. Nu ligger den i min mage. Näe säger du? Jo säger jag.
En sak som känns så självklar att det inte är sant är att man kan ladda ner ett dokument med alla regler och teorikunskaper man måste kunna direkt från DMV:s (motsvarigheten till Transportstyrelsen hemma) hemsida. Med världens högsta skatter och avgifter borde väl Transportstyrelsen ha råd att köpa in rättigheterna på någon vettig teoribok för körkort kan tyckas. DMV:s sajt innehåller föredömligt även teoriprov som man kan öva sig på.
Mycket av det som står i boken är inte helt oväntat samma lika som hemma men på vissa punkter skiljer det sig dock och i lektyren så är man lite mer noga med att skriva vad man inte får göra. T.ex. Do not shoot firearms on a highway or at traffic signs. Bra att veta.
NOTE: The behind-the-wheel driving test will be rescheduled if the vehicle does not meet the above requirements or if you refuse to use your seat belt during the driving test. Det som händer om man vägrar att ta på sig bältet när man ska köra upp är alltså.. att man får en ny tid för uppkörning. Finns en viss risk för fast i vinkelvolten där tror jag.
Nu så här några dagar in på det nya året sitter jag här i soffan och väntar på att korvarna på spisen ska bli klara. En typ av rå korv så den tar lite längre tid att steka än vanlig men luktar väldigt gott.
Innan vi åkte hit tänkte jag att ett av mina mål skulle vara att bli mer i form, både kroppsligt och mentalt. Just i dessa dagar så brukar dessa tankar ju ändå komma men med tanke på att vi är här så känns de ju ändå ok. Var förbi ett ställe som heter Crossfit Invictus igår som bara ligger några kvarter bort och som namnet till trots kör en träningsform som heter just Crossfit. Tre månaders-kort är det kortaste man kan köpa men jag är väldigt sugen på att testa. Börjar en 2-veckors introduktionsvända på måndag så det ska till att bestämma sig snabbt nu.
Fredagsmyset ikväll kommer nog bestå av Bilbo, har hört mycket bra om den och ska försöka hitta en bio helt utan Imax, 7D, dubbelsupertrippel och annat som enligt mig inte tillför något på en bra film. oldfashioned.nu. Iallafall när det gäller bio.
