Det var dags för ännu en ny vacker väg, denna gång väg 130 österut från Saratoga till Laramie i Wyoming. Väg 130 går genom Medicine Bow National Forest och här bestämde vi oss lyckosamt för att följa ett vandringsspår som gick en bit ut i vildmarken. Ett mycket bra val då detta nog var den bästaste hiken på hela resan!

Låter här bilderna tala för sig själva här.

Vita berg. Spegelblanka sjöar. Tystnad. Svalka. Luft. Känsla av litenhet. Andakt.

Vi åt några kex och åkte vidare genom skogarna och upp och ner genom bergen tills vi till slut kom ut på slätterna i Wyoming igen. Här kunde jag inte låta bli att fundera lite på vad människan egentligen är och gör på jorden. De 1000-tals kvadratkilometer vi täckte under vår resa var nästan helt uteslutande exploaterat av människan, antingen för matproduktion i form av inhägnade fält producerande en (besprutad) gröda eller stad och väg.

Förutom de få parker som fanns längs med vägen finns det egentligen ingen plats kvar för vilda större djur eller naturliga ekosystem vilket gör mig sorgsen. Det gör mig även än mer övertygad i min syn på att den största politiska utmaningen är hur man ska lyckas begränsa och minska människans antal här på jorden. Vilket gör mig sorgsen på nytt då det är ytterst få politiker som ens tänker i dessa banor (eller vågar tala om det).

Den här föreläsningen av numera bortgångne Dr Albert Bartlett borde visas varje år i världens alla skolor. Se den även om den verkar lite knepig och gammal i början, det är din skyldighet som människa.

Så, tillbaks till resan! Sent om sider kom vi fram till Laramie där vi bestämde oss för att vila en extradag innan det var dags att fortsätta ta sig ann den Riktiga Vilda Västern!