Note to self: Parkera inte på röda linjer. Parking Citation Processing Center – Peter och Sara i San Diego: 1-0.
Angående trolleyn som vi provåkte igår så funkade den kanon och var ungefär som Stockholms pendeltåg fast betydligt mindre. Det kommer nog gå väldigt bra att använda den till att ta sig till skolan med.
Gjorde en sak idag.. mer info kommer om ett par dagar eller så. #newme
Börjar ju så smått närma sig slutet på 2012 nu och tänkte därför presentera två vitt skilda men likväl fantastiska grejjer som jag kommit i kontakt med detta under 2012. Frågan man nu ställer sig (jag vet att det verkar omöjligt..) är om något lika fantastiskt kan komma ut av 2013? Jag är tveksam men hoppfull!
Andra platsen går till
Trådlös ström! Det känns som värsta science fiction-grejjen men 2012 var året strömmen blev sladdlös. Ha den lilla kudden på bänken hemma eller på nattduksbordet och istället för att pilla med den lilla USB-kontakten (eller för den delen jagbryrmiginteomkunderochmiljöochkörminegenpåhittadekontaktistället-Apple) bara lite mjukt lägga ner den och höra den blippa till. Nice. Supernice. Trådlös ström (-är numera korrekt sätt att böja adjektivet nice).
Och till förstaplatsen för presenteras stolt:
96 procent fettfria tortilla-bröd!
Att det skulle gå att tillverka hela 96 procent av en tortilla utan fett. Vem skulle någonsin ha trott det 2011?!?! Skulle du? Inte jag inte iallafall.
I förmiddags var det dags för den årliga ballongparaden nere i hamnen. Med ett 20-tal väldigt stora ballonger är den faktiskt Amerikas största ballongparad. Känn på den – Amerikas. Största. Ballongparad. Inte illa. Förutom ballongerna spelade flera orkestrar och det blev nästan lite festivalstämning när hela Starwars-gänget ramlade in som från ingenstans och tog över. Bonusbild på dem nedan!
Nu ska jag kolla om jag hittar några övningsfrågor för teoriprovet. Visade sig efter lite efterforskning att man inte behöver ett amerikanskt personnummer för att ta ett amerikanskt körkort. Fast bara och endast om man verkligen inte har rätt att få något personnummer. Tur sa räven.
God Jul i efterskott alla! Har inte blivit något skrivande här på ett tag men nu är det dags igen!
Julen firades traditionsenligt den 25/12 med kalkon och tillbehör som tranbärssås och potatismos. Innan det försökte jag mig på att göra eggnog.. Krävs nog några fler försök innan det får ersätta glöggen men det var.. intressant. Smakade ungefär som en ganska ogod smällt Sundborn punch. Typ. Dock med reservation för att vi glömde köpa muskot och istället hade i vanlilj.
Vår ytterst trevliga hyrbil lämnades åter till Alamo igår och vi klassas därmed nu som temporary car-less. En ytterst skrämmande sak att vara här. Som tur är bor vi nära spårvagnen (”Trolleyn”) så den ska utforskas imorgon. Vi tänkte åka upp till ett ställe som heter Fashion Valley som är fem hållplatser bort och eventuellt spana på en kamera. SDSU ligger 13 stationer bort så det blir intressant att känna på hur långt dessa fem känns för att få en uppfattning om pendlingsavståndet till SDSU. Tågen ser iallafall utifrån moderna och fina ut. Återkommer med en rapport imorgon!
En av alla de anledningar som används för att lagom myspatriotiskt låta Systembolaget behålla sin särställning som statlig kassako och avbemyndigande enhet i Sverige är att sortimentet kraftigt skulle minskas och att utbudet skulle stanna vid Carlsberg, Norrlands Gyllene, Heineken och.. punkt.
Om vi avskaffade monopolet skulle det säkerligen kunna bli så på enstaka Willys eller ICA (även om jag inte tror det då t.ex. ICA Maxis ölsortiment bara på folköl håller ungefär samma klass som Systembolagets standardsortiment) men för alla som vill ha något annat eller extra kommer ju det självklart öppnas oerhört många intressanta och små mysiga butiker för detta ändamål. Alternativet till dessa butiker är Systembolagets beställningssortiment – smidigt och mysigt, nope inte alls.
Något kvarter bort här i Little Italy finns en supermysig butik med 100-tals olika ölsorter från både lokala och globala öler, de har en liten bar där man kan få provsmaka och hela stället utstrålar att man älskar öl för allt vad det är i alla dess sorter och former. Här är en hylla av butikens fem eller sex.
Spenderade nästan hela dagen i en Verizon-butik i Westfield Mission Valley Mall idag för att försöka få ett amerikanskt telefonnummer (och köpa en ny telefon – julklapp till mig själv :)). Efter några timmars faxande och ringande av Verizon-Robert (inte helt olik Boxer-Robert) som snällt hjälpte mig i affären löste det sig.. inte. Visade sig vara aningen knepigare om man saknar ett social security number. Efter att ha fått både två kreditkort, körkort och $400 i deposition så kunde Verizon ändå inte riktigt lita på mig utan att även få visumet från passet faxat till sig som.. låg hemma. Efter en snabb 40-minuters biltur fram och tillbaka till hemmet och sedan ett par timmar till i butiken så sitter jag nu här i soffan som stolt USA-nummer-förälder.
Efter denna utmattande dag försökte vi oss på att göra hamburgare hemmavid och jag måste säga att de nog blev den godaste hemmaburgarna jag ätit. Vi körde bröden i rosten och själva burgarna gjordes av grovmalen färs med extra hög fetthalt. Hamburgare är nog det jag ätit mest här för övrigt – skulle tro att det blivit 0.75 burgare per dag i medel ungefär sen vi kom hit.
Nu sitter jag här och äter chips och dricker en öl i vårt nya hem. Tangentbordet ser oroväckande blankt ut tack vare chipsen. Ölen förresten är en Sierra Nevada som jag skrivit om tidigare. Kostade ca. 10 kr/styck (24 kr hemma på Systemet). Ska skriva lite om det sen tänkte jag. Men nu över till.. patatataa:
Vårt nya hem! Efter att ha titta på ett par lägenheter blev det till slut Kettner Boulevard mitt i ett område som heter Little Italy i Downtown. Runt omkring oss finns massa mysiga italienska restauranger, kafferior och små butiker. Finns också en marknad på lördagar som bokstavligen ligger runt hörnet bakom huset vi bor i. Några kvarter österut ligger en stor park som heter Balboa och vattnet med hamnen är ett par kvarter åt andra hållet. Gångavstånd till allt helt enkelt. På tal om något helt annat så kommer här två reflektioner över vårt amerikanska liv.
1. Det mesta är convenient. Har kommit på mig själv med att tänka att ”detta var ju nice” flera gånger. Tape som man inte behöver klippa, personal till typ allt (behöver inte packa påsar i affären, parkeringshjälp på p-platsen etc.), linjer på baksidan av julklappspappret så man kan klippa rakt, enorma butiker. Stora och rejäla grejjer som bilar och kylskåp.
2. Att köra bil här är fantastiskt. Massa filer, ingen stress i trafiken och nästan inga köer alls trots att det är en stad som är dubbelt så stor som Stockholm. Parkering finns i överflöd och även i de centrala delarna så märker man knappt av att det finns andra bilar. Love it. Att gatorna heter First, Second, Third och så vidare är ju också genialiskt.
Ikväll blir det fredagsmys med kycklingenchiladas.. och kanske en till öl. Trevlig helg alla!
Vi joggade på stranden för några dagar sedan och såg då något väldigt viktigt. Uppspolat längs med vattnet låg något skumt. Släta brunblanka ”ägg” med upp till en meter långa svansar. Detta är helt garanterat en invasion. Helt garanterat. Så därför ber jag dig att varna alla omkring dig för detta okända hot. Om någon beter sig märkligt i din närhet så vet du nu varför, se upp.
Robbie Ferrier: What is it? Is it terrorists?
Ray Ferrier: These came from some place else.
Robbie Ferrier: What do you mean, like, Europe?
Ray Ferrier: No, Robbie, not like Europe!
Vi var på McDonalds för någon dag sedan och normalstorleken på läsk var som väntat som storlek ”plusmeny”. Läsk är bra. Sara är bra. Sara drack Fanta Jordgubb vilken var läskigt röd i färgen och nog mer socker än vatten i. Mindre bra. Big Mac smakade däremot nästan bättre än hemma, mums.
På tal om läsk så är dricka-utbudet på restauranger betydligt större här. I förrgår åt vi lunch på en pastarestaurang och där hade de läskmaskinen deluxe ™ – 25 olika sorters läsk i en och samma maskin – med krom, flashiga lampor och allt. ”Filtered Water” är favoriten än så länge men får be att återkomma med rapport när 24 övriga är testade.
Sist jag skrev gjorde jag mot alla odds ett fatalt misstag, bilen vi hyr är en Liberty – inte Patriot! Liberty, inte Patriot alltså. Den beter sig iallafall helt klanderfritt. Trodde aldrig jag skulle säga det men jag tror nog att det blir en bil med automat så småningom. Vissa av backarna här är inte att leka med och köerna här verkar kunna bli rätt långa ibland trots 5/6-filiga motorvägar. Eller.. eller.. så är det kanske så att jag redan börjar assimileras in i den amerikanska kulturen. Svampig SUV med automat, jajemen det tar vi.
En del grejer i trafiken är annorlunda mot hemma. Till exempel så får man köra mot rött i korsningar om man svänger höger vilket har visat sig kännas naturligt och smidigt redan efter ett par försök. Något man borde försöka införa hemma kan jag tycka. Vägarna är också väldigt breda och mångfiliga (Per – ”Fler och bredare vägar” är redan en verklighet här!!).
En sak som är lite sådär är att jag hade roaming påslaget på mobilen sen gammalt vilket jag missade helt så den låg gladeligen och synkade mail, Bike-race och annat totalt livsviktigt hela första natten och nu har jag fått sköna SMS om att jag nått någon slags data-tak á alldelesförmycket kr per minut. Igår när vi kryssade fram på Highway 5 på väg hem med solen i ryggen och bra musik på radion så vägde dock detta väldigt lätt. God Bless America.
Nu så, nu är vi framme! Sitter nu på hotellrummet och skriver och klockan är 9 på morgonen. Vaknade halv fem i morse och var väldigt pigg. Vi gick ner till frukosten vid 7 bara för att få veta att frukosten öppnade om en timma – klockan 7. Förvirrande tills vi förstod att väckarklockan på rummet gick fel.
Kroppsklockan var inställd på lunch så det blev Huevos Rancheros som visade sig vara friterade tortilla-tacos med bbq-sås och ägg på. Godare än det låter!
Flygresan igår var händelserik, började med att flyget från Arlanda var en timma sent vilket inte gjorde något då vi hade tre timmars mellanlandning på Heathrow. Den timman blev två och när vi landade i London fanns det ingen gate ledig så 30 minuter senare sågs vi springande i överljudstempo med tunga handbagage på Heathrow. Vi hann. Sedan blev det jumbojet till San Deigo vilket var grymt – sköna fåtöljer, toppenservice och mjukt och fint.
Väl framme i San Diego var klockan svensk tid runt fyra på natten och i kombination med resan var vi lagom möra. Passkontrollen gick relativt smidigt och de svåra frågorna uteblev som tur var. Sen hände det.. Två av våra fyra resväskor kom inte fram, de var kvar i London. Snacka om otur då samma sak hände sist vi flög. Inte nog med det, när vi kontaktade personalen så hade deras hund sniffat upp något på vår tredje väska – många tankar som gick genom huvudet då. Guantanamo istället för SDSU ett år? Men när hunden luktade igen var det lugnt som tur var. Yay!
Vi lyckades sedan leta oss fram till shuttle-bussen som tog oss till hyrbilsfirman. Alamo Rentals hade vi bokat på och det var lite annorlunda – när vi kom dit så fick vi gå ut och välja på ungefär 10 olika SUVs i olika färger och märken (de jag såg var Ford, Chevrolet och Jeep) och det slutade med en Jeep med det passande namnet Patriot i färgen svart. Den var väldigt skön att köra, mjuk och härligt amerika-gungig.
Nu blir det snart lite lättare shopping för att sedan börja kontakta hyresvärdar. Vi har pratat med ett par sandianer om vilka stadsdelar de rekommenderar och Hillcrest, North Park och Downtown högt på listan.