Visste jag att självaste huvudpersonen från den mästerliga (nåja) filmen Waterworld har både kasino, restaurang och turistbuss i Deadwood. Svaret är nej. Men vilken grej, vilken grej.
Kvällen innan när vi landat efter resan från Mount Rushmore hade vi ätit på Kevin Costners egna restaurang (The Midnight Star) och spelat bort ett par dollar på ett kasino i närheten. Ny dag nu och dags för historielektion på Kevins egna turistbuss.
Morgonstund har guld i mund. Det skulle bli en lång dag men den började med en tillbakalutad resa i bussen med en mycket lustig chaufför som inte kunde sluta skämta om trasiga bromsar och bussolyckor. Han berättade också mycket om Wild Bill Hickok som blev skjuten till döds här i Deadwood för 140 år sedan eller så och om Deadwoods historia.
Vi fick veta att uttrycket Dead Mans Hand i poker kommer från Wild Bills pokerhand när han blev skjuten och att Deadwood var i stort sett laglöst och inget ställe man egentligen ville befinna sig på. Wild Bills grav var en av turens stopp.
En inte helt odum utsikt över staden Deadwood. Husen i själva staden är förresten inte samma hus som stod där för 100 år sedan då en skogsbrand och efterföljande översvämning förstörde hela staden. Historierna finns dock kvar och mycket är återställt helt eller delvis.
Bussen och chauffören där bakom någonstans (tyvärr hade Kevin fått beviljad semester just idag).
Vid lunchtid kände vi oss ganska nöjda med Deadwood och åkte vidare genom South Dakota-skogarna och faktiskt tillbaka in i Wyoming igen.
Vi var på väg mot den lilla staden Buffalo i Wyoming men innan det stannade vi till för en Hike runt Devil’s Tower (någon som minns vilken Spielberg-film som utspelade sig här?). Vi tog oss ann den längre av de två hikerna runt tornet (sisådär 8-10 kilometer) och det bjöds på fantastiskt fin och varierad terräng och natur. Lätt fem stjärnor för den här hiken!
Det mystiska tornet var hela tiden bara ett snabbt ögonkast till höger om oss och det kändes lite malplacerat där det stod, helt enormt och annorlunda mot allt annat i närheten.
Det fanns också en del riktigt farliga djur att se upp med… Eller..?
När vi började närma oss slutet av hiken drog ett oväder in vilket gjorde det hela än mer spöklikt med konstant muller och lågt flygande rovfåglar.
Precis när regnet började ösa ner hoppade vi in i bilen och snart var vi framme vid målet för dagen som var det historiska hotellet Occidental i staden Buffalo. Hotellet är inrett och ser ut på pricken som det gjorde för 100+ år sedan. Är inte det här den finaste hotellobbyn du sett?
Vi hade bokat Owen Wister-rummet som är döpt efter författaren som skrivit novellen The Virginian: A Horseman of the Plains just här. Andra kändisar som bott på hotellet och även har rum uppkallade efter sig är till exempel de båda presidenterna Roosevelt och Hoover.
Med marginal det mest originella och trevliga hotellrummet under hela hela resan.
Vi avslutade denna långa dag med en bisonburgare och efterföljande biljard med traktens lätt överförfriskade biljardexpert. Denne cowboy upprepade sitt mantra och tips sisådär en miljon gånger – hit where the light is. Hit where the light is on the ball. Hit where the light is!!
Slutet på en underbar dag. Goood night.
Pingback: Vilda Västern Runt – Dag 25 | Peters blogg om San Diego
Pingback: Vilda Västern Runt – Länklista | Peters blogg om San Diego