Vi vaknade upp på vårt lilla hotell i Snowmass som så här års har ett ganska motsägelsefullt namn. Det var sommarvärme och snön lyste så klart med sin frånvaro. Så vad gjorde vi här kanske du undrar? Jo, vi skulle prova på att cykla mountainbik på berget. Ingen av oss hade någon erfarenhet av mountainbike på berg så vi gick iväg ner till byn tidigt på morgonen för att hyra våra cyklar och få lite tips på hur man går till väga.
Två mountainbikes och lika många hjälmar senare begav vi oss ut på stigarna som går längs med bergssidan. Sound of Music-time.
Första delmålet var en liten bänk med väldigt vacker utsikt och dit kom vi redan efter en timma eller så.
Vi fortsatte på vår stig och träffade snart på ett gäng vandrare som vänt om då de hört en björn som varnat precis intill vägen. Då vi inte var så sugna på att komma öga mot öga med denna björn så valde vi att vända om och cykla tillbaka mot byn. Jag kom då på den geniala idén att vika av från spåret nerför en ganska brant backe vilket senare skulle visa sig vara dagens, om inte årets, största misstag.
Vägen fortsatte nedåt en bit och vi stannade till för lunch och lite svalka.
Efter lunchen fortsatte vi swischa ner för backarna i full fart, WOHO, INGET KAN STOPPA OSS!!!
Efter något som kändes som en timma åkandes i konstant nedförsbacke märkte vi att vi hamnat på andra sidan dalen, mittemot Snowmass… Då det inte fanns någon väg tvärs genom dalen bestämde vi oss för att bita i det sura päronet och vända om tillbaka.
Tillbakavägen uppför kan sammanfattas som aningens mer ansträngande än det var nedför. Vår planerade downhill-tur hade blivit till en uphill-mardröm! Då det började bli eftermiddag vart det också bara varmare och varmare. Sara är helt övertygad om att det här är det mest fysiska hon gjort i sitt liv och jag är beredd att hålla med. Här ett par timmars uppförsbacke senare…
Och här kommer en film från verkligheten precis precis precis när vi tar oss upp över krönet på den milslånga uppförsbacken.
Nästan kvällning, lätt uttorkade och med gelében hade vi äntligen lyckats ta oss tillbaka till hotellet. Den trevliga pricken i hyrcykelbutiken sa att han börjat bli lite orolig för oss (med all rätta). Få gånger om en någon gång har det varma badet i bubbelpoolen känts så bra.
Pingback: Vilda Västern Runt – Länklista | Peters blogg om San Diego