I långsam takt färdades vi längs med väg 290 västerut, bakom oss försvann Houston snart i backspegeln och framför oss hägrade Texas huvudstad Austin. En av anledningarna till varför vi valt att åka till just Austin var för att kunna besöka en park vid namn Hamilton Pool Preserve. Väl på plats upptäckte vi att parkeringen var väldigt begränsad vilket gjorde att vi fick vänta någon halvtimma på att få komma in. Men den som väntar…

Väl inne började färden mot poolen med en liten hajk på sisådär ett par kilometer. Lunch, badkläder och badsug var medpackat.

Framme vid målet möttes vi av en av de mest fantastiska badplatser jag varit vid. En liten liten sjö mitt i skogen med ett enormt överhängande berg som det droppade ner små vattenfall ifrån.

Vi stannade här större delen av dagen och badade och förundrades över denna märkliga och vackra plats.

…och sen blev det snabbt väldigt märkligt.

…så vi blev tvungna att åka därifrån.

Snabbspolning och sen var vi helt plötsligt i Dallas! Fantastiskt kul att se stadskärnans inglasade skyskrapor kända från den klassiska tv-serien… Dallas. För att balansera Texas-stekarna litegranna valde vi här att äta finmat.

Jag älskar verkligen den här typen av kokkonst, att maträtterna både smakar gott och ser ut som små konstverk. Ju mindre chans det är att man någonsin skulle kunna göra maträtten hemma desto gladare blir jag. I det här fallet är det en bit gåslever med tillbehör (som nog är en rätt ganska långt ifrån något jag skulle ge mig på).

Förutom bra mat bjöd Dallas också på ett mycket intressant museibesök, nämligen The George W. Bush Presidential Library and Museum. Att se vad Bush åstadkommit och gjort med en lite annan vinkling än den i stort sätt allenarådande i Sverige (”Bush var dålig och dum”) var både kul och lärorikt.

Läste förresten detta av Birger Schlaug där han skriver om hur diverse inflytelserika samhällsroller använder helt olika måttstockar för Bush och Obama. Tankvärt, kanske speciellt om man lite med automatik tycker Obama är ”helt ok” och Bush var ”dålig”. Hur som helst – här fanns hur mycket som helst att göra och titta på. Denna korrespondens mellan Bush och Bono tyckte jag var väldigt kul. Fatta vad coolt att skriva ”Yo Bush !” till USAs president (och få svar på samma sätt tillbaka)!

Visste ni förresten att det finns en kopia av detta rum i Vita huset? Mindboggling.

På tal om Vita huset så såg jag Olympus has fallen igår, sevärd action om man är på jakt efter det. Mer action blev det också på museet. Det verkar vara något speciellt med Åhlströmingar och bussar i miniformat…

Efter museet och lite sömn körde vi vidare norrut och igenom staten Oklahoma för att komma upp till Kansas och staden Wichita, Det var fortsatt väldigt varmt (runt 45 grader) vilket tog lite på krafterna. Låt mig presentera utkiksplats nummer sjuttioelva.

Vi stannade till sist för natten i Pizza Huts hemstad Wichita där vi stötte på denna godbit. Super Supreme i storlek Large med Cheese-crust. Cheeeeeese Crust. mmmmmmm

Dagen därpå var det dags att rulla in i bilen (bokstavligen) och fortsätta resan västerut mot Klippiga bergen. Men mer om det i nästa inlägg!