Med alligatorkompisarna hack i häl åkte vi vidare en liten bit österut mot Space Center Houston. Själva raketerna skjuts upp från Kennedy Space Center i Florida men det är härifrån allting styrs och styrts på tidigare rymdäventyr. Efter vi visat upp våra biljetter och gått in på rymdcentret visade det sig vara… en stor lekplats – full med barn som klättrade, hoppade och sprang runt. Inte riktigt vad vi hade tänkt oss men när vi väl överkommit denna initiala chock gick vi vidare in.

Och… Space Center Houston visade sig då faktiskt vara en riktig guldgruva för alla med minsta lilla intresse för rymden och rymdprylar.

Det fanns två guidade rundturer man kunde ta, en med tema nutid/framtid och en som berättade om NASAs och USAs rymdhistoria. Vi började med den moderna varianten.

Man fick gå genom en inglasad tunnel och se de personer som arbetade med rymdteknik i sin vardag ”på jobbet”. Kändes lite märkligt då det var lite Disneyland-känsla på grund av alla coola stora prylar i plast och metall men här var ju faktiskt allt på riktigt. I första bilden nedan syns Orion som är NASAs ersättare för rymdfärjorna Apollo. Orion är tänkt att ta människan till månen och även till Mars om ett tag.

På plats fanns även en äkta Saturn V-raket. Det är smått ofattbart hur stora dessa raketer faktiskt är när man kommer nära inpå – men så väger den också någonstans runt 3000 ton, utvecklar ungefär 190 miljoner hästkrafter och ju faktiskt tagit människan hela vägen till månen ett antal gånger.

Innan det var dags för den historiska rundturen prövade vi på att äta en äkta rymdglass i frystorkad form. Lite som maräng och förvånansvärt god faktiskt. Men glass… nja.

På den andra åkturen fick vi se det klassiska kontrollrummet (”Mission Control”) som i både min och Saras mening var dagens höjdpunkt. En kopia gjordes för filmen Apollo 13 men det här är alltså äkta vara. Smått fantastiskt att vara i rummet där presidenter, kändisar och vanligt folk suttit på första parkett när rymden utforskats.

Vi fick en mycket bra presentation av allt som hänt här och bland annat fick vi veta att medelåldern i kontrollrummet bara var 26 år när människan åkte till månen första gången. Man ville enligt uppgift ha människor på plats som inte trodde något var omöjligt. Om du klickar på bilden kan du även se hålen för e-postens föregångare rörposten som användes på den tiden.

Har du rört en månsten? Jag har rört en månsten.